Lördag

Ja, Tage sov som en stock trots att han igår endast åt några majskrokar och drack lite vatten. Men jag kände att det inte var nått att stressa upp sig över. 18 timmar utan mat är ju inte hela världen om man mår pyton och ändå dricker vatten. Lite proviva fick han i sig oxå. Men sen när det vankades kvällsvälling så dissade han den med bestämdhet!!!! Mitt barn dissade välling!! Då kände jag lite panik... men men... han sov till 6 imorse och drack sin välling då, somnade om och vaknade halv 8 :) jag är mycket nöjd över detta :)
Dagen har skridit fram sakta men säkert. lite tvätt där, lite plocka ihop efter lilla T där. Han mår prima idag! ingen feber! Han struttar runt och hittar på en massa otyg jäkla sötnöten!
Har tänkt hela dagen att vi ska ta och gå ut, men det har framflyttats hela tiden och nu är solen i moln och eftermiddagen är snart slut.
En sak... vi gick inte på babysimmet idag heller!! Jag vågade inte chansa... Men det gör att vi endast varit med på två tillfällen! inte bra! Men vi har simmat igen dom på andra tider, vilket är tur att det finns. Men nästa gång ska vi gå, då får ingen i denna familj vara sjuk!! okej?

Ikväll ska jag återigen ta mig ett glas vin, sitta ner i soffan och bara glo på tv, kanske någon film och försöka glömma alla saker som stressar upp mig. Som tex att jag endast fick ut 500kr i lön efter att ha jobbat 6 dagar + övertid i januari... nått som inte stämmer kanske!?!?!??!?!?!

ÅME!!

Igår kom det... Tage fick diarré a la grande! Nöjd, glad och full i bus gjorde han sina behov gladeligen överallt i och utanför blöjan! Jag kände mig ändå glad över att han fortfarande har blöjor... då kan man ju liksom bara låta honom vara dålig i magen utan några direkta skador.

Men vår helg!! Allt jag ville passa på att göra medans jag kommer vara hundfri eftersom Jim tar djur och David ut till stugan. Men nu vet jag precis vad jag sa göra...
Jag ska byta blöja dygnet runt med små små mellanrum, jag ska försöka få en ytterst liten herre att äta, jag ska fundera dygnet runt på om han har fått feber mellan gångerna som jag tar tempen på honom, jag ska givetvis passa på att gosa med honom medans han sitter still i min famn! mm mm
Men en sak kommer jag att slippa fundera över och det är hur jag ska lyckas rasta hundarna... YEY!!

Länge Leve Livet!

Jag skrev till en nära vän om alla tråkigheter som drabbat kollegor och lite andra tråkigheter jag hade även påpekat min oro över Tages blåsljud man upptäckte på hans vackra hjärta på 6 månaders kontrollen nu när det stundade en 10 månaders kontroll...
Det hon skrev var att tråkiga saker kommer tre och tre oftast. Så att det rent statistiskt borde komma nått bra nu...

I fredags dock kom nog kulmen på tråkigheter! Jag fick tyvärr vara med i en bilolycka! Min skräck, min fasa, min stora rädsla! Jag har alltid haft en rädsla för att bli skadad eller dö i en bilolycka. Det är så smärtsamma skador! Så jag hade såklart aldrig velat uppleva denna fredags morgon i Knivsta... Jag körde inte, inte våran bil, alla klarade sig utom bilarna.. men fy vad illa det kunde ha gått... HURV!!

Idag var det då dax för BVC och 10 månaders kontrollen... hjärtat skulle lyssnas på och motorik skulle kollas på lilla T. Äntligen Äntligen ÄNTLIGEN lät hjärtat bra!! vet ni hur det känns i ett modershjärta när en doktor säger att man hör något avvikande på ens barns hjärta!?!??! Då vet ni hur det känns i modershjärtat när en doktor säger att allt är normalt igen!!!!! Vilken jäkla lättnad! OJ OJ OJ!
I övrigt klarade han alla testerna med bravur, innan jag hade hunnit tagit av mig jackan hade Tage redan kastat iväg alla klossarna och plockat upp dom, tassat runt bordet mm mm Han klarade med andra ord besiktningen ua!

Sedan kom Tages tremänning och bästa vän Astor hit och busade! Vi ser med skräckblandad förtjusning fram emot när dessa två gossar ska komma överens om leksaker... jisses! Men söta är dom :)

Ett enda dilemma kvarstår och det är att jag måste till en naprapat ASAP! ska bara få pengar först, för nu har jag haft ont i huvet i 2 veckor dygnet runt. Krocken gjorde det INTE bättre kan jag säga! Nacken och axlar värker... blä!

Men hörrni!! LÄNGE LEVE LIVET!!!

Nu ska jag kolla på "familjen Annorlunda" och glädja mig åt mitt, än så länge, ett enda barn och att det ska mycket till innan jag skulle överväga 10...

läsa bok!? mohaha

Såg att jag skrivit i torsdags att jag skulle lägga mig och läsa en bok...

Jag fick min massage och jisses vad det behövdes, sedan såg jag framför mig hur jag skullee fluffa upp mina kuddar och lägga mig till rätta och läsa min bok i lugn och ro... HAHAHAHAHAHAHA!
Tage har en osynlig radar, han känner tom i sömnen att jag är i närheten och vaknar. Han blev klarvaken och kände inte alls för att somna om. Jahapp det var bara att släcka lampan och se till att den lille mannen somnade. Vi båda somnade.
Natten han slå kl 01 när han rätt vad det är står han upp i sängen och babblar på. Jag lägger honom ner och han vänder upp på en 5 öring... sen så kräks han... massor!!
Upp å skura golvet och byta pysen.
Vi tar över honom till våran säng för att försöka gosa honom sömnig... funkar inte. Han är strålande glad och babblar på som bara den. Sen spyr han. I vår säng. Bar upp igen och byta sängkläder, sedan somnar han.

På fredags morgonen äter han välling på vint och förlust, vi somnar om och vaknar 9:30!!! galet skönt. Men då vaknar jag till känslan att jag inte mår helt bra. Det tar en timme sen ligger jag i magsjuka! Tage är hur pigg och frisk som helst men jag är totalt magsjuk. Jim rings hem från jobbet... under tiden genomgår jag diverse perser tillsammans med min sin:

Byter bajsblöja på min son
Kräks på toaletten med min son klängandes i min arm
Byter blöja igen
Kräks igen med en son på armen
Ger honom lunch i form av burkmat, som luktar s-n
kräks som en gris

När Jim kommer hem tillslut, eftersom det var snökaos och hela sthlm stod still tog det sjuk lång tid, va jag i det svagaste läget...

Jisses vad jag sov och kräkningarna avtog och jag blev betrodd med en huvudvärk som fortfarande inte har släppt...

Så ska aldrig mer säga att jag ska krypa ner i sängen och läsa en bok... det betydde tydligen otur och jag blev straffad omedelbart!

Jag känner att jag lever...

Jag har så ont, ont, ont, OOONNNNTTT!!!
Mina axlar, nacke, huvud, käke bara knakar. När jag rör mig låter det som en kvist går av. Rör sig gör man ju väldigt ofta skulle jag vilja påstå så jag låter som en jäkla avkvistar maskin, vet inte vad den maskinen heter på skogshuggar språk.

Jag känner att jag behöver en naprapat som bara knäcker till mig, masserar upp mig! Men på kontot står det 150kr... å jag vill inte bli behandlad av en naprapat som bara tar 150kr.

Jag har krävt av Jim att jag måste få en massage ikväll, tyvärr är han ingen stjärna på det och tycker dessutom att det är tråkigt. Men bättre än ingenting. Han vet om att jag känner så över hans masserande så jag baktalar honom inte just nu... Älskar honom ändå, massor faktiskt :)

Gud vad jag klagar!! så jag fortsätter...

Det som är lite läskigt i hela kråksången här är ju att mina händer som blev betrodd med diverse syndrom under graviditeten som gjorde att jag fick ha på mig sådana där vidriga skydd så jag inte kunde flexa ut tummen eller handleden... alla minns!??!?!?!! om inte så bläddra tillbaka i bloggen... I slutet av smärtan som var för ca 2 månader sedan kanske så konstaterade min sjukgymnast att jag hade låsningar i hela ryggen, axlar, nacke... så nerverna ut till mina händer klämdes ihop och framkallade den smärtan jag kände i händerna då.
Nu känner jag att vänsterarmen börjar fallera och jag är svag i handen... NNNEEEEEJJJJ!!!!

Nä nu ska jag gå å lägga mig i sängen och få min massage sen ska jag läsa en bok!!! gud vad skönt det ska bli :)

Som om det skulle räcka...

Först får man ett chockerande besked att en föredetta kollega fått en stor hjärntumör, han är opererad, men de har hittat mer... op på fredag igen...
Igår så går jag in på em och ska läsa jobbmailen, öppnar ett och läser ett hemskt mail!
Ytterligare en kollega har drabbats av hjärntumör, op om 14 dgr!

Detta är så otroligt fina människor! snälla, omtänksamma och duktiga.
Man hoppas så innerligt att det ska gå vägen för dom båda...

Har man inte gjort det förut så han man garanterat gjort det nu... gett pengar till cancerfonden.

Pingu - det nya svarta

Tycker det är sjukt fascinerande detta med flickor och pojkar!
När man handlar kläder är det ju näst intill omöjligt att få tag på en tex lila tröja till Tage i den ålder han är i nu. Hittar man en lila tröja så är den på tjejavdelningen vilket inte är hela världen MEN för att förtydliga tröjan att den färgen inte hör hemma på killavdelningen så lägger dom till lite rosetter, hjärtan och puffärm... på en body. Visst skulle jag kunna köpa den ändå... men det gör man inte.

Förra veckan när jag var på Öppna Förskolan ålade Tage snabbt som ögat fram till 2 bilar som han genast ansåg vara sina, i varsin hand fick bilarna bo under vår vistelse där, sedan ålade han vidare med bilarna till en stol med skruvar på som han sedan mekade med. Vi har inte en enda bil hemma så han tog dessa bilar av eget intresse och utan påverkan. Medans Tage lekte med sina bilar och mekade med stolen, kom det inspringandes en liten flicka i 1 års åldern med sin pappa. Hon sprang direkt fram till alla halsbanden och väskorna för att börja klä på sig dessa atteraljer. Man såg på hela henne att hon var i himmelriket! Pappan reagerade som jag tidigare gjort på Tage. Med förundrand och kärlek.

Man kan påverka sina barn till mycket men vissa saker bara ÄR.

Annars i detta hem är det Pingu som är inne just nu. 9:55 innan hans sovstund är det 5 min Pingu. När kanalen är på är han som klistrad nästan alla 5 minutrarna. Dansar och skrattar. Pingu är det nya svarta helt klart!

Måndagen kom med Semla i mun

Idag kom min kusin och hennes lille pojk tillbaka till Stockholm efter en vistelse hemma i Norrland. Har varit så avis och uttråkad under tiden hon varit hemma. Dom hann nog nästan komma innanför dörren innan jag och Tage var dit bjudna eller...vi bjöd lite halvt in oss själva. Men jag köpte med mig semlor...
Tage och hans tremänning skiljer det 3 veckor på... dom har verkligen känt varandra hela sitt liv. När dom blir lite äldre så kommer man anse dom vara lika gamla. :)
Just för tillfället finns dom bara i rummet med varandra, dom leker inte direkt. Men dom gillar varandras sällskap helt klart.
Tage har fortfarande inte utvecklat sin dans mer, det är huvudet som är själva dansen. Men han är fin när han dans sin Steve Wonder dans.

Imorgon ska jag jobba, ska ta och fixa upp min del på blodbanken! Ska bli så skoj!! jihuu!!!

babysim 3 och norsk schlagerdänga

Nu har vi återupptagit babysimmandet, 30 min, 6 lördagar framåt. Egentligen så började det förra lördagen men då var vi hemma i norrland, så idag fick bli den första...
Vi har haft ett litet uppehåll över julen så vi var lite spända över hur vår fisk skulle vara i vattnet idag. Han var inte road... han ansåg att det var på tok för många andra i hans "badbalja" och hängde som en blöt lite apa runt våra halsar. Han dök förvisso utan problem men han var inte överförtjust. Men men nästa lördag går nog bättre :)

Jag har väntat med spänd förväntan på att Tage ska börja dansa... längtat nästan ihjäl mig faktiskt för det är bland det sötaste som finns tycker jag. Förra veckan så började Tage skaka på sitt huvud lite titt som tätt, men jag har bara trott att han tokar sig... tills vi igår kom på att ungen tar sina första dans moves. Han börjar med huvudet och arbetar sig kanske och förhoppningsvis neråt.
Som ett litet test på vår observation så nynnade jag på lite sånger men ingen av dom fick någon direkt respons från våran Irving, tills jag på någon outgrundlig anledning började nynna på den norska schlagerdängan: "HE LÅ I LÅA LÅ I LÅ, LÅ I LÅAAAA" och jäklar vad han kom igång! Huvudet skakades som aldrig förr, han dansade som aldrig förr på sitt sätt. Vet inte rent barnpsykologiskt vad hans låtval innebär dock...

Overkliga dagar

Man sitter bara här, i sitt liv, och det jag funderat på ett tag är ju att det är upp till mig att fylla det, eller det är ju mer ett faktum, men funderingen har ju legat i vad och hur jag ska fylla mitt liv nu. Jag har känt mig ensam fast jag har människor runt omkring mig, jag har känt rädslor över att förlora mina medmänniskor. En rädsla som är så stark ibland att jag väljer att stanna hemma för att minimera riskerna. Även fast jag vet att döden finns överallt.
Jag fick en fixidé för någon vecka sedan som handlade om mina leverfläckar, cancer cancer, cancer stod det skrivet på hela mig. Rädslan bara växte och växte.
Tillslut så blev jag less på mig själv, jag gick in på internet och bokade upp en tid till VC för en kolla av leverfläckarna och för att få hjälp med min ångest.

I förrgår går jag in på facebook och där är ett inlägg från en kollega som jag jobbat med förut. Det jag får läsa är så overkligt. Hans sambo som jag också jobbat med har haft migrän under en tid och åkte in akut den här dagen, hjärntumör va diagnosen. Detta är ett par som man för några veckor sedan grattade sig tårögd till för deras netta trissvinst. Jublade åt livet... pengar har absolut inget värde så är det bara. Idag opererades han och den verkar ha lyckats! Det är så underbart! Men det man känner är mycket nog, och då är man ändå inte min älskling som är sjuk, tänk vad dom känner! Jag vill bara ge dom all styrka och hopp som jag bara kan!

Själv gick jag in på VC nervös, läkare är läskiga saker, deras ord kan förändra ens liv på nolltid... När jag kom ut var mina leverfläckar felfria, skulle dock kolla upp 2. Sen hade jag en remiss till en kurator, jag hade utvecklat en fin dödsångest som hon sa...

Livet är så konstigt, orättvist. Här går jag och rädd som en liten barnunge så finns det dom som drabbas på riktigt...

efter helg kommer måndag

I onsdags åkte jag, Jim och lilla Tage upp till Sollefteå med min fina pappa!
Är ju alltid lite nervös när den här minsta mannen i familjen ska åka en längre sträcka då han tycker det är sjukt tråkigt, och hatar att sitta fast! Så det kändes så skönt att min pappa skulle köra så jag slapp göra det och känna den där stressen i hjärtat att inte kunna trösta sitt barn. Givetvis så sov Tage hela vägen som en stock och resan blev perfekt om än sen :)
Vistelsen i Sollefteå gick som vanligt allt för fort, men vi hann med att mysa massor och vara på en trevlig bröllopsfest på lördagkvällen. Känns konstigt att göra något tillsammans bara jag och Jim. Roligt! :)
Vi kom hem runt halv 1 på natten och helt plötsligt kände Tage att han ville vara vaken mellan 01-04, hääärligt! Enda som fick honom nöjd va när han låg i min famn och vyssjades... har han ALDRIG gillat förut men just denna natt var det det enda han begärde.
Men tillslut så, så somnade han och vaknade 9:30 på morgonen till min stora glädje! Jim hade tagit bussen till sthlm kl 8 på morgonen. Sen kom pappa och hämtade mig och vi for till honom och hans sambo i ytterligare metropolen Ullånger.
Måndag morgon var det dax igen för nerresa till sthlm... Ner med lilla T i bilbarnsstolen och iväg det bar! Nervös som alltid visade det sig att Tage skulle mer eller mindre sova hela vägen ner oxå!!! Jihu!!

Men nu är man tillbaka i storstan och jag känner mig en anings rastlös.