Men nu får man gå å kamma sig!

Jag har suttit och funderat lite ikväll.
Jag har känt mig lite halvdeppig ett par dagar nu, slut liksom. Men jag tycker det är så jäkla dåligt av mig! Vad har jag för rätt att vara det? Och varför är jag det?
ja ja klart att man har rätt att ha sina dagar, det är inget fel med det.
Men det känns dåligt att vara deppig när man har allt man önskat sig. Det jag kämpat för i så sjukt många år! Lugn, harmoni, Lycka och ffa DRAMAFRITT!
Jag har ju allt det där jag får allt det där genom min älskade Jim, min underbara familj och mina fantastiska vänner, genom att ha ett jobb jag trivs och dessa asroliga jobbarkompisar,mina söta friska djur. men ne ne mycket vill ha mer eller vad?

Jag har ju kommit på hur jag ska klara livet och för mig handlar det om att ifrågasätta mig själv med jämna mellanrum. Frågor som: Varför gör jag detta? Är det för att jag verkligen vill? Är jag ledsen eller har jag bara en stund med offerkoftan? Mår jag bra? Hur har jag gjort för att må bra (mest för att påminna mig själv tills nästa gång) Har jag ont eller vill jag bara ha ont?

Ett litet axplock av mina dagliga frågor till mig själv. Men jag tycker det är viktigt att lära känna sig själv. Genom detta har jag fått ett drama fritt liv, En pojkvän som är grym och det viktigaste: jag har blivit vän med mig själv!

Men att jag nu är halvdeppig tycker jag faktiskt inte att jag har rätt till. Tycker att det är girigt av mig. Det värsta är att jag inte får svar på min fråga till mig själv: Vad är det som gör att jag mår som jag mår?
Antagligen är det bara det att jag behöver lite semester och se något annat än sthlm för en stund, men jag tycker det änd är girigt av mig.

SÅ NU FÅR JAG TAMITUSAN GÅ Å KAMMA MIG!!!!