Gästspelet

Igår gästspelade jag på jobbet. Fick en förfrågan om jag vill skola in personen som ska vara mig på blodbanken under tiden jag är mammaledig!
Så jag tog Tage under armen och sen bar det iväg!
Ville vara i tid så jag skulle hinna leta reda på mina papper och försöka minnas lite.

Men det gick som ett rinnande vatten, och det var helt sjuuuukt roligt! Så medans jag stod där och babblade och babblade och babblade om det ena och det andra så föddes givetvis nya ideér och undringar i mitt lilla huvud. Tänk om man kunde få beställa det man ville och driva på som man ville, shit pommes vad det skulle vara roligt och utvecklande! Och vad bra det skulle bli! Om Linda, Claire och jag fick igenom våra drömmar!

Men efter lite spring hit och dit så var det mesta fixat och jag och Taggen kunde lugnt åka hem till vår lilla vrå igen.

Tage skötte sig givetvis exemplariskt :) Han låg på sin filt inne på lab och rullade runt och snackade. Fast sov det gjorde han förvisso inte, sammanlagt en 45 min kanske från kl 05-18:30 Men sen var han trött må jag säga. Efter lite Biff Stroganoff och ersättning somnade han som en stock vid 19 tiden och vaknade strax efter 07 imorse. Härliga tider!

Nu är jag påväg upp här!

Jag är ju allt annat än nöjd över min kroppsliga situation, riktigt missnöjd faktiskt. Så pass missnöjd att jag mår lite illa varje gång jag måste gå utanför dörren, eller känner mig förbannad inombords när smala personer (i mina ögon) är missnöjda över obefintliga fett. Jag har börjat bry mig om vad andra tycker, och jag gör upp historier i mitt lilla huvud om hur folk ser på mig och tänker "stackars super fetto". Jag är missnöjd över mitt "behag" med, på tok för stora. Inga, och då menar jag INGA, kläder sitter bra. Tar jag på mig en sådan där superfin tunika ser det ut som jag krupit in i ett tält, bara ett spritkök till så skulle synen komplett. Mina j-a Gina Tricot linnen som jag har, färgat linne under och ett svart över! Har massa sådana linnen, faktiskt till förbannelse.
Inga byxor har jag heller, alla är för små. Graviditeten har gjort mina höfter bredare och de verkar inte ha några planer på att dra sig tillbaka heller.

Men nu ser ni har jag tagit tag i detta!
Ärret är så pass fint nu att jag kan verkligen skita i om det gör lite små ont eller så. Så nu har jag och Tage fått igång våra rutiner på allvar.
Efter han ätit gröt så beger vi oss ut på lång promenad. Jag tar med mig en hund/promenad, inte alla 3... då får jag stanna hela tiden... Då sover taggen under promenaden och jag känner mig nyttig.
Sen idag lämnade jag jyckarna hemma, efter en minipromenad med dom, och tog en rask promenad till Högdalen. Där vandrade jag rakt in i Högdalen gymmet. För nu jäklar!!!
Men ja, tränade inte utan tog reda på lite info bara. Måndag- fredag 10-12 får man har med sig sin lilla snorvalp inne på gymmet sen varje tisdag kl 10 är det aerobic med dom små liven! PERFEKT!!! Så när barnbidraget kommer ska jag investera ett 10ggr kort!
Känner mig så inspirerad så det inte är klokt. Jag har varit på botten och simmat ett tag nu, men nu är jag på väg upp.
Jag har tillåtit mig också att bara träna en gång i veckan också om det är det jag hinner. Det är hur jag än vrider och vänder mig fler gånger än ingen. Köper jag dessutom ett 10ggr kort och tränar 1 gång/veckan så kommer det räcka bra länge, för sen när barnen börjar smita iväg får dom inte vara med längre. Så har jag inte bundit upp mig på något som drar 400-500kr/månaden heller. Jag är som ni kanske märker jävligt nöjd!
Så pass nöjd att när jag kom hem från promenaden loggade in på HM´s hemsida och beställde massor med kläder!
Så får se om jag är lika sjungande positiv efter att jag fått hem kläderna och provat dom.

Så snart, förhoppningsvis väldigt snart! Kommer jag känna mig bättre till mods och vara mer harmonisk och inte så hård mot mig själv igen. De där sista veckorna under graviditeten var inte snäll mot min kropp! Jag hade inte fått en enda bristning på magen fram tills jag fick havandeskapsförgiftningen då kom dom... bara för att jag dundrade iväg i vikt. Inga roliga minnen dom där bristningarna... å vansinnigt fula är dom också.
Men jag kanske inte kommer irritera mig så mycket på dom om jag känner att jag kommit igång med att ta hand om mig själv. Det tror inte jag iallafall :)

Sen så kanske ni tänker... Men vad äter du då lille vän?
Jag är värdelös på att äta. Jag kan glömma bort att äta, kan gå en hel dag med att jag inte äter. Sen när jag stoppar in första tuggan på middagen med Jim så känner jag hur hungrig jag egentligen är. Det är ju vida känt att det är ett dåligt sätt att ta hand om sig. Men det är verkligen inte meningen, det finns bara roligare saker att göra.
Så en dag fick jag ett lovande tips från min kära vän Madde. Hon och hennes man beställde sån populär matkasse, de tog från spisa hemma. Så jag gick in på deras hemsida och gillade vad jag såg. Så jag och Jim beställer numera därifrån med. Vi har hunnit få en matkasse och det var supergod och nyttig mat, lättlagat och snabblagat. Räcker gott och väl till både middag och luncher till oss båda.
Testa det ni som inte redan testat det. :)

Gudföräldrar

Ja, nu har jag snart fått iväg alla dop inbjudningar! Fick idén om att jag skulle göra korten själv, vilket jag oxå har gjort, men jisses vilket jobb det var, men är ändå faktiskt rätt nöjd med slutresultatet. :)

Vi har velat en del fram och tillbaka om vi ska ha gudföräldrar eller inte, och om vi väljer att ha det, vilka! Jag har funderat och funderat, vridigt och vänt på detta. Varken jag eller Jim är speciellt religiösa av oss, men samtidigt väljer vi ju någonstans att ha ett kyrkligt dop. Det kan ju tyckas som en liten sak, men egentligen är det ju inte det, inte för mig iallafall. Men mitt i allt velande, så kom jag fram till följande... Det är fint med gudföräldrar på något vis, sen kan man ju som med allt annat religiöst, tolka det. För mig kanske inte det betyder att Tage behöver någon för sin kristna vägledning genom livet. Men han kommer sannerligen säkert behöva vägledning genom sitt liv, och då är det kanske bra att ha någon som har en bra syn på livet, som liknar min och Jims. Så det är bra om hans gudföräldrar har en, för oss, bra syn på livet.
Sen så var det ju detta med att välja vilka vi ville ha. Men när jag kom på detta att man tolka detta till sitt, så blev valet klockrent!

Gudmor: Anna!
Anna, gick jag gymnasiet med och är en sådan människa som jag hoppas alla har som vän. (Jag har faktiskt några till sådana vänner, jag är lyckligt lottad :)) Vi har alltid kunnat bara sitta och filosofera om livet. Vi är rätt olika på vissa saker. Anna är konstant på resande fot, själv så är jag inte sådär överförtjust i att resa bort i längre turer. Anna har varit överallt! Men när det kommer till grundvärderingar i livet så är vi som tvillingar i mina ögon. Vi har inte alltid haft kontakt efter gymnasiet, sporadisk men inte konstant, men jag har alltid saknat att ha Anna i samma stad så vi kan umgås jämt igen :) Nu har hon äntligen flyttat till Stockholm! Vi umgås flera gånger i veckan igen!! Vi har i sommar suttit och ätit jordgubbar på min balkong och skrattat och gråtit om vart annat. Vad jag än har vänt mig så har Anna alltid funnits där, även om det varit lång lång lång bort i världen. Hon har aldrig försvunnit. Så Tage kan ju inte få en bättre gudmor! En Gudmor med det största, varmaste och ärligaste hjärtat, Den varmaste handen och livsnjutaren i högsta bemärkelse. Skulle Tage få en motgång så kommer Anna garanterat finnas där.

Gudfar: Daniel!
En av mina älskade bröder! Jag är hiskeligt bortskämd med att ha två underbara storebröder.
Daniel, är oxå en människa med ett stoooort varmt ärligt hjärta, precis som Anna. Det skiljer 5 år mellan oss. Vilket har gjort att ju äldre vi blivit ju bättre kontakt har vi fått. Men Daniel har alltid tagit hand om mig. När jag var liten och ledsen fick jag alltid komma in till honom för tröst. När jag flyttade till Stockholm så tog han med mig på konserter och fick följa med han och hans kompisar på diverse upptåg. När jag strulat till det så har han plockat upp mig och hjälp mig, han vet det säkert inte själv hur ofta han hjälpt mig. När jag låg på BB och var ledsen, och bara önskade ett enda litet besök, så kom han direkt. Tror inte han förstår vad mycket det gjorde för mig att han kom till mig då. Så jag frågade om Daniel ville bli gudfar som en gåva, som ett tack för allt han gjort, gåvan är att få en liten bit av det finaste jag har, Tage.

Så nu har Tage fått sina gudföräldrar. :)

Nu är vi på G här!

Som vanligt har det hänt en hel del sedan jag skrev sist. I många bloggar läser man att man inte skrivit på länge för att det helt enkelt inte hänt så mycket, här är det dock tvärtom! Jag hinner inte skriva! Vilket egentligen bör vara positivt, men när jag väl sätter mig ner för att skriva så blir det så hiskeligt långa inlägg istället...

Nåväl. Tage har börjat med smakportioner, han började på sin 4 månaders dag som en lite present... eller för att jag inte kunde hålla mig. Man får välja fritt vad man ska tro på det. Någon var iallafall gladare än den andre.
Nu äter han sin gröt med god aptit och har även börjat gilla potatis, majs och morot riktigt friskt. Testade avocado igår, vilket var mumsigt det med. Men idag efter gröten kom nog höjdpunkten!
Jag satt och mumsade på en sån där hiskeligt saftig och god persika och tänkte plötsligt: "Varför inte?"
Så Tage fick suga lite på det saftiga persikoköttet och blev helt till sig!! Så han sög nog i sig all saft som fanns i den goda frukten. När jag testade att ta bort den från honom började han gråta. Jäkla gullunge!!
Så puréer, släng er i väggen!

I övrigt har vi börjat på babysim, vilket jag trodde skulle vara roligt och som är sjukt mycket roligare! Tage är som en fisk i vattnet och sprattlar och står i. Han tycker om sångerna och verkar köpa hela konceptet med hull och hår. Han är stencool i sina gröna badbrallor.

Jag älskar den här pojken så fruktansvärt!