Julefrid

Har firat en otroligt mysig och härlig jul med min familj! Fick en massa fina julklappar!
Det kändes konstigt men med en otroligt härlig känsla när jag öppnade 2 paket som visade sig vara till vår lilla bebis!
En bok om som man kan läsa allt om barn i och så en stor barbapappa figur som bebis kan gosa med! Bebis första godsedjur och vän!
Med lite gravidhormorner i kroppen så fick jag anstränga mig mycket för att inte bli tårögd.
Känner bebisen ofta nu, dag som kväll och även ibland nattetid. Så ja... antar att jag och Jim ska förbereda oss på en aktiv liten bebis med många vakna timmar om man ska tro vad som står i böckerna om att de kan behålla sin dygnsrytmn även när de kommer ut.

Men med min rygg är det värre med tyvärr... ischiasen tar kol på mig i stunder. Kan inte sitta speciellt länge och går jag får mycket så blir inte det heller bra och då gör sig ligamenten påmind... så längtar lite till mitt läkarbesök efter nyår så jag förhoppningsvis kan få komma vidare till en sjukgymnast eller iallafall få några tröstande ord.
Samma dag som jag och min kusin skulle åka hem till Norrland med blev inget bra heller. Näsblod och svimfärdig men, med hjälp av mina fina kollegor som kollade min puls och gav mig vatten samt ställde upp och täckte på akuten kunde jag åka hem och lägga mig och sova. Så min semester här i Norrland var nog på sin plats :)

Men hur man än mår, för överlag mår jag ju strålande bra, så skulle inte byta ut detta en sekund mot nått! Så när det blir lite för jobbigt med ryggen så är det bara att känna med sin hand på magen och få en liten spark i gehör så blir man stark igen och känner kärleken!

Lilla bebisen!

Nu hankar jag snart in mig i vecka 23.

Häromnatten vaknade jag kl 02:00 av att det kändes konstigt att ligga på magen, efter att ha vänt och vridit på mig ett tag vände jag mig på rygg för att försöka sova på det viset... har inte funkat de senaste 29 åren, men väl värt ett försök.

När jag låg där på rygg och försökte somna om hände det något märkligt!
Rätt var det var så kändes det som om någon bodde i min mage! En liten person som levde om helt enkelt! Tills det slog mig, herregud! Det är ju lilla bebisen som sparkar! Det var en sån otroligt konstig men häftig känsla. Har ju känt lite fladder och sånt men detta var klockrena sparkar.
Sen kom jag på att de kan behålla sin dygnsrytm i magen ett tag efter de kommit ut... då blev jag inte så impad längre.
Kvällen efter så började det härja i magen igen så Jim fick känna sparkar för första gången. Vilket känns roligt att vi äntligen kan dela på känslan.

VÅRAN BEBIS!! Längtar efter att få träffa den lilla krabaten samtidigt som jag älskar att ha den lille i magen. Är ett själsligt lugn som jag aldrig känt förut.

Allt från födelsedag till sjukdom

Japp i fredags blev jag 29 år! En sån där töntig mellanålder som bara ger en lite ångest över saker man aldrig gjorde eller saker man gjort...
Men en sak är då säker att rent identitetsmässigt så kommer nog nästa år smälla högre än tonåren. Mamma och 30! Under samma år!!
Herregud, jag har ingen 30 års kris utan jag har bara velat ha en stor stor 30 års fest, men man blir ändå 30 och man anses mer vuxen än någonsin.
Men att bli mamma! oh lord!
Kan ju inte ens föreställa mig hur det känns att bli. Alla säger helt fantastiskt å helt korkad är jag inte. Men det är ju inte det... det är ju alla utmaningar man kommer att ställas inför pga sitt lilla barn. Och blir den som mig så ja... då kommer det bli utmaningar i&med att den börjar prata.

Men födelsedagen flöt på bra på jobbet fikade vi lite och pratade. Sen på kvällen så gick jag och Jim ut och åt på "vår" restaurang "Kryp In" som ligger i Gamla Stan. Så otroligt mysigt ställe och sjukt god mat! Vi bara mös och mös och pratade och pratade! Det är en av många saker som är det bästa med Jimson, vi kan sitta i timmar och prata om allt!
På lördagen hade jag fika för familjen med min punchtårta som jag aldrig lyckas med och med mina lussekatter som blev lyckade :)Sen åt vi middag hos Daniel och Kattis och lilla Svante. Pappa och Inger var i stan med vilket var jätteroligt!

På söndag skulle Jim och jag köpa barnvagn... det slutade med att vi bestämde oss gör att vänta in 2010 års modell av vår vagn och köpte oss ett Wii istället! ja, kanske var det inte ett sånt moget beslut när vi snart ska ha barn... men man får ju inte tappa barnasinnet heller, med det menar jag inte spelglädjen utan mer impulsbeslut som får dåliga konsekvenser... kanske är mer tonårssinnet än barnasinnet men men.

Sen i måndags då kom den... MAGSJUKAN A LA GRANDE!! Ingen vätska kom in i min kropp för att stanna, inte förrän på tisdagen så kunde jag dricka lite lite lite lite som jag inte fick upp och på eftermiddagen kunde jag festa i mig en banan!
Men nu är jag frisk igen!

Vår bebis!

Idag har vi varit på ultraljudet!
Helt otrolig känsla! Den låg där och drack vatten, så jag hoppas att poolen var rengjord :)
Vi har fått leveransdatum 23/4 dock ej klockslag eller hur lång restid den har... jag hoppas på några få smärtfria timmar :) JAG SA HOPPAS!!

Den låg där och gav oss en vink innan den fortsatte dricka vatten :)

Nu känns det bara mer och mer verkligt och emellanåt känner jag mig lite nervös inför att som ska ske nu. Känns som om allt går så fort nu :)

Men vi är lyckliga, VÄLDIGT lyckliga över vårt lilla geni :)

Dunder

Jag är så stolt över min lilla gris!
Han har ju inte haft så många användningsområden den lille kraken. Han kan inte hålla på med tex agility pga sin lilla bog och hans mystiska fetma... den som sätter hans diagnos är färdig för nobelpriset! Men han har ett stort och varmt hjärta som alla får plats i. Han är en egendomlig med underbar hund! Min lilla Dunder!

Det som nu ska berättas är att Dunders liv har fått en vändning. Hans varma hjärta har kommit till användning utanför familjens och nära vänners krets.
Det föll sig nämligen så att i fredags så kom det en liten pojke på jobbet som är så vansinnigt rädd för hundar att han mer eller mindre blir stel av skräck så fort han ser en, men han tycker samtidigt väldigt mycket om hundar. Det hans föräldrar då gjort är att ge honom en chans att bli av med sin rädsla genom terapi så att de en dag kanske kan köpa en egen hund som pojken önskar. Jag vet att det kanske låter som en konstig ekvation att vilja ha det man är mest rädd för men ibland är det helt enkelt bara så.

Pojken som är i 12 års ålders har nu kommit så långt i sin terapi att han ska börja närma sig hundar och föräldrarna tillsammans med sin sin har satt upp olika steg som han själv vill nå.

Jag hade tagit in Dunder på jobbet efter lunchen eftersom hans lilla trampdyna hade spruckit lite. När jag går där med min lilla hund som folk bara inte kan låta bli att kommentera med kärlek, kommer en veterinär,som är i kontakt med den rädda pojken, förbi och frågade om Dunder var snäll?
jag svarade: Snäll? så han är dum!
Bra sa veterinären vill han vara terapihund en stund.
Självklart, men Dunder kan vara lite blyg och då bli väldigt "mattig" så jag ville först avläsa hur Dunder skulle reagera mot en rädd pojke.

Jag och Dunder gick in i rummet och satte oss på golvet. Så kommer pojken med hans föräldrar in i rummet och pojken utbrister! VILKEN GULLIG HUND!
Jag såg i hans mammas ögon att hon blev alldeles lycklig.
Det tog inte lång tid förrän pojken satt på huk och klappade min lilla Dunderpojke! Dunder hade hela tiden blicken fäst på mig för att försäkra sig om att allt var lungt.
Det som hände sedan känner jag mig extra stolt över. För pojken hade 2stora delmål som han vill uppnå någongång. Ett var att ha en hund i knä och det andra var att gå ensam ute med hund i koppel.
Mamman frågade om han skulle vilja ha Dunder i sitt knä och han svarar direkt JA!
Så han fick sitta på en stol och ha Dunder i knät. Jag satt givetvis med men pojken klappade och jag såg hur hans självförtroende växte. Sedan frågade han mig och han fick gå med Dunder inomhus. Så de gick runt i rummet och hoppade några kavaletti och gick lite slalom. Dunder släppte inte blicken från mig men gick ändå med pojken utan protester.
Sen kommer det andra! Pojken vill gå ut själv med Dunder och gå utomhus. jag och hans föräldrar gick en bit bakom, men annars gick han helt själv och Dunder fick rasta sig rejält... igen... mister shitproof...

Men min lilla fina lite tjocka Dunder fick en rädd pojke att uppnå två av sina stora delmål mot sin rädsla mot hundar.

Min älskade och duktiga Dunder Karlsson!

Krämpor krämpor

Jahapp nu har det börjat det jag befarat skall komma... gravidkrämporna. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse!

Igår när jag kom hem från en lugn kväll på jobbet, jag hade medvetet inte lyft nått tungt på hela dagen, hade även ätit bra(!). Kommer hem, jag och Jim fikar och ligger i soffan busar med hundarna och tittar på tv. Ingen konstigt alls bara vanlig vardag.
Rätt var det är känns det som om någon sätter en kniv i sidan på mig. Sen så sprider det sig som ett bälte över "bebismagen" och sätter eskalerar det nått sjukt!
Kan inte röra benen, kan inte ställa mig upp, kan inte sträcka upp mig, svårt att andas pga smärtan. Den var konstant och enorm!
Efter en stund så vill jag försöka gå å lägga mig men av någon anledning var det viktigt att borsta tänderna först så halvspringer i andnöd och ihopvikt till toan och börjar kvällbestyren. Får hålla i mig i handfatet för att inte ramla ihop och försöker få mig själv att andas lugnt... går sådär.
Springer till sängen där jag tårarna kommer och hyperventileringen är ett faktum.
Efter en stund lugnar allt ner sig. Men i minst 5 min höll smärtan i sig, sen var den gone...
Sen ringde jag mamma strax efter 23 och längtade hem! (jag är inte 30 än så jag får bli sådär mammig!)

Idag har jag haft sjukt ont i bäckenet... är detta början nu så vet jag inte vad jag gör! Får panik!

Jag är van att känna smärta pga åratal av ledvärk så jag är inte känslig eller rädd för smärta alls. Men jag har nog aldrig i hela mitt liv gråtit av enbart smärta. Jag har nog aldrig heller haft så ont att jag gått in i mig själv för att klara av smärtan som igår.

Ringde barnmorskan idag som trodde att det var ligamenten som livmodern sitter sig som fick sig ett krampanfall. Det stämmer ju rätt bra överens med att jag har haft ont i bäckenet idag och så... Men jag vill aldrig aldrig aldrig ha den där smärtan igen under denna graviditet! Nästan gång det händer måste jag till akuten enligt barnmorskan eftersom hon inte kunde svara till 100% va det var...

Jag vet att förlossningen kommer överskrida denna smärta i hästvägar men kommer förhoppningsvis vara mer förberedd på den, så det skrämmer mig inte.

Detta var mig ett allvarligt inlägg men så är det ibland! På tisdag är det iallafall dags för vårat RUL!!! :)

Det är så att nu går jag snart in i vecka 17! Herregud vad tiden går fort! Närmar mig halvlek fortare än jag kunnat ana!!

Det som har hänt magväg nu är att jag har börjat se gravid ut. Tidigare i veckan så började jag känna hur magen putade när jag låg och ny tycker jag att hela magen blivit mer bebislikt. Kanske är så att det är mina egna önskningar som gör att jag ser en bebismage, en synvilla helt enkelt.
Men det är iallafall en god ide nu att kolla in några nya kläder för snart har jag bara slashaskläder kvar.

Vecka 17 innebär en del saker, jag bär på en 120 grammare som numera kommer kunna höra omvärlden! Hur häftigt är inte det! Dags att sluta svära och prata anständigt helt enkelt.
Känner dock inga rörelser än, men det kommer ju snart.

Något annat som hänt är att det är kompisar som blivit gravida nu efter mig, så nu anses jag vara rutinerad gravid!! Hur konstigt är inte det!!
Men jag har faktiskt inte sagt en enda gång "Passa på nu..." eller "detta är det bästa när man är gravid".
Mitt enda tips är: "Att din kropp kommer rocka fett med dig nu så lär känna dig själv på nytt, inse att din kropp kommer vara lite mer begränsad och gör du inte som den säger kommer den göra dig påmind. Lär dig ditt nya jag snabbt sen luta dig tillbaka och njut av resan!"

Det jag också har börjat inse är att nu när jag närmar mig halvlek är att jag snart kommer ligga på en förlossningssal. Det som känns så avlägset! Men men samma sak där: Bara luta sig tillbaka och låta dom som har ordet "LEG" framför sitt yrkesnamn göra sitt jobb.

Helgen

I helgen har min fina pappa gjort oss sällskap här i Älvsjö.

I lördags så nämnde farsgubben att han saknade att ha en katt... rätt dumt eller väldigt smart sagt om man har en dotter som jobbar på djursjukhus :)
Vi har nämligen en sån himla gullig hittekatt som ligger på djursjukhuset helt frisk och full i bus! Så ja... vi åkte dit och pappa föll pladask för den lille kraken. Så nu har han blivit med katt igen :) Den kommer börja sin nya resa i livet här oss mig och Jim med alla våra hundar och katten, och inte att förglömma fågeln Henrik... kattunge + fågel = tyst och stel fågel... så det gäller att vara på sin vakt ett tag här framöver.

Sedan var vi till min bror och pussade på Svanteponken och kollade in hans nya och enda tand. Jäkla gullunge!!!!!!! Efter mys och stadsbesök så for Jim, jag och pappa på Älvsjö mässan. Pappa ville fota båtar, jim ville dreggla på båtar och jag tänkte ge båtar en chans.
Jag gav verkligen båtarna en chans, men nope båtar och jag finner ej kemin. Jag känner sjösjuk bara jag stiger på de där båtarna. Men det var ju faktiskt inte bara båtmässan det var ju både mat och hälsomässan samtidigt.
Matmässan var väl värt ett besök, fast som gravid så kunde jag inte utnyttja den speciellt mycket alls. Den bestod nämligen mest av vin och mögelostar varvat med lufttorkade skinkor. Men parmesan och vatten gick ju ner det med :) Sen luktade jag på pappa och Jims viner! man har ju gravid näsa och vin luktar ju gudomligt och man kan ju lukta hur det smakar. Perfekt!

Sen var det dags för hälsomässan... där hade vi inte så mycket att hämta, haha. Men man blir ju lagomt mallig när man går där och ser sin storebror på stooorrraaaa dukar göra reklam för hälsomässan :)

Efter 2 timmar på mässan så började vi bli trötta och hungriga så vi gick hem och beställde pizza :)
Under tiden vi satt och åt frågade pappa vart Hugo var. Vi svarade med att "Äh, han ligger garanterat och sover i sängen."
Middagen skred mot sitt slut och både Dunder och Sally låg under köksbordet hela tiden, men inte Hugo vilket jag och Jim inte var så förvånad över.
Efter ca 1 timme ringde det på dörren... det var grannen nedanför som undrade en sak.
Om det var våran hund?? Jag kikade ut genom dörren och där stod HUGO!!!!
Han låg inte och sov!!! han hade förmodligen blivit utestängd när Jim och pappa kom hem med maten sen har han sprungit och pipit i trapphuset!
Min baby!!! Jag kunde inte hålla mig för skratt, lilla lilla neurotiska hunden!

Hm... bara jag inte låser ut barnet sen utan att veta om det :S

Nu känns det lite lugnare

Igår var jag och Jim till barnmorskan för första gången sen inskrivningen för typ 7 veckor sedan.
Då när vi skrev in oss var vi allt annat än imponerade av vår blivande barnmorska. Hon kunde inte svara på några av våra frågor utan hänvisade våra frågor till en läkare. Man kan ju tro då att vi hade frågor som berörde stora problem men det handlade om vad jag skulle tro helt normala frågor för oroliga första gångs gravida...
Hon kändes stressad och inte alls så som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Ville ha en barnmorska som skulle kunna lugna mig när jag känner mig orolig och som jag skulle känna mig trygg med. Men då gick jag därifrån förvirrad och ännu mer orolig.
Sen läkaren ska vi inte tala om... då gick jag därifrån riktigt förbannad.

Men men Jim och jag fick iallafall den här tiden till barnmorskan som vi hade igår för att om vi ville träffa henne en gång till innan RUL så fick vi komma om vi hade lust... Vi tog tiden och kände att barnmorskan skulle få en andra chans annars tänkte vi byta.

Men igår var det verkligen som jag hade föreställt mig att det skulle vara.
Hon kändes lugn och trygg och lyssnade på mig på mina tankegångar och det kändes helt enkelt superbra. Hon hade bra och ärliga svar.

Det gör så himla mycket att man i ett sånt här tillstånd som man befinner sig i ändå får känna trygghet. Det går ju inte att sticka under stolen med att man förändras från att bara ta hänsyn till sig själv till att det finns en liten i ens kropp som man vill skydda med sitt liv och som kräver att man tar hänsyn till sin kropp.
Känner mig ibland som en tonåring som vill frigöra sig från sina föräldrar men ändå inte. Jag vill detta mer än någonting men ibland så känner jag mig som en 5 åring och vill bara krypa upp i mammas eller pappas knä och känna den där enorma tryggheten som jag fått av mina underbara föräldrar.

Därför är jag oxå så himla glad att min pappa ska jobba i sthlm i 6 hela veckor! Det är skönt att veta att man har en förälder nära en även om man inte ses varje dag. Men det är tryggheten.

Så den 24 november är det dax för RUL! Längtar mig blå! :)

vecka 15 here we come!

Går snart in i vecka 15 bara någon liten dag kvar! 50g väger den lille nu sägs det å stor som ett äpple! Känns ju bara roligare och roligare detta!

Men ibland vågar jag inte öppna munnen att vi tex har kollat på barnvagn eller att jag fortfarande är lite trött... för HEJ HOPP så får man så mycket tips så man blir helt översvämmad av tips!
Jag vet, jag vet alla vill väl men alla tycker olika och alla tycker dåligt om olika saker vilket gör att tipsen liksom ja... blir svåra att få relevanta, så det slutar oftast med att man åter går tillbaka till sin lilla bubbla och ta det som känns bäst för en själv trots allt.

Inte så att jag inte vill ha tips eller att jag inte uppskattar allas vilja till att ge mig tips så jag ska må bra inte alls! Utan dom uppskattas till 1000 men det blir liksom i helheten efter 10 olika tips om samma sak rätt komiskt i mitt huvud.

Men faktiskt finns det en kommentar som jag varken förstår eller uppskattar det är orden "PASSA PÅ NU..." jag är så trött på orden så jag nästan blir arg när jag hör dom.
Hur passar man på att sova? Kunde man lagra sömnen och lägga den på lager så vore det ju fantastiskt men nu vet vi ju att det inte är så...
Passa på att se på tv... ja men det är ju bara skit på tv´n och jag minns ändå bara barnprogrammen jag såg på när jag var lite med glädje annars så minns jag inte så mycket från alla tv- program, sover ju mest framför tv´n ändå.
Det är så mycket man ska "passa på" att göra så det låter ju som om att få barn är en stor hemsk uppoffring.
Därför tycker jag inte om tipsen som börjar med: "Passa på att..." folk lägger gärna till ett lite snett litet leende och nickar välmenande under tiden dom ska passa vidare denna "passa på..." mening.

Vad gäller barnvagn lutar starkt åt en crescent classic... det blir luftdäck eftersom dom följer med och punka... njaaaaaa så sällan man har det på cykeln så känns det ännu mer sällan på barnvagnen. Den kommer passa oss perfekt! vi köper den nog i slutet av november, wohooooo!!!

Annars mår jag fortfarande strålande bra, lite lobotomerad hjärna men det ska jag snart råda bot på hade jag tänkt. Sen så fortsätter clementin behovet vara starkt men har även kanske inte helt otippat fått en kompis: JULMUSTEN! denna fantastiska dryck har jag alltid älskat, men nu är kärleken till denna dryck så stark att den måste finnas tillgänglig. Längtar tills jag får komma hem till Solle och dricka Zeunerts julmust för det finns inget annan julmust som slår deras. Nygårda får funka tills jag kommer över den enda sanna julmusten.

Nu ska jag och mina extra kilon gå till sängen! det är lite mysigt nu när man börjar känna sig gravid och det börjar synas lite smått :)

Trodde tiden var förbi

Japp, trodde att min känsliga gravid näsa att gett med sig och blivit en vanlig näsa igen... har trott det i 3 dagar. Har inte kräkts pga någon lukt sen i Grekland!

(Vill även tydlig göra att jag inte har haft den berömda morgon illamåendet eller kräkts en massa som folk verkar tro... har kräkts 5 ggr kanske och då endast pga lukter...)

Åter till vad jag så desperat vill berätta.

Idag kom jag till jobbet, där det ligger en kissekatt som varit så fruktansvärt förstoppad så att den igår blev betrodd med ett vatten lavemang, men eftersom den var i dåligt skick fick den husera inne på IVA.
Vatten lavemang löser upp bajs, bajs luktar jätte illa med i en gravid näsa luktar det frrrrukktttaaannsssvvääärttt illa! Så ja... det var nära men jag kräktes inte, gick bara runt och tänkte hela fm :)

Sen kom jag hem och var väldans hungrig det är ju inte heller någon hit att vara när man är gravid...
Jag hade bestämt mig för att jag skulle storstäda direkt när jag kom hem från jobbet så det skulle vara klart innan Jim kom hem från sitt jobb.
Ajaxen förde mig till nya dimensioner som vanligt så jag glömde bort hungern och gnuggade i varje hörn tills Jim klev in genom dörren.
Så 2 timmar senare börjar min kropp påminna mig om att det verkligen är dax att inmundiga middag och det handlar inte om snart utan NU!
Springer i lite panik in till köket för att se om det finns någon fil eller nått så länge tills vi bestämt vad vi ska äta, men hinner inte fram utan får göra en tvärsväng åt höger innan köket och falla handlöst över toaletten istället!
Å det vet ju alla hur det är att kräkas på tom mage det är vidrigt!

Jag som varit blivit lite kaxig och trodde tiden var förbi får vackert krypa till korset såhär på kvällskvisten att den uppenbarligen inte så att tiden är förbi för kräket utan det har bara avtagit lite, men finns där när jag minns anar det för att påminna mig lite.

Men nu är middagen i magen och både jag och bebisen är nöjd :)

Den viskade åt mig!

Japp det är sant!
I fredags när det var läs nu långsamt: LUGNT PÅ AKUTEN(!) eller kanske man ska säga normalt på akuten, en patient här och en patient där perfekt en fredag med andra ord när det brukar vara 10 patienter i stöten.
Det var liksom lugnt på hela jobbet, jag vet EN FREDAG! men men plötsligt så händer det som man säger såhär 2009.
Så allt började när jag gick förbi ultraljudsrummet påväg till operation så såg jag hur ul-maskinen stod där ensam, övergiven... tänkte mest stackars maskinen och snavade vidare.
På väg tillbaka från op sedan så tyckte jag mig höra ett viskade ljud från rummet, tänkte att jag inte bara drabbats av gravid afasi utan även galenskap och gick några steg till... men nepp precis som i skräckfilm så var jag bara tvungen att gå tillbaka och kolla!
Jamenvisst stod i ul-maskinen där och viskade: ååååhh määärriiassss skaa duuu inteee taaa en titt på ditt lilllaaaaa baaaaaaarnnnnn maaageeeeen??!

så tjjaaaa man ska ju inte säga emot robotliknande saker har man ju sett och hört i alltfrån kalle anka till terminator.

Så vips meddelande jag Shanna om mina planer. Hon var inte sen att haka på!

Så tillslut stod det 3 pers och jag låg på bordet och tittade på underbarnet! Den lille saken gjorde två skutt för att sedan låta sig tillsut mätas till 6 cm i strumplästena!
2 kort fick jag med mig hem oxå som snarast ska scannas in. Nu har vi 3 kort på den lille vännen som bor i mig :) första gången var v.8 och då endast 15mm lång nu v.12 och hela 6 cm!

Hur ska man kunna hålla sig till April innan man får träffa lilla krypet på riktigt!

Undra hur ofta den där ul-maskinen kommer snacka med mig nu då?? ojojoj

Min bebis!!

Familjelivet börjar snart!

Under våran otroligt härliga semester på Rhodos hann vi äntligen sitta ner och bara prata om framtiden, framtiden som menas med from April :)

Sen vi fick reda på att vi skulle ha tillökning, denna gång inte av en fyrbent vän utan en tvåbent, har vi bara jobbat och varit stressade. Jag har varit så trött så har jag varit vaken när Jim kommit hem från jobbet har det varit skoj, har jag dessutom kunnat äta middag så har det varit ett kors i taket!

Så under får resa har vi suttit och pratat en massa, allt från vilken jacka jag ska kunna ha i vinter till förlossning.
Har varit väldigt skönt att få bara sitta och fantisera om den lilla skapelsen som vill bo i min mage.

Så går allt nu som det ska kommer den lilla krypet i mitten/slutet på April.

Å vi är lyckligaste i världen! :)

En resa!

Jim och jag har ju sen länge velat åka bort en vecka till värmen och bara slappa!
Tanken var ju att vi skulle ha åkt i våras men tyvärr så byttes våran vecka i värmen mot en begravning då min älskade mormor gick bort.
Men nu har vi väntat in i det längsta med att boka denna resa utifall att det skulle hända något... Det som har hänt dock är att mammas katt "ojjo" som jag tog till henne för snart 3 år sedan är bortsprungen och hittad så skadad att polisen fick stoppa lidnadet.
Men förutom det sorgliga så verkar inget annat vara på gång så igår kväll bokade vi in oss på ett fyrstjärnigt hotell på Rhodos! Vi åker den 4/10 och kommer hem den 11/10 så 8 dagar i sol! (hoppas vi) men skulle det inte vara sol just den veckan så gör det väl kanske inte så mycket, bara det att vi inte är hemma gör allt!

Vi ska bara ta det lugnt, läsa, spela, bada och sola. Äta god mat och njuta av att vi ska få tillökning och komma in i allt det. Prata och bara mysa!
Ska bli helt underbart!

Funderingar om vår framtid...

I torsdags var vi på agility som vanligt med Sally. Jim fick äran att köra med Boston Terriern "Frank" vars matte var bortrest, så Jimson har helt enkelt startat en egen agility karriär på sidan om min och Sallys.
Vi fick köra en bana på 15 hinder, det var 2 böjda tunnlar och däcket sen en faslig röra med hinder så vi fick träna på framåtvändningar och bakåtvändningar. Å döm om min förvåning så var Sally hur duktig som helst! Hon for som en projektil över alla hinder och igenom tunnlarna! Denna lilla hund är fantastisk!
För Jim och Frank gick det oxå jättebra!

Frågan är nu vilken typ av familj jag och Jim kommer att bli??? Ska det bli så att vi kommer skaffa oss varsin Sheltie i framtiden och åka runt på agility tävlingar i likadana WCT overaller med en påsytt tygmärke med en siluett av en sheltie, samt ett slagkraftig och lite tokig slogan som tex kineserna har "Kines i alla väder, med eller utan kläder". Kommer vi även att ha skaffat oss varsin keps i varsin kulör (så vi inte blandar ihop dom)så vi inte får solen i ögonen.
Kommer det bli så att vi på helgerna kommer sitta på diverse gräsmattor i Sverige under ett sånt där illgrönt SKK tält och notera de andra tävlandes framfarter, varför inte filma alla så vi senare en annan ledig lördag kväll efter att ha lagat oss pommes, lövbiff och bea och ett glas rött Castillo De Gredos kan slå på filmen och sen kolla in alla andras misstag för att kunna förbättra våra!

Jag vet inte... men kan det bli så??

Första dagen efter sjukdom i hemmet

Japp, idag var man på jobbet! Wohoo!!
Min Iva-vecka = heliga veckan. Det är så himla skoj att jobba där, även när det ligger 10 jättedåliga djur. För jag måste ändå säga att det allra svåraste med att jobba med det jag gör är att prioritera RÄTT! Samt att inte göra onödiga saker. Finliret ligger i att genom val av rätt typ av monitorering på varje patient snabbt kunna prioritera dem i en bra ordning. Vem av de 3 blödande djuren är sämst?
Sen att försöka ligga ett par steg före veterinären är också en väldigt roligt och lärorikt inslag i mitt dagliga jobb UTAN att "säkra" och göra ALLT!
Men den allra bästa medicinen för våra svårt sjuka djur är ju det som är största anledningen till att jag valde mitt yrke... MYSET! Kela, klia, klappa, borsta, prata med alla små djuren. Se till att dom är rena och fina. Det är så härligt att se hur dom trivs!
Sen gör ju inte mina fantastiska kollegor jobbet sämre :)

Men åter till hur JAG mått idag ;)
Klev upp sjukt tidigt, mådde hyfsat. Hostade lungorna ur mig på vägen till jobbet och trappan upp till omklädningsrummet fick mig nästan att sluta andas...
Vid lunch mådde jag "jagvillhemnuuuuuu"-dåligt, men sen hände något magiskt.
Em kände jag hur jag bara mådde bättre och bättre!!! HALLEEEELLLLUUUJJJAAAAA!!!

Fast måste ändå erkänna att när jag kom hem segnade jag ner i sängen. zzzzz!

Jimson och jag firar 1 ½ år idag med, stor dag får man väl säga :)
Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Äta hemma eller ute?
Detta hänger givetvis på mig som bara kan äta det jag är sugen på, sen har jag de senaste dagarna fått riktiga spykänslor när jag känner av buljongliknande lukter...
Så vi sprang iväg till en kina restaurang här i trakten innan jag började må för illa och innan jag hamnade i stadiet att "det enda jag får i mig är frukt".
Vi hann!!!!!!! yes!

Nu är det dax för "Little Britain" det är ju bara hur kul som helst!!! Känner mig emellanåt som han i rullstolen "Andy".

nu! meeeen NU DÅ!

som tidigare skrivit så fick jag avbryta min arbetsdag i onsdag pga förkylning.
Var hemma från jobbet både torsdag och fredag, dock utan några som helst täcken på att friskna till. Snorig, hostig, trött, hängig och hes.
I torsdags var jag lamslagen.
I fredags kände jag mig bättre, eller jag intalade mig det iallafall. Så tog mig en liten promenad, inget krävande bara behövligt. Men kände ganska snabbt att detta kommer icke att bli bra. Ideén kändes bra men i verkligheten blev den bara mer och mer tveksam. Väl hemma igen var rösten borta och jag kände mig sämre än någonsin.
Lördags hostade jag mest, hade ingen röst. Började städa och fixa men neeeeej gick inte det heller.
Idag söndag hade jag tänkt att jag skulle vara frisk och kry. Så med det i mina tankar klev jag hostande upp, medans jag pratade med min mor i telefonen tappade jag rösten... jag och Jim åkte och handlade saker så vi kunde börja tapetsera, jag skulle även städa klart. MEN vad händer!?!?!
Väl hemma är jag helt färdig. Somnar till F1, sover i 2 timmar vaknar och är fortfarande helt slut. Hostar och hela baletten! Är så vansinnigt less på att vara sjuk! Jim har tapetserat, tvättat, fixat fram mat. Medans jag har legat ojandes i soffan och frågat med jämna mellanrum om jag är frisk.

Men jag vill jobba im... men vet inte om jag kan!

När förkylningen kom till Örby

I onsdags kom den... förkylningen!

Vaknade med känslan "krasslig" bet ihop och åkte till Shanna för lite frukost innan jobbet. Under tiden hos Shanna gick jag från att känna mig krasslig till sjuk. Bet ihop ytterligare åkte till jobbet där jag kände efter någon timme att jag gick från bara sjuk till sjuk med feber. Lika bra att åka hem, fix å trix så det fanns folk som täckte upp sen hem till hemmet, soffan, täcket.

Igår var det bara att stanna hemma från jobbet och likaså idag. Men som tur är har jag blivit bättre och bättre, MEN! har just nu hosta OCH ont i halsen! Den kombinationen är ett straff från ovan.

Eftersom jag har tillåtit mig vara hemma från jobbet så tycker jag att jag kan få bli frisk omgående. kan jag det? snäääällllaa!?

osså hösten

Efter vår sista semester vecka som vi tillbringade ute i stugan med att måla fönster, gjuta en betongbänk, måla lister... har nu livet återgått till det normala, nästan.

På jobbet tuffar det på med både roliga och tråkiga saker. Arbetsuppgifterna är alltid roliga, arbetskamraterna lika så. Men ja det är ju många människor och det verkar som om en eller två människor anser sig vara lite för mer än andra och får därmed många att bli ledsna och tvivla på sig själv. Det är ju bra konstigt att EN människa kan lyckas få med sig flera! Säger inte att det är så i detta fall även om det är så ;) men att människan överlag att har den kraften, att negativ kraft drar med sig andra så lätt! Lite läskigt, men det är sant.

Annars går det bara framåt! Livet håller på att ta en ny vändning vilket känns mysigt, spännande och helt overkligt. Jim och jag firar 1½ år på tisdag och det ska välan firas tycker jag. :)
Men framöver kommer varje vecka innebära nya sätt att se på sig själv och på hur framtiden ska formas.

Jag ser fram emot framtiden och jag är inte rädd!

NY BIL!!!!

Vi köpte oss en bil i fredags!!
Den är så fin!
En Skoda Octavia Kombi -00 gått 9300.

Vi är så himla nöjda!

Nu är vi rätt väg :) Vi har kollat länge efter en bil som passar oss till rätt pris... så i veckan dök den upp och det blev vår.
Hundarna förpassas till bagageutrymmet ska även snart investera i ett par burdörrar, vi har plats för packning!

Regnet som kostar semester tid!

... Lite dramatiskt skrivet kanske. Men det är inte så lätt att fullfölja sina semesterplaner när regnet i vackra norrland har stått som spön i backen och när solen kom så åkte vi tillbaka till Stockholm!
Men så är det ibland, det är ju sällskapet som gör semestern och sanna mina ord jag har toppat min semester med det bästa sällskapet!

Vi har varit och hälsat på pappa och Inger i deras stuga i höga kusten. Otroligt mysigt!
Sen varit i pepparkakelandet Nyåker och hälsat på Jims mamma och Gunnar.På vägen upp till Nyåker så lyssnade vi på Kristan Luuk som sommarpratade, han pratade så himla fint om Carina! Värt att lyssna om och om på :)
Sedan ner till Sollefteå, på väg ner dit så lyssnade vi på J.Lindeberg som sommarpratade vilket också var hur bra som helst!
I solle stannade vi i 1½ vecka och det regnade så gott som hela tiden! Men vi var mycket ute i mormors hus och fixade och donade. Är verkligen vansinnigt tomt utan mormor!!
Daniel och Kattis och lilla Svante bodde i stugan vid Nordsjösjön. Där var vi också spenderade en del tid. Vaktade även lilla Svante 1½ dygn vilket var superskoj!
Sen kom fredrik med familj så då fick man pussa på alla dom med :)
Jag och Jim ägnade mycket tid i Sollefteå till Backgammon spel! Det är ju beroendeframkallande!!
Men i torsdags var det dags att åka ner till Stockholm igen... på vägen ner lyssnade vi på Laleh som sommarpratade... hon var däremot inte så bra... haha. Jimson somnade och nästan jag med.
Väl nere i Stockholm hyrde vi film och bara satt oss i soffan och mös. Min balkong har förövrigt blivit JÄTTEFIN!!!! ALLA BLOMMORNA!!!!WOHOO!
Är ju alltid skönt att komma hem trots att "hem" är i mitt fall en definitionsfråga :)

semestern so far...

Det är så vansinnigt skönt med semester så det inte är klokt!
Vi startade våran semester med att gå ut och dricka öl med Shanna, Alessia, Forsan och så Pelle och Linkan kom förbi oxå. Det var riktigt mysigt.

Sen så fortsatte vi upp till pappa och Inger i Ullånger. Eftersom vår resa upp gick allt annat än på räls så var vi så sena upp att vi missade middagen, men det är ju inte helt fel att äta rökt sik på en tunnbrödmacka och dricka kall öl till. SJUKT GOTT!
Det kändes verkligen ut i fingertopparna att norrland är det som är grejjen och att semestern kommer bli fantastisk.
Vi åkte ut med båten i höga kusten och bara mös.

Dagen efter begav vi oss till Jims mamma och hennes Gunnar som bor i pepparkakelandet Nyåker.
Där hade vi oxå otroligt mysigt. Vi spelade Yatzy och åt god mat. Hälsade på lite folk och badade bastu.

Nu är vi i Sollefteå. Direkt när jag kör in i den lilla staden ler jag. Det är så himla skönt att komma HEM! Jag längtar alltid hem!
Har grillat i faster clarys stuga "Torebo" med Kattis, Daniel och lilla svanteponken.
Igår var det även Hundens dag vilket jag alltid går på. Träffade Sussie min kollega, vän och kvinnan som fött upp Hugo och Dunder :)
Vi hade alla våra hundar med (hennes 4 och mina 3) så stod vi och snackade skit och kollade på alla uppvisningar.

ÄLSKAR ATT HA SEMESTER!!!!

men herregud vad jag är dålig på att skriva!

jahapp då var det herrans massa dagar sedan jag skrev igen! Inte bra inte bra!

Vad har hänt då? En massa såklart... vi har haft märkligt besök från Canada (jims kusinbarn) Hon satt i 3 veckor i vår soffa i pyjamasen och kollade på tv/filmer SAMTIDIGT som hon satt framför datorn.
Så iofs kan det besöket vara en stor bidragande orsak till att jag inte skrivit på länge.
Jim och hans son har varit i Finland med en vecka vilket skulle innebära en hel vecka för mig själv och hundarna. Lite läskigt men ändå skönt. Viktigt att inte glömma bort sig själv ju. Canada skulle ha följt med oxå men kvällen innan så ångrade hon sig! Så min vecka med me, myself & I förvandlades till en vecka sittandes vid köksbordet eftersom både tv och datorn var upptagen.
JA, jag vet! Få till viss del skylla mig själv eftersom jag inte sa nått! men jag pallar inte sånt... för vad skulle jag sett på tv?? och vad skulle jag kollat på internet som var så viktigt? Aftonbladet, facebook... det är väl där jag rör mig på nätet typ :)
Det var mest själva grejjen.

Men men nu är allt som det ska igen på den fronten! wohoo!

Har jobbat annars 10 dgr i sträck... det har varit hur mycket som helst att göra, vilket jag absolut inte klagar på.
Men en sak är fasligt märkligt. Det är dagarna innan man ska gå på semester så är man ju så slut så det inte finns ord! Tycker det borde vara tvärtom! Man har sprudlande energi för att man snart ska gå på semester!! Men no no no ju närmare man kommer ju mer säck potatis blir man.
Trots att min arbetsmoral kanske inte är enastående just nu så satt jag en hel del på lab igår, vilket är min nya drog. Jag beställde även en bok i hematologi åt mig själv.
Så, trots att jag inte har någon energi kvar för att jag ska gå på semester ikväll så känns det ändå sjukt bra att jag avslutar dagarna på jobbet med en lust att lära mig mer och känslan av att det kommer bli roligt att komma tillbaka med ny energi till jobbet efter semestern för att fördjupa sig mer i det jag gillar mest :)
Så snart åker jag till jobbet för mina sista 6 timmar, då ska jag kolla in hur man knäpper kort med mikroskopet sedan knäppa på mina fina cytologier... sen jobba inne på iva sen kl 21 så säger jag HEJ DÅ BAGIS och HEJ ROSE`VIN!

Imorgon är det då första semesterdagen! Då är planen att jag ska åka till Pelle och spela in lite, vilket var längesen och ska bli sjukt skoj! Så jag hoppas att det blir av. Annars tar jag bilen till bauhaus och kolla in mer färg till sovrummet och en planka till balkongen. Sen på kvällen ska jag träffa lite underbara kollegor och vänner för att dricka lite öl och umgås! Ska bli riktigt mysigt.
På fredag beger vi oss uppöver! Vi ska åka kustvägen upp till pappa och Inger i Ullånger och sova där en natt för att sedan fortsätta bila upp till normaling till Jims mamma och karl. Där stannar vi några dagar innan vi åker hem till mamma och Sollefteå. Där nipyreveckan väntar med laxfestival på fredagen!

Ska bli en underbar semester med älskade Jimson och fina hundarna!

MEN va tiden går!

Kusin min har fyllt 30! Vi som inte trodde vi var en dag över 25! Det betyder ju att om ett år är jag också 30! Men... jag hade trodde verkligen att jag skulle ha typ 3 barn vara gift sen minst 5 år tillbaka och bo i ett stort hus hemma i norrland!

Men det har ju inte blivit så. Jag har inga egna barn, men dock betrodd med ett styvbarn. Jag är varken gift eller förlovad, bor inte i hus utan i en liten lägenhet och den ligger defintivt inte i norrland!! Vad va det som hände?

Men det finns ju inget som säger att jag hade varit sjukt lycklig för att jag skulle ha allt det jag trodde jag skulle ha när jag blev 30. nej nej för en sak kan jag inte klaga på och det är just hur jag lever idag! jag kanske inte bor i hus och har en massa barn men jag har levt livet och fått mycket erfarenhet. Jag har varit vilsen men tagit mig upp ifrån alla gropar jag snubblat ner i under mina år. Det har gjort mig stark! och det är jag glad för.

Så ja mina drömmar jag hade är inte besannade men jag har det så himla mycket bättre än jag någonsin kunnat ana!

sant som det är sagt!

Jo tack sanna mina ord... mycket har hänt!

Jims och min planerade semestervecka byttes ut mot en vecka i Sollefteå med sikte mot mormors begravning.
Inget fel alls att vara hemma med sina syskon och syskonbarn en hel vecka och bara mysa och umgås. Torsdagen då det var begravning var givetvis inte så skoj men att få vara nära sin familj är alltid skönt.

Men annars så spenderade vi lite tid med att fiska i älven. Spela minigolf där Elsa 5 år höll på knäcka oss alla med sitt nonchalanta superspel! mm mm
I söndags kom vi hem till våra älskade djur som vi hade varit utan hela veckan. Jims pappa hade varit hundvakt åt truppen. Verkar som han överlevt :)

Imorgon beger jag och mina 4 andra fina kollegor till Berlin för att gå på en STOOOR kongress i akut och intensivvård! ska bli helt sjukt roligt! så imorgon bär det av för att åter landa på söndag lite klokare.inte helt fel!

Nu så är planen att bara köra på tills det blir tre veckor semester... då ska jag bara ha det bra och dricka rose´vin och njuuuuuuta av mitt liv!

Livets vändningar...

Döden får livet att kännas verkligt, iallafall för mig.
Inte på ett klyschigt vis som man kan höra folk som varit med om en nära döden upplevelse brukar berätta. Utan mer att JAG LEVER!
Sorgen efter någon som betyder så oändligt mycket för en gör ont och är sann. Verkliga, ärliga känslor. Inte ofta man känner sådana känslor.

Döden är svår... obegriplig, men ändå så inpräntad som en del av livet.
Man är aldrig förberedd men man har alltid hört att det tillhör livet, vilket gör att man snabbt accepterar att döden inträffat. Detta såklart om man fått leva HELA sitt liv... acceptansen till dödens inträffande minskar säkerligen med ens tankar om när döden bör inträffa. Hos dom flesta är det nog när man är gammal, över 80 kanske...

Alla vill vi nog dö ovetandes och snabbt, smärtfritt. Det är nog så man ser livets avslut som värdigt. Så dog min mormor igår em... det var värdigt.

Men för oss som fortfarande lever fysiskt blir det en stor chock. Inget man tror eller räknar med... Man accepterar hennes död för hon var gammal, men det är svårt att förstå att det har hänt.

Min mormor har jag bara glada minnen av. Min älskade bror sa idag att det är nog mycket tack vare henne man är som man är (förutom våra föräldrar då). Det är nog helt sant, hon var glad,positiv, stark och hade en vilja av stål. Hennes humor och rapphet var fantastisk. En sann stålmormor!
Precis en sån man själv vill bli när man blir gammal.

Allt går upp och ner nu, skrattar och gråter om vartannat. Tack vare att man vet om att det är en del av livet gör att man kan göra så.. skratta och gråta åt samma sak.

Min mormor är hos farmor nu, de två finaste änglarna som finns bland molnen

Som Agnes sa så har vi en liten Greta nu att ta hand om... och det är helt sant

Sjuk!

Hur ofta händer det? ffa hur KUL är det!!??
Sjuk... det är jag sällan så jag inte ens kan jobba, hatar att vara sjuk.
Har iofs aldrig hört någon jubla heller över att vara sjuk... men ändå... konstaterar det ytterligare då: DET ÄR TRÅKIGT OCH ONÖDIGT ATT VARA SJUK!

Värsta sättet att vara sjuk är som jag är nu... egentligen för lite sjuk för att vara hemma men för sjuk för att jobba, mellanläge där.
Brukar kunna bita ihop men idag gick inte det heller.
Klev upp i ottan och körde från Norrtälje till Medis, men minns det knappt nu...
Var på möte på "Fåfängan" för att spika lite saker till personalfesten jag ordnat... minns knappt det heller...
Åkte till jobbet, smög runt med en en fleece jacka ovanpå jobb kläderna för att inte frysa ihjäl. Fös ändå men var alldeles rödblommig och glåmig.
Jag insåg fakta och åkte hem och la mig i soffan, under mitt mysiga täcke.

Jim blev kvar i stugan med hundarna... så det har varit så himla tomt hela dagen trots att jag sovit mest hela tiden. Men jag och min undulat "Henrik" fick mer tid för varandra, så han har suttit och sovit på min mage medans jag sovit i soffan. Gulliga gulliga pippi!
Sen satt han på gardinstången ett tag och skrek: "ge mej en puss, puss puss" För att sedan ta sig ett dopp i sin pool... sen somnade han igen.
Trevligt djur måste jag säga :)

Men imorgon ska här jobbas igen... hela helgen lång ska det bli jobb.
Sen är det dags för måndag och då är man betrodd med en ledig dag! Det är ju inte helt fel en löningsdag som det är!!
Då ska jag möta pelle för att prata festmusik, shoppa lite sommarkläder, shoppa present till Jimson som fyller 25+ men ffa ska vi shoppa det allra viktigaste: EN RESA!!!!
Jag och Jim ska bege oss iväg en vecka med enda kraven att det finns en fet, varm och stor sol och ett blått stort hav!

Först med 3 hundar iallafall...

Veckan har gått fort. Kan bero på att jag har haft så mycket att göra på jobbet så det inte är klokt!! IVA har varit mer än fullt! Tur att man både är stress tålig, älskar djur och älskar sitt jobb :)
Haft PU-samtal med idag, vilket var så skönt! Min chef är så himla bra!!! :) Känner att energin kommer tillbaka till mig nu sakta men säkert.

Så har ytterligare en vän förlovat sig. Jag beklagade mej inför Jimson med att det baaaaraaa är jag kvar på hela jorden som inte är förlovad. Vad säger karlsloken!!!??!! "Ja, men det är bara du som har 3 hundar, det var du först med"
haha! ja det kanske är sant... men kanske inte riktigt samma sak, eller?

Imorgon är det fredag det är bra, då ska jag after worka på jobbet med jobbarkompisar och sedan åka till Forsan och fortsätta öla och äta pizza! sweeeet!

"Persson" var är du?

I fredags så var jag iväg på tjejmiddag med några från jobbet, det var fasligt roligt! Det vill jag göra om igen snart :)
sen brakade vi ut för att utöva discodans... det var kanske inte det bästa stället men vad gör det när man har ett toppen sällskap! :)

Idag har vi varit på dop! Det var ett fint dop och söt bebis. Fast det var 2 som döptes samtidigt och själva cermonin kändes kanske lite stressande men ja... det är alltid mysigt med dop.
Innan vi gick in i kyrkan så pratade jag och David om gravar och gravstenar att det låg döda människor i kistor begravda under varje gravsten, David var inte helt övertygad för det kunda ju lika gärna vara skatter i kistorna... ja vad vet man?
Sen läste vi på några gravstenar bla på en "Persson".
Efter dopet så gick jag och David ut för att fortsätta mysteriet på kyrkogården... tills David säger: "Kom Maria nu måste vi leta efter Persson!" så då ägnade vi en hel del tid att leta efter denna Persson! vart kunde han ha tagit vägen!!!! Han var inte vid sin gravsten... han fanns ingenstans, men vi finnkammade hela kyrkogården iallafall, trots att jag i början hävdade att han var död och låg begravd under sin gravsten... vilket då David inte var helt övertygad om.

Längesen nu...

Nu var det ett herrans lång tag sedan jag skrev här, dåligt!
Men sanningen är att tiden inte har räckt till...
Mycket på jobbet att fixa och trixa med. Så tiden att roa sig efter jobbet har blivit minimal, myser hellre med jimson faktiskt :)
Det nya på jobbfronten är att jag har gått in på lab för att lära upp mig där! SÅ sjukt roligt! Har tränat hur mycket som helst för att få de perfekta utstryken... många objektglas har det gått åt :)Är iallafall mycket glad över att jag får äran att lära mig lab.
Sen är det agilityn med Sally som går så himla bra! Det är så roligt att träna med henne så tisdagkvällarna är helt klart veckans höjdpunkt! Å mer agilitykvällar kommer det att bli, Hugo ska sättas igång med :)

Igår (torsdag) kom Jims mamma och hennes man, Jims pappa och farmor hit på middag. Det var jättetrevligt. Dom är så goa allihopa. Imorse åkte dock Jims mamma och man hem igen, det var lite tråkigt faktiskt.

Så vad som stundar kvar på denna dag är att jag och Jim ska kolla in en resa på stan och förhoppningsvis köpa en med... sen ikväll så ska jag på tjejmiddag hos några jobbakompisar :) YEY!

Magkatarr, Agility och lycka

Kan inte sumera dagarna sen jag sist skrev på ett bättre sätt.
Ja, magkatarren kom tillbaka till mig häromdagen av någon anledning, tror den utlösande faktorn var när vi fick hem en "liten" advokaträkning. Min kris hantering lyder oftast enligt samma schema varje gång... första 2 timmarna är allt svart eller vitt, det är under dessa timmar jag tror vid ska dö... sen kommer jag på att hm... om man inte lägger sig ner och dör så kan man jag lösa problemet istället, vilket vi gjorde... som vanligt :)Vill påpeka att när jag jobbar så är inte min kris hantering så... hade inte gått så bra då, så är det 100% problemlösning från sekund 1... men det är som bekant lite annorlunda att vara i en yrkesroll än att vara sig själv. Just den frågan kan ställa mig många gånger, hur jag hanterar saker på jobbet och hur jag hanterar liknande situationer hemma, går ej att jämföra. När min egna djur blir sjuka blir jag lamslagen och fattar ingenting, mycket märkligt.

Men igår var jag och Sally på agility! gud vad roligt det var! Hon är ju lite rädd för saker och ting tex människor.. men när hon upptäckte att ledarna hade köttbullar så var rädslan som bortblåst, märkligt :)
Vi hoppade däcket, vilket hon tyckte var läskigt men hon hoppade det tillslut iallafall, duktig kicka.
Sen körde vi vanligt hinder som gick galant. Tunneln var lite läskig till en början men när hon väl hade sprungit igenom det en gång så tyckte hon det var asroligt så hon sprang in i den hela tiden. När jag skulle kalla in henne så sprang hon in och satt sig i tunnel!! så farlig va den...
Sen körde vi lite slalom.
Hon är så duktig min lilla tjej!

Det var ju väldans kallt under träningen trots att man hade vintermunderingen på... så jag längtade efter den VARMA duschen jag skulle ta när jag kom hem. Så så fort bilen var parkerad så kastade jag mig in i duschen och stod där och tinade upp, så efter 5 min så sa det VIPS så var varmvattnet borta och jag förvandlades åter till ursprungsstadiet, isbit. Varmvattnet har fortfarande inte kommit tillbaka...

Lyckan står givetvis Jimson för. Är han inte en underbar pojkvän som följer med mig de ex antal milen det är till klubben, sitter där i klubbstugan medans jag och Sally tränar (2 timmar) endast för att jag inte hittar så bra dit ut?
Den mannen ser inga problem i någonting och klagar tametusan aldrig! Det är stort och väldigt skönt!
Och tro inte att jag har stått och tvingat honom att följa med, no no no. Jag frågade om han skulle ha lust och han sa självklart!
Jimpa är grym! :)

Men nu får man gå å kamma sig!

Jag har suttit och funderat lite ikväll.
Jag har känt mig lite halvdeppig ett par dagar nu, slut liksom. Men jag tycker det är så jäkla dåligt av mig! Vad har jag för rätt att vara det? Och varför är jag det?
ja ja klart att man har rätt att ha sina dagar, det är inget fel med det.
Men det känns dåligt att vara deppig när man har allt man önskat sig. Det jag kämpat för i så sjukt många år! Lugn, harmoni, Lycka och ffa DRAMAFRITT!
Jag har ju allt det där jag får allt det där genom min älskade Jim, min underbara familj och mina fantastiska vänner, genom att ha ett jobb jag trivs och dessa asroliga jobbarkompisar,mina söta friska djur. men ne ne mycket vill ha mer eller vad?

Jag har ju kommit på hur jag ska klara livet och för mig handlar det om att ifrågasätta mig själv med jämna mellanrum. Frågor som: Varför gör jag detta? Är det för att jag verkligen vill? Är jag ledsen eller har jag bara en stund med offerkoftan? Mår jag bra? Hur har jag gjort för att må bra (mest för att påminna mig själv tills nästa gång) Har jag ont eller vill jag bara ha ont?

Ett litet axplock av mina dagliga frågor till mig själv. Men jag tycker det är viktigt att lära känna sig själv. Genom detta har jag fått ett drama fritt liv, En pojkvän som är grym och det viktigaste: jag har blivit vän med mig själv!

Men att jag nu är halvdeppig tycker jag faktiskt inte att jag har rätt till. Tycker att det är girigt av mig. Det värsta är att jag inte får svar på min fråga till mig själv: Vad är det som gör att jag mår som jag mår?
Antagligen är det bara det att jag behöver lite semester och se något annat än sthlm för en stund, men jag tycker det änd är girigt av mig.

SÅ NU FÅR JAG TAMITUSAN GÅ Å KAMMA MIG!!!!

Maraton

Ja, så vill jag gärna kalla det, M A R A T O N! Det var så min kropp kände det iallafall när jag tog min kroppshydda på årets första joggingtur.
Jag älskar att jogga, det känns renande och stärkande. MEN... jag hatar att börja jogga. Man är seg och det är sjukt irriterande att inte orka så långt som man är van.
Jag har inte tränat på väldans länge, det är dåligt.
Det har satt sina spår mina vänner, jag har ökat min kroppsvolym rätt fint.
Det är ohälsosamt, och man kan dö. Jag är rädd för döden så därför är det bra korkat av mig att bli ohälsosam.
Men ja, enda anledningen till att jag inte tränat på länge är att jag absolut inte velat. Varför göra nått man inte vill? Inte ens när jag tagit mig till gymmet har jag tyckt det varit skoj. Jag skulle vilja säga att jag gick in i träningsväggen utan att innan ha tränat överdrivet. Men jag har alltid tyckt det varit roligt och ffa skönt.
Sen blev jag ju kär med... Det har sällan gagnat en, man ska mysa och äta gott hela tiden :) Tur att vi båda tycker om lax som är nyttigt... fast vi gillar ju chipsen oxå som medföljer enligt lag en mysig hemmakväll.
Men nu är jag kär, det är vår, jag är tjock och jag har varit ute och sprungit jag och mannen och hela hund truppen å vet ni?!?!?!
DET VAR UNDERBART OCH JAG SER FRAMEMOT NÄSTA TRÄNINGSPASS!!!
Men jag får inte planera eller skriva ner mina träningspass för jag blir så besviken på mig själv om jag inte följer min planering. Gäller samma med mat, kan inte kontrollera det för mycket får då säger det "knäpp" i huvudet på mig å så blir edt jobbigt... igen. Kanske kommer in mer i detalj någon annan gång varför det är så, men inte nu.
Så det känns helt enkelt bättre att vara "spontan" och bara ta sig en joggingtur och titta tillbaka på veckan som gått och inse att Hoppsan Kerstin jag har tränat 5 av 7 dagar :)
Man kan tro att jag inte har ett mål då eftersom jag tränar "spontant", men självklart har jag det!! Det är ju mig vi pratar om! Jag har klara sträckor så jag vet hur långt jag springer så jag kan hålla koll mm mm
Jag har mål men jag är noga med att inte sätta för höga mål. Man måste få äta sina morötter emellanåt så man vill till nästa mål där moroten är godare och större :)

ny dag... IGEN!

Igår fortsatte vår softa vistelse i stugan, tyvärr tog den slut runt 17 tiden då vi var TVUGNA att åka hem bara för att jag ska jobba idag... :(

Men det var 20 grader varmt igår med, jag krattade gräsmattan medans Jimson klippte ner sly och små träd, han använde stolt en av sina motorsågar för att på ett coolt sätt fälla ner tunga träd som syrénbusken och liknanade :)

Men sen bar det av hem. Hem till duschen och det andra livet som innebär jobb och sånt.
Vi käkade Tacos och halvsov båda jag, David och Jim, man blir trött av att jobba i solen, men på ett väldigt skönt sätt.

Så idag är det dax för att jobba då, kl 07:00 börjar man. Det enda som väger upp med att börja den tiden är att det är min IVA-vecka. Wohoo! Men annars är det för tidigt.

Påskafton

Igår var det påskafton och Jims pappa, jims söta farmor och lillasyster Therese med pojkvän skulle komma ut till oss i stugan för lite påskfirande!

Jag hade bestämt mig för att göra den så traditionell som möjligt. Så jag rullade köttbullar, gjorde mammas omelett bakade eget bröd, bakade kola kakor och hallongrottor, färgade ägg mm mm...

Jag blir lite lätt överengegerad och ALLT måste vara perfekt... tur jag har jimson ibland... fick en liten depression när gästerna kom för tidigt. hihi

Men dagen blev helt underbar!! 20 grader varmt och underbara gäster som åt min mat!!! YEY!
När de hade åkt hem och vi hade diskat allt, tog vi varsin solstol satte oss på baksidan med varsin öl och bara njöt.. och läste Jotex.... haha

Sen på kvällen grillade vi oxfile´och drack vin och spelade kort! Hur skoj som helst! Vi spelade gamla godingar som "vänd tia" och "Stress". Under stress skrattade jag så jag låg dubbelvikt, varför vet jag egentligen inte haha! Men det var sjukt roligt!

skärtorsdag och långfredag

Igår (torsdag) tog vi och packade in alla djuren, sjukt mycket mat samt David in i vår nybesiktade bil och for ut till stugan!
Har min långlediga helg enligt schema vilket jag tackar gudarna för!
Så igår kväll gjorde vi inte så mycket mer än att väntade in att stugan skulle bli varm och gosig. David såg på Wall-E för miljarde gången och jag gick och la mig innan David med... precis som det ska vara... eller? :)

Så långfredag då... visst visst förr i tiden så fick man knappt dricka vatten på långfredag eller max äta nyponsoppa. Inga barn fick leka och man fick inte göra NÅTT!!
Först tänkte jimson och jag att ja... det låter inte helt fel... Men istället för att inte göra nått så påbörjade Jim att städa sitt förråd han har här i stugan. Och mitt folk DET BEHÖVS!! Min pappa sa alltid: "som det ser ut på ditt skrivbord, ser det ut i ditt huvud"
och ja... det stämmer. Pappa hade rätt IGEN! (skolan var visst viktig också...)
I jimsons förråd ser det ut som kriget. Efter 4-5 timmar kan man iallafall stå alldeles innanför dörren, så lite på tå utan att stå på någon pryl. YEY! det går åt rätt håll!
Under tiden har jag:
* Rullat alldeles egna köttbullar och stekt dom. (smakar inte som mammas tyvärr)
* Gjort omeletten klar tills imorgon, bara att göra stuvningen.
* Bakat Kolakakor.
* Bakat Hallongrottor
* Städat hela köket två gånger
* Diskat allt för hand för att diskmaskinen tog påsklov.
* Rensat bland hyllorna och torkat av dem.

Köttbullarna blev helt okej, men de smakar inte som mammas... det irriterar mig! Men har aldrig gjort egna köttbullar förut så jag får väl vara nöjd antar jag.
Men mammas omelett brukar jag lyckas med! Och det ser så ut även denna gång.
Kolakakorna blev bra men hallongrottorna får gräddas im... hallonsylten mådde inte så bra *harkel*

Men men det har varit galet bra väder så det har varit så mysigt! Hundarna har kutat livet ur sig och bara busat runt hela dagen. Epsilon strövar omkring och bara njuter.

Ikväll ska jag laga tre rätters till Jim bara för att han är helt underbar!
Blir ricotta cakes med jordgubbar, sen lax sedan tar vi chips till efterrätt och monopol! Så är det!

vad har hänt sen sist?

Förutom att jag blev faster till en gullunge i fredags så foderföråt sig Dunder på Frolic... Frolic är inte den bästa hundgodiset att föräta sig på om man har haft pankreatit! tro mig!! Fett och salt... suck!
Han var som en tunna! men efter att ha bajsat 12 ggr på 12 timmar så var han pigg och glad igen... men han fick svälta och äta pepcid ytterligare 18 timmar! :)
Men hittills har han inte drabbats av någon pankreatit anfall...*hoppasinte!*

Sedan på kvällen så åkte jag till Claire där vi hade party med folk från jobbet. Pizza, öl och jobbasnack! sweet! Sedan åkte vi till söder och drack drinkar. Jimson kom dit med, mycket trevligt av honom! :)
Shannas flickis från Italien kom dit med så man äntligen fick träffa henne och hennes bästis! Dom var hur goa som helst! Så jag och jimson följde med dom till "Paradise" och dansade så ölskummet yrde!

På lördagen var jag en aningens trött... är iofs alltid det men men. Det var härligt varmt ute så vi tog och åkte och köpte balkongmöbler! YYEYY! Men när vi packade upp dom och läste på lappen som hängde på stolarna stog det att dom inte klarade regn!?!?!?! haha vilken jäkla kvaliteé! Man blir rörd! haha. Men vi skrattade, poppade ppopcorn och satte oss i varsin stol och sprättade en öl! LIVET!
Sedan åkte vi till kusin-Linda och drack skumpa och åt en utsökt middag! Sen drack vi en massa mer å vips var kl 04!

På söndagen hade vi hoppats på sol! men det regnade visst! så det blev den stora städardagen... i omgångar... :)

Igår storhandlade inför påsken! Det ni!!! På torsdag beger vi oss av mot roslagen och påsken! Älskar högtider!
Videkissar är så fina och söta!

Faster igen!

Åh, är så glad!!!!
Vaknar man upp kl 06:15 till världens underbaraste SMS!
Jag har blivit faster igen! Min älskade bror och hans fina sambo fick en liten flicka inatt!
Deras tredje lilla tjej! Om jag haft hemlängtan innan så är den helt sjukt stor nu! Vill hem och pussa på den lilla damen!

Nu har jag blivit faster för 4:e gången och det är lika underbart varje gång! Älskar alla mina syskonbarn över allt annat! Dom förgyller allt!

Älskar er: Agnes, Elsa, lilla nya pyret och Svante!

Vekan so far...

I måndags var jag ledig, det var så sjukt skönt! Sov till halv 10 sen kom nissen som skulle byta ut vår ytterdörr till en säkerhetsdörr, jag hade tänkt mig kanske att han skulle vara här max 2 timmar, men nope! Kom hit vid 10 och for väl strax efter 14... Med 3 hundar och en katt var det bara att stanna hemma eftersom ytterdörren och portdörren stod på vid gavel hela dagen! Tog dock en lång promenad med hundarna i det fantastiska vårvädret! Helt underbart! Hundarna var som galna! Sally jagade fåglar, Hugo hoppade runt på gräset som en kalv och Dunder var lycklig för alla lyktstolparna som bara skrek "kissa på mig" till honom....

På kvällen for jag och Jimson ut till Skärholmen för att kolla läget lite och äta. Det var mysigt, vi kom hem med varsina nya träningsskor! Kanske hittar inspiration nu då!? PLEASE!!!!! Men det viktigaste var nog att jag äntligen kunde bestämma mig om vilken nyans jag ville ha på sovrumsväggen!!!! ja! Så vi köpte en provburk av "Champinjon" samt att jag tog med ett tapetprov med hem oxå! Känns otroligt bra! Kommer kanske inte bli så mycket som händer på väggarna, men jag gillar ju att jobba med detaljer, så då känns det bättre att ha en varm grund att matcha dom mot.

Igår var det tisdag och då var det jobbdax igen, sprang runt som en liten tetting och försökte strukturera mina tankar.
På kvällen var tanken att vi skulle ut och testa våra nya dojjor, men regnet hade kommit till byn, och med mina hundar är det ingen ide´att försöka sig på en långpromenad då...
Så istället målade vi en fläck på sovrumsväggen istället, å färgen är såååååå fin! YEY! Det är en euforisk känsla som infinner sig hos mig när jag bestämt mig för nått, eftersom vägen dit är lång och guppig!

Vad som hände sen på kvällen är jag så jävla trött på så att det saknar ord! Kan inte ens prata klarspråk om vad det handlar om! Men uppenbarligen händer detta gång på gång på gång! Började förra sommaren, sen har det poppat upp med jämna mellanrum... Första gången var besvikelsen så stor så att det inte fanns ord. Trodde då att det var en engångs händelse, men icke! För varje gång som går gror samma tankefrågor i mig, kan jag leva upp till detta? och vad är jag beredd på att det ska vara såhär?
Sen att jag har kommit fram till i mitt liv att kommunikation är fan lösningen på allt, orkade jag inte heller leva upp till.

Jobbar helgen

Så, då var det söndagkväll och sommartid då! Känns ju jäkligt märkligt och väldigt skönt att det snart är sommar!
Kändes väl kanske inte lika skönt imorse dock när jag skulle kliva upp kl 6 men hela jag var medvetslös bara för att klockan EGENTLIGEN var 5!
Kl 7 var jag på jobbet och jobbade som jag blivit lärd... När tiden var väl framme vid lunch satt jag och bläddrade lite i en tidning, å vad annonserar man om!???!!
JUL OCH NYÅRS RESOR!!!!!!!
Jag vill gärna att iallafall våren ska ha blommat ut och åtminstone andra hälften av sommaren börjat innan jul och nyårs ångesten börjar! men men... ingen rast ingen ro!

Igår så kom jag med den briljanta ideén till Jimson att vi skulle köpa godis, krypa ner i soffan och se en film. Sagt och gjort... 15 minuter in i filmen sov jag som en stock! Jag är en mycket charmerande och rolig flickvän! stackarn! Jag valde dessutom en film som Jimson redan sett!! haha!

nu ska vi fylla köttfärsbiffarna som ska ätas till middag i afton!

Ledig dag med sol

Idag har jag haft min lediga dag... baksidan med att vara ledig mitt i veckan är att man då jobbar helgen. Men det är ändå så sjuuuukt skönt att vara ledig sådär emellanåt.

Sally väckte mig kl 8 och tyckte det var hög tid för mig att kliva upp och busa med henne. Solen sken och himlen skymtade klarblå utanför fönstret, så varför inte?
Klev upp och började pyssla, kl 11:30 hade jag hunnit med:
* Äta grötfrukost
* Städa av hela lghten och putsat den.
* Tagit en mellanlång promenad med hundarna.
* Storhandlat på Willys
* Packat upp alla varor
* Tränat Sally på att "fråga om lov"

Det kändes himla skönt!
Kl 14 dök mitt älskade brorsbarn upp med tillhörande mamma samt min fina kusin. Jag hade lagat en i min smak mycket god ljummen pesto/pasta halloumi sallad som jag bjöd på till lunch med kaffe och mörk hallonchoklad till efterrätt.
Vi pratade och pratade och åt och fikade och hade det så trevligt så.

Resten av kvällen blir det till att slappa och se på tv och titta varandra djupt i ögonen. Sova på soffan ska vi göra med då F1 börjar inatt... eller dom tränar inatt, inte för att jag ska se men Jimson ska... VRRROOOOOOOOOOMMMMMMMMMMMM i 2 timmar.

Måndag...

Så är det måndag... måndagkväll tom!
Har jobbat idag, en intressant och givande dag som vanligt. Men har lovat mig själv att inte skriva så mycket om jobbet här, dels för att det redan upptar den mesta dela tiden av mitt vakna liv och ibland även min sovande tid sen för att jag redan pratar så mycket om mitt fantastiska jobb med Jim. Men tankar runtom jobbet eller tankar som jag får pga jobbet får jag skriva om :)

Jag har en rätt jobbig inre situation om mitt jobb. Jag har ett jobb som jag älskar, det är så galet intressant och jag brinner verkligen för det. Det som är så svårt när man har ett jobb som man tycker så mycket om är att förhålla sig rätt till det, så att man fortsätter prioritera sitt liv utanför jobbet och inte låter livet vara jobbet

Min livssituation såg givetvis helt annorlunda ut innan Jimsons och mitt gemensamma liv, men det var absolut inte bättre då! Men det är tack vare min fantastiska sambo som jag gör att livet utanför jobbet är mer värt.
Det låter som om jag tycker att mitt jobb är ett fängelse men det är tvärtom. Jag tar på mig jobb alldeles själv av den enkla anledningen att

1. Jag älskar kroppens alla finurligheter.
2. Det är intressanta utmaningar.
3. Älskar att nå mina personliga mål.
4. Har underbara jobbarkompisar
5. Ansvar och jobbet fram till kontroll och struktur
6. Fundera och bolla ideér tillsammans med vet. angående intressant fall.

Mina lösningar för att inte tappa sugen på mitt jobb, eller som det nuförtiden oxå kallas gå in i väggen ser jag till att ha kontroll över mitt egna mående och lyssna på min kropp och mitt hjärta. Förr så jobbade jag mer desto sämre jag mådde, vilken är en perfekt flykt.... inget bra! :)
Nu går jag på normalt under de perioder jag känner mig lite trött och seg för att ha kraft att ta i de perioder man kanske behövs mer... som under sommaren.
Jag förbered mig själv mentalt på det sättet, för att alltid kunna ge 100% när jag är på jobbet.

Egentligen vet jag inte varför jag skriver ner allt detta.... men det är funderingar och det är bra att skriva ner dom ibland :)

Helgen sorg & kärlek

I fredags begravdes Jims farfar, var så himla sorgligt. Hann tyvärr inte lära känna honom så väl, men Jims farmor och farfar är verkligen helt underbara och hade verkligen önskat att få äran att lära känna honom väl.
De fick nästan 70 år ihop... 70 ÅR!!!! förstå vad stark den kärleken måste ha varit, även om den kanske inte alltid varit på topp så har man stått vi varandras sida, kämpat för motgångarna tillsammans. Det är så stort och så starkt så det är svårt att förstå.

Efter begravningen och efter fikat så bar det av först till vårt tempel Bauhaus för att kolla in lite inredningsideér jag har... stackar Jimson....
Sen packade vi in hundar och katt, for och hämtade David för att sedan brumma vidare ut till stugan! Så jäkla välbehövligt!!

Där hade vi haft ett rejält besök av familjen mus som hade knaprat i sig allt från tepåsar - maskindiskmedel till pasta.... vad bra att vi hade med oss Epsi!!
Tyvärr så använde sig Epsi endast av tekniken att stirra ut den lilla musen.... vet inte om han är en kattvariant av "Bolt".... Så musen visade knytnäven och fortsatte bita på vattenslangen som tar ut vattnet från diskmaskinen, tack mus!

Sedan spenderade jag och Jim kvällen med öl och monopol! Å kära vänner.... Jim fick sig en sjujävla match i Monopol.... för när klockan slog över midnatt var spelet inte ens i närheten av klart utan fortsatte även lördag kväll och natt!

På lördagen var vi i städartagen! Planer skulle smidas för att på enklaste sätt vinna kampen mot musen som anfallit vårat landställe. Till lunch tog vi fram grillen och grillade korv! så mysigt!

Idag så skulle David på teater med sin mor så vi lämnade av honom vid 11 tiden i staden sen bar det av hem för att borra och spika upp smågrejjer som vi införskaffat med tiden :) Blir så fint här hemma i vårt hem!

Min helg har varit helt underbar! Trots att den började med ett sorgligt farväl...

Hat/Kärlek

Super tidiga mornar är hat/kärlek... strax efter kl 05 går det inte att tänka klart.
Men sen man znoozat klart och man tillslut klivit upp så är det rätt mysigt. Sitta och bläddra i en tidning medans man tvingar i sig lite frukost.
Denna stund på dygnet är hundarna däckade, Hugo och Dunder ligger och sover i varandras famnar i hundbädded, Sally kan möjligtvis visa ett litet intresse.... men nä hon kanske bara kikar in i köket för att kolla läget sedan tillbaka till sin McDonalds godsehund av ras Border Collie som förmodligen sover bredvid husse precis där Sally la den igår och där hon själv vill bädda ner sig.





Katten däremot är absolut vaken nu, kanske på sitt allra mysigaste humör. Det är bara jag och Epsilon denna tidpunkt dessa "iva-veckor" Han ligger raklång över tidningen jag försöker bläddra i och spinner som det sågverk han svalt.




Man myser och kelar och på ett vis längtar man tillbaka till sängen och det mysiga täcket och det mysiga sovsällskapet man för ett år sedan införskaffade sig, och hundarna som ligger och snusar och drömmer om sina hyss, men... samtidigt undrar man varför man inte går upp såhär tidigt varje dag.




Nu är det dags för jobbet, det är inte helt fel ändå att ha dessa mornar samt att efter dagen slut inse att man faktiskt räddat liv som är av samma art som förgyller mina tidiga mornar.

Helgen tillsammans....

Vi hade inga storslagna planer, bara umgås jag och jimson! Det kände vi oss värda och det kändes ffa mycket behövligt efter i alla fall 2 veckor av saknad av varandra då jobben tog över vårt förhållande för en stund.

Så i fredags var planen: Äta god mat och bara glo på tv och kramas ev spela spel.
Men det som blev var att jag och min kusin hamnade istället på genrepet på Melodifestivalen knaprades på popcorn och drickandes Loka. Mycket roligt! Jims kväll blev lite mer i krigets tecken då "Band of brothers" boxen återigen gick varm.

I lördags skulle Jimson bara jobba en liten stund i skärholmen, sedan skulle vi spatsera runt i Skärholmen centrum och bara ha det bra för att sedan hem äta middag sen skulle iväg till Claires födelsedagsparty.
Men det som hände var att ja, Jim jobbade i Skärholmen dock blev det från kl 10-16. Jag gick runt själv i centrumet och gjorde av med hejdlösa summor pengar på inredning i rent tidsfördriv. Köpte dock den absolut roligaste boken jag läst på länge "Den som inte tar bort luddet ska dö!" av David Batra. Köpte den för att jag skulle äta lunch allena och som även det ett tidsfördriv till Jimson skulle sluta jobba. Men ja, där satt jag i min ensamhet knaprandes på lunch och tårar som rann ner för min kind i asgarvets tecken. Sen åkte jag hem...'
Middag på stående fot och iväg på party tillbaka hem vid 04 tiden...SNARK!

I söndags det vill säga igår så var det en stor dag! Jag och Jim firade vår officiella 1 års dag! Planen var att ta promenad med hundarna till fåglarnas stolta vårsång och bara feel the loooove! sen sitta och titta varanadra djupt i ögonen och bara fortsätta feel the love... Sen gå ut och äta middag på "vår" restaurang i Gamla Stan.
Verkligheten blev annorlunda för det första hade "vår" restaurang stängt på söndagar.... damn!
Sen så vaknade vi kl 12... åt spagetti och köttfärssås till brunch för att sedan ligga på varsin ände i soffan och halvsova till en Steve Martin film för att sedan övergå till att slockna helt och vakna upp vid 16:30.
Sedan gick våra tankar på vad vi skulle göra här näst på vår stora dag..
Det slutade med att vi åkte på Willys och köpte mat... åkte hem och lagade grymt god mat! Skumpa blev det oxå och sedan satt vi i soffan och pratade om allt och lyssnade på musik!

Helt enkelt den BÄSTA ett års dagen man kan ha!

Vår helg som vi skulla ha att ta igen förlorad tid misslyckades rätt ordentligt men jag tror bestämt att vi har hela livet på oss...

Biten av arbetsmyran igen

Det känns som om jag tagit mig upp ur stress och sova-jämt svackan, vilket känns oerhört skönt.
Jag kan emellan åt bli hårt biten av arbetsmyran så jag glömmer tid, rum, vänner och livet.
Haft en period nu som jag bara kommit hem från jobbet och sovit, inte pratat med Jim inte pratat med mina vänner. Tänker jag, så har det varit på jobbet och likaså när jag har pratat... det vet vi ju alla att det inte är hälosamt.
Hur bryter man då? Jag har nästan velat gråta för att få till en resa utomlands där det enda kravet är:

• En underbar jimson
• en drink
  
• en bok
  
• en pol
  
• en stol
• en sol.

Det är väl på gång men ja... livet kräver ju sina prioriteringar och så även mitt...vi har ju en lägenhet att inreda som måste bli klar!

Saken är den att när jag hamnar i dessa stress svackor så är det få som märker det, det brukar endast vara min allra allra allra närmaste vän som märker det. Skillnaden denna gång mot för andra gånger är att jag är sambo... under dessa perioder när jag jobbar mycket på fel sätt så sluter jag mig och allt mitt focus går på jobbet. Vad är skillnaden då? Jo, jag tvingade mig ur svackan fortare och innan Jim märkte alldeles för mycket. Jag vill vara en bra sambo och flickvän och vän och det blir jag inte om jag har allt mitt focus på jobbet.

Jag tvingade mig ur svackan genom att tvinga mig att göra saker efter jobbet. Min eminenta vän ställer såklart upp! Hon ser till att jag får kaffe och att jag får prata av mig om allt mellan himmel och jord och vips! efter ett par gånger, så pratar vi bara livet och nämner knappt jobbet. Det är stort! haha

Det som hänt nu är då att jag har blivit biten av en bra arbetsmyra! Nu känner jag mig glad och positiv och har enegi till att jobba så som jag kräver av mig själv, och ändå ha energi när jag kommer hem! För det är inte illa att ha ett jobb som man brinner för, en pojkvän som man älskar, djur som är snälla och mjuka och ett hem som är vårt!

Träning

Sally har kommit med i en agility kurs!! ska bli fantastisk roligt!
Men som lite förberedande så har vi redan börjat tjuvträna på lite småsaker som kan vara bra att kunna om man är en överenergisk hund med mycket go i!
Fick tipset att träna lite mer passivitetsträningar med godis, samt att stanna kvar.
Jag trodde att det skulle bli ett tufft jobb men.. vi har visst en superstjärna! :)

Tränade henne på att lägga en frolic (godaste som finns i hela världen enligt henne själv) mellan hennes framben när hon satt alt. låg och när hon tog ögonkontakt med mig fick hon godiset.

Hon är så duktig! Efter andra försöket satt det som en smäck!

RISK

Detta spel får mig att slita mitt hår! Jag vinner ALDRIG!
Men skam den som ger sig.... one day Jim.... one day...

OUCH!

I fredags var det som för så många andra sista arbetsdagen för veckan, fantastiskt nog var det så även för mig!
Att gå på akuten en fredag är allt för ofta en stresstest, vilket jag de flesta gånger känner att jag behärskar som i fredags tex. kl 8:00 satt det redan tre på vänt, så det var bara att köra high five med min veterinär och en lite brösttackling för team känslan sen ut på fältet!
Vad som sker utanför behandlingsrummet är en sak men inne i behandlingsrummet med patienten är det ingen stress som får visas, varje patient ska känna sig speciell på sitt vis är mitt lilla motto.
Så vi klappar, kelar med djuren och pratar allvar om situationen. I detta fall var det en trevlig skämtsam stämning tillsammans med djurägarna och jag skulle få äran att lägga en kanyl, vilket gick som smort... men hunden ville inte helt sitta still så det blev lite blodspill på pälsen som jag vill tvätta bort innan jag tejpade fast kanylen.
Så jag vänder mig om för att få lite klorhexidinsprit på en papperstuss... håller fortfarande hundens tass med min vänster hand medans jag håller papperstussen samt pumpar upp spriten med den högra... vad händer!?
jo, den härligt stora kraftfulla sprit strålen smaschar mig rakt i ansiktet och in i mitt öga!!! OUCH!
ja ställ er frågan nu hur man gör nu när man MÅSTE avsluta det man påbörjat utan att djurägaren ska förstå ens plågor!?
Jag gjorde det på nått vis, det forsade vätska från ögat som blev alkisrött och gjorde vansinnigt ont!
Sen när jag hade avslutat allt och de var påväg hem gick jag utanför rummet och la mig under en NaCl- flaska och ville gråta av smärta! :)

Sen på kvällen gick jag och Shanna ut och käkade thai och drack en massa öl. Men jag kände mig lite mosig så jag gick hem vid 24 snåret... hem till my love!

En fredag att minnas ...

Nu är det dax!

Har tänkt på det länge, men nu är det lika bra att ta tag i det.
De senaste åren har det hänt så jäkla mycket i mitt liv och det bästa är att det inte har slutat hända saker, skillnaden är väl att det inte händer lika destruktiva saker.

Jag har stora mål och mycket tankar. Har för många bollar i luften men är dålig på att jonglera, så jag kanske ska detta som ett sätt att bena ut saker och ting. Ja, vi får se vad det blir av detta bloggande.