Bakslag nr 1000

Känner att nu får det räcka...

Har känt att nu jäklar börjar jag så smått komma tillbaka här efter allt ståhej med infektion och handledssmärta. Men så blev det fredagen den 20/8 2010 helt plötsligt!

Igår tog jag lille Tage under ena armen, BabyBjörnen under den andra och skötväskan runt axeln så gjorde vi ett "ryck"! Vi avverkade panduro, babyland och Ikea tillsammans. Tage hatar att åka bil inte ens från Babyland till Ikea pallar han... och ja det är en rondell som skiljer affärerna ifrån.
Jag kånkade och bar och funderade så hjärnhalvorna glödde, Tage var exemplarisk såklart :)
Åh hans lycka blev total när han fick prassla med påsen där hans nya fina badbrallor låg i.
Men kände att ju längre dagen fortskred ju mer obehagligt kändes det i byxlinningen men VÄGRADE kolla hur ärret såg ut för såhär 4 månader senare kände jag att det kunde ju inte vara det som strulade.
När jag kom hem så blev det olidligt... MEN VA F** då är det var, IGEN!
Luften gick ur mig totalt... orkar inte mer nu.
Handlederna värker. Jag kommer inte ut och gå för dra jag barnvagnen för länge gör det ont, en hund är halt, den andre lös i magen och den tredje dock frisk. Tage skriker i vagnen och somnar han så är det i kvartar. Alla gravid kilon är borta sedan länge men sen är det ju resten att få allt fast på kroppen igen. Pga ärret så går jag i dessa mammabyxor som jag är så sjukt less på. Fötterna har blivit bredare och höfterna verkar inte gå tillbaka heller! Tack vare en fin havandeskapsförgiftning är min mage betrodd med bristningar eller "tigerränder" som Mia Törnblom skulle sagt, Eftersom jag gick upp så sjukt mycket i slutet.

Jag vet att man inte ska kolla på andra men det hjälps ju inte när jag har många nära vänner som fått barn mars/april. Åh ne ni dom har inga synliga spår efter någon graviditet! Dom rasar i vikt! Men inte jag... ne jag ser fortfarande gravid ut... iofs mer som i vecka 16 än 40, alltså gravid svullen.

Man får ha sånna här dagar, det får man. Det är jobbigt ibland med allt.

Men som tur är får jag vara med Tage VARJE dag och det älskar jag. För jag älskar den lille pojken! :)

Tiden går!

Sommaren har vi spenderat som dom flesta... hemifrån!
Jim har varit ledig sammanlagt 9 veckor, varav 3 veckor med David.
Planen var att vi skulle satsa hela semestern på att bli klar med ffa toan i stugan.
Vi planerade att vi skulle ta ett litet lån och bara göra klart "skiten" som vi kallar projektet som startade 2008...
Det blev tyvärr inget lån... Vi har varit borta från stugan rätt mycket oxå pga andra resor, och när vi varit i stugan har vi haft främmande! :)
Men anledningen till att inte toan är kaklad och klar klagar jag INTE på! Haft en superbra sommar! Men hade onekligen varit skönt om vi rott projektet i hamn...
Men Jim har 1 vecka till kvar så vi får se vad som händer då. Lutningen på golvet är klar nu ska det bara dit sörjan som gör golvet, sen är det kakla som gäller!!
Han är så duktig min Jim på att fixa och trixa med sånt här :)

I slutet på Juli hamnade vi på ett fantastiskt bröllop med på Visingsö, bruden är en nära vän till mig och min kusin. Inte ett öga på oss var torrt! Jisses vad vackra dom var! Å så kära!
Tage och Astor skötte sig exemplariskt och jag fick inte en enda droppe kräk på klänningen förrän sent sent på kvällen! Wohoo!! Trodde jag skulle få det i och med att jag tog på den. Men Taggen skötte sig såklart!

Vad gäller Tage så blir han hela 4 månader på måndag! Tiden bara rasar iväg och helt plötsligt så är det dags för smakportioner och sånt där... Känns så märkligt!
Min amning har jag börjat avveckla nu med, tyvärr! Men hel ammade en månad och på den månaden gick han bara upp knappa 400g... Så hans viktkurva fick en drastisk lutning neråt igen. Så nu har jag kvar morgonamningarna (2st) sedan en liten amning innan han somnar. Mest för mysets skull och en liten separationsångest från min sida, känns så "liten blir stor".
Pallar helt enkelt inte att hålla på mer, nu vill jag börja kunna njuta av detta till fullo och inte bara kämpa hela tiden, det är min anledning till att jag drar ner på amningen. Är inte förrän nu heller jag börjar känna mig rätt okej i kroppen för långa promenader och så med. Tarmarna krånglar i perioder fortfarande, dom smärtar någonting fruktansvärt några gånger per dag. Men apoteket hjälpte mig med ett par tabletter! TACK!!!!!
Det här med kejsarsnitt hoppar jag gärna framöver...

Men min kärlek till mitt barn bara växer för varje dag! Saknar honom när han sover och vill bara ligga och pussa och krama på honom. Vi brukar umgås i hans gym mycket. Han jollrar och håller låda och har alltid ett leende på läpparna, och har han inte det så finns det alltid bakom knuten. Tage är ett otroligt glatt barn som bara älskar livet. Jag sjunger och spelar fortfarande för honom mycket och han ligger bara still och lyssnar, om vi inte sjunger om en viss krokodil för då sprattlas det till max!

Har bokat kyrka för ett litet dop med! Ska bli riktigt roligt! Jag är ingen religiös dam men älskar kyrkor! Dom är så otroligt vackra och mysiga! Ska snart sätta mig och göra inbjudningskort! Ska bli roligt! :)