Nu går jag mot nya tider

Ja sanna mina ord! i onsdags så jobbade jag min sista dag på jobbet på ett år eller liknande.
Hade grav ångest innan jag 4 timmar försent tog tag i mig själv och pallrade mig hemöver till mitt nya liv.
Det är ju givetvis inte så att jag ser detta med att vara gravid och att jag ska bli mamma som nått negativt, det är precis tvärtom. MEN det är ändå väldigt läskigt, jag ska om 8 veckor få mig en helt ny identitet! Jag har de senaste åren verkligen funnit mig själv och jag har valt ut de bitar av mig som måste jobbas på och vilka bitar av mig som faktiskt är min personlighet och bör därför få vara kvar som ett av mina många olika beteenden.
Men nu rockar jag loss dom stenarna igen och ställer mig frågan HUR BLIR JAG SOM MAMMA!?
Det vet jag ju inte och DET är läskigt såklart.
ooohh men kommer alla säga nu klart du kommer bli en toppen mamma! Vad skulle omgivningen annars svara på den frågan? Tror knappast att jag skulle få höra motsatsen faktiskt även om så personen skulle tycka det.
Men när man har kontrollen på något så är det alltid läskigt att rycka upp tryggheten för att skapa sig en ny.

Det ska iallafall bli läskigt spännande att bli mamma och äntligen få träffa den lilla filuren som jag har inom mig.

Sjukgymnasten from hell

Ja, jag har ju sedan 7 januari varit sjukskriven 50% för ryggont och bäckensmärtor. Det har blivit betydligt bättre men kommer och går såklart. Men när läkaren sjukskrev mig fanns det inget som fick en att tvivla på att jag inte skulle klara av mitt jobb hur mycket jag än ville. Hon menade att inte ens kunna böja sig ett uns framåt utan att skrika till eller bli tårögd inte skulle funka med mitt jobb... ja det har hon ju helt rätt i. Har ju ett jobb där jag är mer på golvet än stående... Så sagt och gjort sjukskriven. Hon poängterade även att hon ville att jag skulle uppsöka sjukgymnast om det inte blev bättre samt att börja med vattengympa.
Som den goda patient jag är anmälde jag mig till vattengympa med har sedan i jul dragit runt på halsont och snor så det har inte gått att gympat i vatten.

Många har sagt till mig att det är foglossningar och OJ vad det kommer bli värre. Det är säkert foglossningar men känner ändå inte riktigt igen mig när dom som verkligen har foglossningar berättar. Så någonstans inom mig har jag tänkt att det är nått annat men att jag har lite foglossning oxå.
Så för 2 veckor sedan vaknade jag upp en morgon med att det kändes som om jag stukat vänster hand, tänkte att jag sovit på den. Men det gick inte över och nattsömnen blev störd inte bara av alla dessa toalettbesök utan även av smärtattacker i vänster handen.

När jag var runt 14 eller nått sånt så konstaterade en sjukgymnast att jag led av karpaltunnel syndromet, och det konstaterade han efter många års av letande av reumatism. Som liten och ung hade jag ofta otroligt ont i hand- och fotleder. Jag är med andra ord van vid smärta och då ffa i leder.

Men det jag ju känner känns annorlunda än vad jag känt förut, och jag har gråtit många gånger över smärtan vill jag lova.
Sagt och gjort fullföljde jag råd nr 1 som läkaren gav mig. Jag ringde en sjukgymnast som jag fick numret av via MVC.
Jag fick en snabb tid då jag erkände att detta var ohållbart. Men jag var även på en föreläsning om vad man kan drabbas av som gravid som hölls av en sjukgymnast. En otroligt bra föreläsning faktiskt! Rekomenderar den varmt!

Den sjukgymnasten ville prata med mig efteråt och tog mig på mycket stort allvar, mycket allvarligare än vad jag själv gjort eller gör. Men det kändes hoppfullt och skönt. Hon skulle prata med den kollega som jag skulle träffa och hon trodde som jag att mitt ryggont inte var foglossningar utan något annat.

Så kom jag till den lovordade sjukgymnasten... Jag berätta om mina åkommor samt min bakgrund och hon funderade lite och började med att undra om jag kunde ta vilopauser i mitt jobb... eftersom jag förklarat mitt jobb strax innan för henne så blev jag lite paff och sa att det inte finns en möjlighet i världen att det skulle funka.

Hon varken kände på min rygg eller på min handled mer än att hon böjde på den. Hon pratade om karpaltunnel syndromet och jag berättade återigen min bakgrund... jag försökte få henne att förstå att det dessutom inte är på insidan jag har ont utan på utsidan av handen. Men hon hade ingen hörsel då...
Sedan började hon räkna på vilken vecka jag var i samt hur länge jag hade kvar att jobba och hur långt tid det var kvar till förlossningen...
Sedan får jag frågan: "Vad är det egentligen du vill ha hjälp med?"
Jag svarar då att jag vill bli smärtlindrad såklart utan att blanda in tabletter utan genom TENS, akupunktur samt massage.

Så efter ytterligare en stunds tänkande från sjukgymnasten får jag följande dom:

"Du kan få en nattskena till händerna det tror jag kommer hjälpa, det är för stor risk att du kommer använda dagskenorna för mycket. Sedan vad gäller smärtlindring så är det bara något som tar bort symptomen inte behandlar orsaken, vilket gör att orsaken återstår. Sen är det ju inte så himla länge kvar så du kanske kan bita ihop lite till."

Jag blev så chockad av hennes dom så jag betalade och gick därifrån med 2 nattskenor.

Sen har detta grubblat mig, kan jag säga.
Varför fick jag 2 skenor, har ju bara ont i vänsterhanden. Varför kände hon inte igenom på de ställen jag hade ont på? Sen så dessa problem har ju dykt upp för att jag är gravid... så det är orsaken, så smärtlindra mig då! Sen det sista... varför ska jag bita ihop för? Jag ska snart genomgå en förlossning varför kan jag inte få vara utvilad och smärtlindrad fram tills dess för?? Är ju inte morfin jag bad, bad om sånt som stimulerar min egna kropps smärtlindring.

Så nu ska jag ringa tillbaka till donnan i veckan och ge henne en chans till annars vänder jag mig någon annanstans.

Att vara gravid ska vill inte vara något heroiskt utan något underbart.

inte långt kvar nu

Nu är jag inne i vecka 31, herrejösses! Har endast 3 dagar kvar att jobba innan jag går på havandeskapspenning! Hade det inte varit att jag sedan 7 januari varit sjukskriven 50% så hade jag jobbat två veckor in i mars med men nu ska jag vara hemma och slappa istället och bara boa sägs det.
Tänkte börja med att åka hem till norrland nästa vecka med mina fina hundar och bara vara för att komma bort från stockholmslivet och mina måsten här.

Jag har redan påbörjat min lilla lista på vad jag vill göra innan vi får vår lilla bebbe.
Så i måndags var det dags för hund nr 1 av 3 att reparera sig lite. Hugo skulle fixa sina, kanske lite starkt att säga fina tänder... men ja, sina tänder. Det gick förvisso galant även om mitt hjärta brister lite när mina älskade djur somnar in i narkos.
Våran egna lilla men superduktiga tandveterinär gjorde mig en liten tandjournal över Hugos tandsingar... det visade sig att han redan hade avsaknad av 15 tänder och vi var tvungen att dra 2 incisiver i underkäken... han hade f.ö 8 st istället för 6st... hihi.
Men det är ju inte så konstigt att han saknar en del tänder han är dock en nakenhund. Men de som sett Hugo vet att han är betrodd med ett väl utvecklat underbett och när han nu förlorade 2 st tänder i underkäken innebär det att han har glugg!! haha han är så söt!!! (bilden är dock något år och illustrerar bara hans underbett)
Sen passade jag på att raka honom noggrant och klippte klorna tokkorta! SKÖNT! nu är det gjort!!

Hund nr. 2 av 3 som skulle åtgärdas var Sally. Det gjorde jag igår em! Hon skulle kastreras! Min lilla ögonsten skulle buköppnas helt enkelt. Ingen större procedur men nu är det så att hon är min lilla tjej och precis som med Hugo så känner jag mig som jordens bov när det är så lyckligt ovetande och jag bara planerar över deras huvuden.

Men vad gör man inte för att hålla sina hundars hälsa i trim :)

Dunder ska jag bara raka och klippa klorna på så han behöver inte sövas. Tänderna skulle behövas fixas lite egentligen men det krisar inte som på den andra nakna mannen.

Sen var det jag då, en klippning och en slingning var vad jag kände jag skulle behöva. Och ja... igår var jag iväg och putsade upp barret! Blev supernöjd och känner att NU är även det gjort för ett bra tag framöver.

Planen var sedan att bege oss ut i barnaffärs världen för att införskaffa allt till lilla bebis.
Men när jag går ut till bilen för att påbörja äventyret så går allt i spillo... Någon som uppenbarligen har svårt med ögonmottet har mer eller mindre rammat våran bil!!
Backspegeln på vänster sidan är helt knäckt och hänger bara. Det är många många repor längst hela ytterdörren som fortsätter fram mot framvagnen. Ingen lapp INGENTING! Jag vände om och bäddade ner kontokortet och gav det lite spa behandling i hopp om att höra ett litet KATSCHING! Har inte hört det än men vi blir 3000kr fattigare 1:a mars då bilen ska till plastikkirurgen.
Det värsta är att det inte blir någon resa till norrland som planerat, är så ledsen för det, behövde verkligen det...

Men det kan ju bara bli bättre :)

Superhjälten...

Så där ja, vecka 30!
10 veckor kvar(förhoppningsvis), jag har fortfarande inte fått foglossningssmärta som en superkraft i mitt superhjälteliv, men jag väntar tålmodigt. Hade slängt iväg lite av just den superkraften i helgen annars när jag jobbade.
En stel och kraftfull blick mot motståndare och denne faller ihop med brännande smärta i bäckenet! MOHAHAHA!
Nu när jag är lite inne på mitt andra ego, superhjälteegot, så kan jag inte bli annat än lite avis på Dolpan som är född med superhjälte röst, å han är ju från mina hemtrakter så det borde ligga nära till hands kan man ju tycka. Men jag får inte riktigt till det... måste nog träna mer helt enkelt.

Måste jobba på ett superhjälte namn med, kanske därför jag inte får mina krafter att funka. Men svårt där med, har inga mäktiga förslag. "Määrias" funkar ju inte runt om i världen och "Pregnanto" kommer inte funka i längden heller och låter förövrigt inte så farligt. Får helt enkelt jobba på den biten oxå.