Gästspelet

Igår gästspelade jag på jobbet. Fick en förfrågan om jag vill skola in personen som ska vara mig på blodbanken under tiden jag är mammaledig!
Så jag tog Tage under armen och sen bar det iväg!
Ville vara i tid så jag skulle hinna leta reda på mina papper och försöka minnas lite.

Men det gick som ett rinnande vatten, och det var helt sjuuuukt roligt! Så medans jag stod där och babblade och babblade och babblade om det ena och det andra så föddes givetvis nya ideér och undringar i mitt lilla huvud. Tänk om man kunde få beställa det man ville och driva på som man ville, shit pommes vad det skulle vara roligt och utvecklande! Och vad bra det skulle bli! Om Linda, Claire och jag fick igenom våra drömmar!

Men efter lite spring hit och dit så var det mesta fixat och jag och Taggen kunde lugnt åka hem till vår lilla vrå igen.

Tage skötte sig givetvis exemplariskt :) Han låg på sin filt inne på lab och rullade runt och snackade. Fast sov det gjorde han förvisso inte, sammanlagt en 45 min kanske från kl 05-18:30 Men sen var han trött må jag säga. Efter lite Biff Stroganoff och ersättning somnade han som en stock vid 19 tiden och vaknade strax efter 07 imorse. Härliga tider!

Nu är jag påväg upp här!

Jag är ju allt annat än nöjd över min kroppsliga situation, riktigt missnöjd faktiskt. Så pass missnöjd att jag mår lite illa varje gång jag måste gå utanför dörren, eller känner mig förbannad inombords när smala personer (i mina ögon) är missnöjda över obefintliga fett. Jag har börjat bry mig om vad andra tycker, och jag gör upp historier i mitt lilla huvud om hur folk ser på mig och tänker "stackars super fetto". Jag är missnöjd över mitt "behag" med, på tok för stora. Inga, och då menar jag INGA, kläder sitter bra. Tar jag på mig en sådan där superfin tunika ser det ut som jag krupit in i ett tält, bara ett spritkök till så skulle synen komplett. Mina j-a Gina Tricot linnen som jag har, färgat linne under och ett svart över! Har massa sådana linnen, faktiskt till förbannelse.
Inga byxor har jag heller, alla är för små. Graviditeten har gjort mina höfter bredare och de verkar inte ha några planer på att dra sig tillbaka heller.

Men nu ser ni har jag tagit tag i detta!
Ärret är så pass fint nu att jag kan verkligen skita i om det gör lite små ont eller så. Så nu har jag och Tage fått igång våra rutiner på allvar.
Efter han ätit gröt så beger vi oss ut på lång promenad. Jag tar med mig en hund/promenad, inte alla 3... då får jag stanna hela tiden... Då sover taggen under promenaden och jag känner mig nyttig.
Sen idag lämnade jag jyckarna hemma, efter en minipromenad med dom, och tog en rask promenad till Högdalen. Där vandrade jag rakt in i Högdalen gymmet. För nu jäklar!!!
Men ja, tränade inte utan tog reda på lite info bara. Måndag- fredag 10-12 får man har med sig sin lilla snorvalp inne på gymmet sen varje tisdag kl 10 är det aerobic med dom små liven! PERFEKT!!! Så när barnbidraget kommer ska jag investera ett 10ggr kort!
Känner mig så inspirerad så det inte är klokt. Jag har varit på botten och simmat ett tag nu, men nu är jag på väg upp.
Jag har tillåtit mig också att bara träna en gång i veckan också om det är det jag hinner. Det är hur jag än vrider och vänder mig fler gånger än ingen. Köper jag dessutom ett 10ggr kort och tränar 1 gång/veckan så kommer det räcka bra länge, för sen när barnen börjar smita iväg får dom inte vara med längre. Så har jag inte bundit upp mig på något som drar 400-500kr/månaden heller. Jag är som ni kanske märker jävligt nöjd!
Så pass nöjd att när jag kom hem från promenaden loggade in på HM´s hemsida och beställde massor med kläder!
Så får se om jag är lika sjungande positiv efter att jag fått hem kläderna och provat dom.

Så snart, förhoppningsvis väldigt snart! Kommer jag känna mig bättre till mods och vara mer harmonisk och inte så hård mot mig själv igen. De där sista veckorna under graviditeten var inte snäll mot min kropp! Jag hade inte fått en enda bristning på magen fram tills jag fick havandeskapsförgiftningen då kom dom... bara för att jag dundrade iväg i vikt. Inga roliga minnen dom där bristningarna... å vansinnigt fula är dom också.
Men jag kanske inte kommer irritera mig så mycket på dom om jag känner att jag kommit igång med att ta hand om mig själv. Det tror inte jag iallafall :)

Sen så kanske ni tänker... Men vad äter du då lille vän?
Jag är värdelös på att äta. Jag kan glömma bort att äta, kan gå en hel dag med att jag inte äter. Sen när jag stoppar in första tuggan på middagen med Jim så känner jag hur hungrig jag egentligen är. Det är ju vida känt att det är ett dåligt sätt att ta hand om sig. Men det är verkligen inte meningen, det finns bara roligare saker att göra.
Så en dag fick jag ett lovande tips från min kära vän Madde. Hon och hennes man beställde sån populär matkasse, de tog från spisa hemma. Så jag gick in på deras hemsida och gillade vad jag såg. Så jag och Jim beställer numera därifrån med. Vi har hunnit få en matkasse och det var supergod och nyttig mat, lättlagat och snabblagat. Räcker gott och väl till både middag och luncher till oss båda.
Testa det ni som inte redan testat det. :)

Gudföräldrar

Ja, nu har jag snart fått iväg alla dop inbjudningar! Fick idén om att jag skulle göra korten själv, vilket jag oxå har gjort, men jisses vilket jobb det var, men är ändå faktiskt rätt nöjd med slutresultatet. :)

Vi har velat en del fram och tillbaka om vi ska ha gudföräldrar eller inte, och om vi väljer att ha det, vilka! Jag har funderat och funderat, vridigt och vänt på detta. Varken jag eller Jim är speciellt religiösa av oss, men samtidigt väljer vi ju någonstans att ha ett kyrkligt dop. Det kan ju tyckas som en liten sak, men egentligen är det ju inte det, inte för mig iallafall. Men mitt i allt velande, så kom jag fram till följande... Det är fint med gudföräldrar på något vis, sen kan man ju som med allt annat religiöst, tolka det. För mig kanske inte det betyder att Tage behöver någon för sin kristna vägledning genom livet. Men han kommer sannerligen säkert behöva vägledning genom sitt liv, och då är det kanske bra att ha någon som har en bra syn på livet, som liknar min och Jims. Så det är bra om hans gudföräldrar har en, för oss, bra syn på livet.
Sen så var det ju detta med att välja vilka vi ville ha. Men när jag kom på detta att man tolka detta till sitt, så blev valet klockrent!

Gudmor: Anna!
Anna, gick jag gymnasiet med och är en sådan människa som jag hoppas alla har som vän. (Jag har faktiskt några till sådana vänner, jag är lyckligt lottad :)) Vi har alltid kunnat bara sitta och filosofera om livet. Vi är rätt olika på vissa saker. Anna är konstant på resande fot, själv så är jag inte sådär överförtjust i att resa bort i längre turer. Anna har varit överallt! Men när det kommer till grundvärderingar i livet så är vi som tvillingar i mina ögon. Vi har inte alltid haft kontakt efter gymnasiet, sporadisk men inte konstant, men jag har alltid saknat att ha Anna i samma stad så vi kan umgås jämt igen :) Nu har hon äntligen flyttat till Stockholm! Vi umgås flera gånger i veckan igen!! Vi har i sommar suttit och ätit jordgubbar på min balkong och skrattat och gråtit om vart annat. Vad jag än har vänt mig så har Anna alltid funnits där, även om det varit lång lång lång bort i världen. Hon har aldrig försvunnit. Så Tage kan ju inte få en bättre gudmor! En Gudmor med det största, varmaste och ärligaste hjärtat, Den varmaste handen och livsnjutaren i högsta bemärkelse. Skulle Tage få en motgång så kommer Anna garanterat finnas där.

Gudfar: Daniel!
En av mina älskade bröder! Jag är hiskeligt bortskämd med att ha två underbara storebröder.
Daniel, är oxå en människa med ett stoooort varmt ärligt hjärta, precis som Anna. Det skiljer 5 år mellan oss. Vilket har gjort att ju äldre vi blivit ju bättre kontakt har vi fått. Men Daniel har alltid tagit hand om mig. När jag var liten och ledsen fick jag alltid komma in till honom för tröst. När jag flyttade till Stockholm så tog han med mig på konserter och fick följa med han och hans kompisar på diverse upptåg. När jag strulat till det så har han plockat upp mig och hjälp mig, han vet det säkert inte själv hur ofta han hjälpt mig. När jag låg på BB och var ledsen, och bara önskade ett enda litet besök, så kom han direkt. Tror inte han förstår vad mycket det gjorde för mig att han kom till mig då. Så jag frågade om Daniel ville bli gudfar som en gåva, som ett tack för allt han gjort, gåvan är att få en liten bit av det finaste jag har, Tage.

Så nu har Tage fått sina gudföräldrar. :)

Nu är vi på G här!

Som vanligt har det hänt en hel del sedan jag skrev sist. I många bloggar läser man att man inte skrivit på länge för att det helt enkelt inte hänt så mycket, här är det dock tvärtom! Jag hinner inte skriva! Vilket egentligen bör vara positivt, men när jag väl sätter mig ner för att skriva så blir det så hiskeligt långa inlägg istället...

Nåväl. Tage har börjat med smakportioner, han började på sin 4 månaders dag som en lite present... eller för att jag inte kunde hålla mig. Man får välja fritt vad man ska tro på det. Någon var iallafall gladare än den andre.
Nu äter han sin gröt med god aptit och har även börjat gilla potatis, majs och morot riktigt friskt. Testade avocado igår, vilket var mumsigt det med. Men idag efter gröten kom nog höjdpunkten!
Jag satt och mumsade på en sån där hiskeligt saftig och god persika och tänkte plötsligt: "Varför inte?"
Så Tage fick suga lite på det saftiga persikoköttet och blev helt till sig!! Så han sög nog i sig all saft som fanns i den goda frukten. När jag testade att ta bort den från honom började han gråta. Jäkla gullunge!!
Så puréer, släng er i väggen!

I övrigt har vi börjat på babysim, vilket jag trodde skulle vara roligt och som är sjukt mycket roligare! Tage är som en fisk i vattnet och sprattlar och står i. Han tycker om sångerna och verkar köpa hela konceptet med hull och hår. Han är stencool i sina gröna badbrallor.

Jag älskar den här pojken så fruktansvärt!

Bakslag nr 1000

Känner att nu får det räcka...

Har känt att nu jäklar börjar jag så smått komma tillbaka här efter allt ståhej med infektion och handledssmärta. Men så blev det fredagen den 20/8 2010 helt plötsligt!

Igår tog jag lille Tage under ena armen, BabyBjörnen under den andra och skötväskan runt axeln så gjorde vi ett "ryck"! Vi avverkade panduro, babyland och Ikea tillsammans. Tage hatar att åka bil inte ens från Babyland till Ikea pallar han... och ja det är en rondell som skiljer affärerna ifrån.
Jag kånkade och bar och funderade så hjärnhalvorna glödde, Tage var exemplarisk såklart :)
Åh hans lycka blev total när han fick prassla med påsen där hans nya fina badbrallor låg i.
Men kände att ju längre dagen fortskred ju mer obehagligt kändes det i byxlinningen men VÄGRADE kolla hur ärret såg ut för såhär 4 månader senare kände jag att det kunde ju inte vara det som strulade.
När jag kom hem så blev det olidligt... MEN VA F** då är det var, IGEN!
Luften gick ur mig totalt... orkar inte mer nu.
Handlederna värker. Jag kommer inte ut och gå för dra jag barnvagnen för länge gör det ont, en hund är halt, den andre lös i magen och den tredje dock frisk. Tage skriker i vagnen och somnar han så är det i kvartar. Alla gravid kilon är borta sedan länge men sen är det ju resten att få allt fast på kroppen igen. Pga ärret så går jag i dessa mammabyxor som jag är så sjukt less på. Fötterna har blivit bredare och höfterna verkar inte gå tillbaka heller! Tack vare en fin havandeskapsförgiftning är min mage betrodd med bristningar eller "tigerränder" som Mia Törnblom skulle sagt, Eftersom jag gick upp så sjukt mycket i slutet.

Jag vet att man inte ska kolla på andra men det hjälps ju inte när jag har många nära vänner som fått barn mars/april. Åh ne ni dom har inga synliga spår efter någon graviditet! Dom rasar i vikt! Men inte jag... ne jag ser fortfarande gravid ut... iofs mer som i vecka 16 än 40, alltså gravid svullen.

Man får ha sånna här dagar, det får man. Det är jobbigt ibland med allt.

Men som tur är får jag vara med Tage VARJE dag och det älskar jag. För jag älskar den lille pojken! :)

Tiden går!

Sommaren har vi spenderat som dom flesta... hemifrån!
Jim har varit ledig sammanlagt 9 veckor, varav 3 veckor med David.
Planen var att vi skulle satsa hela semestern på att bli klar med ffa toan i stugan.
Vi planerade att vi skulle ta ett litet lån och bara göra klart "skiten" som vi kallar projektet som startade 2008...
Det blev tyvärr inget lån... Vi har varit borta från stugan rätt mycket oxå pga andra resor, och när vi varit i stugan har vi haft främmande! :)
Men anledningen till att inte toan är kaklad och klar klagar jag INTE på! Haft en superbra sommar! Men hade onekligen varit skönt om vi rott projektet i hamn...
Men Jim har 1 vecka till kvar så vi får se vad som händer då. Lutningen på golvet är klar nu ska det bara dit sörjan som gör golvet, sen är det kakla som gäller!!
Han är så duktig min Jim på att fixa och trixa med sånt här :)

I slutet på Juli hamnade vi på ett fantastiskt bröllop med på Visingsö, bruden är en nära vän till mig och min kusin. Inte ett öga på oss var torrt! Jisses vad vackra dom var! Å så kära!
Tage och Astor skötte sig exemplariskt och jag fick inte en enda droppe kräk på klänningen förrän sent sent på kvällen! Wohoo!! Trodde jag skulle få det i och med att jag tog på den. Men Taggen skötte sig såklart!

Vad gäller Tage så blir han hela 4 månader på måndag! Tiden bara rasar iväg och helt plötsligt så är det dags för smakportioner och sånt där... Känns så märkligt!
Min amning har jag börjat avveckla nu med, tyvärr! Men hel ammade en månad och på den månaden gick han bara upp knappa 400g... Så hans viktkurva fick en drastisk lutning neråt igen. Så nu har jag kvar morgonamningarna (2st) sedan en liten amning innan han somnar. Mest för mysets skull och en liten separationsångest från min sida, känns så "liten blir stor".
Pallar helt enkelt inte att hålla på mer, nu vill jag börja kunna njuta av detta till fullo och inte bara kämpa hela tiden, det är min anledning till att jag drar ner på amningen. Är inte förrän nu heller jag börjar känna mig rätt okej i kroppen för långa promenader och så med. Tarmarna krånglar i perioder fortfarande, dom smärtar någonting fruktansvärt några gånger per dag. Men apoteket hjälpte mig med ett par tabletter! TACK!!!!!
Det här med kejsarsnitt hoppar jag gärna framöver...

Men min kärlek till mitt barn bara växer för varje dag! Saknar honom när han sover och vill bara ligga och pussa och krama på honom. Vi brukar umgås i hans gym mycket. Han jollrar och håller låda och har alltid ett leende på läpparna, och har han inte det så finns det alltid bakom knuten. Tage är ett otroligt glatt barn som bara älskar livet. Jag sjunger och spelar fortfarande för honom mycket och han ligger bara still och lyssnar, om vi inte sjunger om en viss krokodil för då sprattlas det till max!

Har bokat kyrka för ett litet dop med! Ska bli riktigt roligt! Jag är ingen religiös dam men älskar kyrkor! Dom är så otroligt vackra och mysiga! Ska snart sätta mig och göra inbjudningskort! Ska bli roligt! :)

Besök uppifrån

Nu har vi typ flyttat ut till stugan över sommaren, eller jims 6 semesterveckor.
Vi har stora planer och ett rätt tajt schema trots Jims lååååånga semester. Men badrummet i stugan SKA bli klart i sommar och stugan SKA vara rensad.

Men i måndags blev vi räddade från detta då jag fick ett samtal från en av mina bröder. Han och hans familj var ute på husvagnssemester och hade stannat till ett par dagar i Västerås men nu skulle de börja bege sig uppöver. Så de tänkte komma förbi här hos Jim och mig!! JAAAAAA! Blev så himla glad. Det är bara min pappa som varit här ute i stugan och även om den är långt ifrån perfekt vår lilla stuga så är det ändå en del av Jims och mitt liv. Så det kändes så himla roligt att få visa lite ur vårat liv på något sätt.
Så på måndags eftermiddagen så rullade den "lilla" husvagnen in på våran tomt och ut dundrade mina älskade syskonbarn!! Sedan börjades det plockas blåbär till hundarna, kasta kottar till Sally och lära henne trix.
Det finns några saker som är så rörande och en av dom sakerna är djur och barn tillsammans. När man bara låter dessa små individer vara och leka tillsammans så blir det lite magiskt kring det hela. Det är som om dom förstår varandra fullständigt. Dom följer varandra och kompletterar varandra totalt. Jag tycker det är helt fantastiskt att se.

Min bror och hans familj stannade till onsdagen då de började röra sig hemöver. Men dessa dagar gjorde verkligen min sommar! Så är det bara :)

Nu ska jag och Jim sakta men säkert göra klart i vår stuga så att vi nästa sommar kan visa hur fint vi har i vår lilla stuga med :)

liten blivit lite större

första sovluren i spjälsängen
första sovluren i korgen


Lilla Tage har blivit så pass stor nu att hans lilla sovkorg har blivit för liten! Det var med blandade känslor som jag skruvade ihop spjälsängen igår kväll. Kändes som om allt går lite för fort, han bara växer och växer vårt lilla underverk. Men efter att jag lagt ner honom i spjälsängen såg han så liten ut igen så då kändes allt bra igen :)

Det kan hända mycket på kort tid

Värme är skönt och svettigt, har man en liten bebis så är värmen kanske inte så skön dock. Balkongen blir för varm för lille herrn, vagnen är ju inte direkt ett kylskåp heller. Att ta på sin lilla herre en luftig tunn klänning är kanske enligt genus inga problem men det känns lite konstigt... å det räcker ju att bara slå en blick in i barnklädes affärerna för att se att sommarkläder till pojkar består av t-shirts (blåa) och jeansshorts... VAAAARMT! Så då blir det så för lilla Tage, att ligga naken hemma i gymmet och prata med tummen, medans hans mor brer ut sig som en flodhäst bredvid.

Idag har vi varit iväg på bvc oxå! Vägning, mätning men ffa 2 månaders kontrollen! Det var en månad sedan ganska exakt vi var där sist och visst hade det hänt grejjer! Lillpojken hade gått upp 1 kg!! och växt 4cm!! herrejisses!
Sköterskan frågade om jag pratade mycket med Tage eftersom han hade bra kontakt med omvärlden.
he he he ja svarade jag lite generat, man måste ju prata med någon...
Kanske är så att han har en mamma som är kontaktsökande oxå :)

Igår visade Tage vad han tyckte om fotboll med... Han somnade som en stock framför matchen! Mamma upp i dagen!!! :)

Därför! men härliga härliga liv!!

Känns som om jag börjar varje inlägg med att skriva att det var så länge sen jag skrev. Å så även denna gång trots att jag skrev igår.
Men sen slog mig anledningen faktiskt.
Jag blev som bekant inskriven för havandeskapsförgiftning med ett tryck på 180/110 det tog 6½ vecka att få det normalt utan medicinering vilket innebar att jag besökt distriktsköterskan 1-2 ggr/veckan. Sen så blev jag dessutom snittat vilket har varit ett jäkla klater med efteråt! Besöken hos sköterskan innebar även sårkollen och slutade med en antibiotika kur på sammanlagt 30 dagar(!), vilket avslutades i
söndags...
På det har vi kämpat med Tages vikt som inte förrän nu börjar likna något. Vilket i sig har även där inneburit 1 besök/veckan på bvc.
Efter att antibiotikan avslutades så har mina prblm i handled och tumme kommit tillbaka.
Men man ska inte klaga men det är lite som sköterkan sa: "Din kropp är väldigt trött och slut" och ja mina vänner det är precis så det känns. Så DÄRFÖR har bloggandet blivit lite lidande! :)t

Men sen har vi gjort lite annat med såklart! Roliga saker :)

Vi begav oss med färja över till Åbo och därifrån bilade vi till Eräjärvi. Där väntade Tages farmor och plast farfar. Vi bodde i en gammal charmig stuga med 1 kök och 1 rum, utan vatten, utan en enda rak vinkel, utedass, hysteriskt med mygg, en bebis som kräks, ett infekterat op-sår, underbar sambo och hans son. :)

Sen begav sig jag och Tage tillsammans med min kusin Linda och hennes 3 veckor äldre (än Tage) son, Astor på en road trip hem till Norrland, hem till Solleteå. ÄNTLIGEN!!
Jag och Tage stannade uppe 1 vecka och bara mös! Sen tog vi med oss numera mormor ner till sthlm när det begav sig neröver igen.

Nu har Jim börjat jobba igen, han ska jobba 2 veckor innan det är dax för hans 6 veckor semester :D Så nu myser bara jag och Tage igen på dagarna

Härliga härliga liv skulle inte vilja byta bort en enda dag!!

Ode till en mycket liten människa

Du lilla knyte med fjunigt hår.
Med sidenkinder och pärletår.

Du doftar hallon och apelsin.
Krusmynta, honung och smultronvin.

Så näpna händer med redan starka.
De korta benen vill gärna sparka.

Din kind mot min då är vi så nära.
Du väcker ömhet hos mig min kära.

Ett sinnrikt smycke ditt lilla öra.
Jag viskar tyst för att du ska höra.

Var fanns du förut, hur blev du klok?
Vem läste för dig ur livets bok?

Ditt ögas spegel, en hemlighet.
Jag undrar så vad det är du vet.

Du vill berätta, det ska du få.
Jag lyssnar gärna för att förstå.

Vem du är, du som kom till mig.
Ett vet jag redan, jag älskar dig!

Jag måste tåla mig, lyssna sakta.
Och under tiden ska jag vakta.

Så ingen knuffas, då kan du trilla.
Jag vill att inget ska gå dig illa.

Jag vill se allt som om det var nytt.
Med dig vid handen mitt lilla knytt.

Carin Wirsén

Vad händer?

Gud vad dålig jag är på att komma ihåg att skriva här!!

Tage har hunnit bli 6½ vecka nu och det blir bara roligare och roligare att vara mamma åt honom :)
Han ler mer och mer, han vänder sig från sida till sida, han tränar stenhårt på att bli starkare i nacken och givetvis blir han bara sötare och sötare :)
Mina känslor blir bara starkare och starkare, hur nu det är möjligt. Men det är fortfarande svårt att förstå att man är mamma.

Ärret läker på, dock har jag precis avslutat min andra ab-kur och har en till om det vill sig illa som ligger och väntar på att bli uthämtad på apoteket. Blodtrycket har ÄNTLIGEN blivit normalt med så nu börjar det gå åt rätt håll och jag kan börja lämna den här förlossningen bakom mig och gå vidare... det jag väntar på nu är att allt ska bli så bra att jag kan börja ut och röra på mig så jag kan gå ner mer i vikt.

Var på efterkontrollen häromdagen med. Hade planerat hur jag skulle ta upp och kritisera ffa mina sista veckor som gravid för barnmorskan på MVC, och att jag tycker att det var under all kritik att inte jag kollades bättre än 1 gång på 4 veckor på slutet. Samt att jag det inte togs fler urinprov efter att jag hade haft proteiner i urinen i typ vecka 25... Då kanske man hade sett havandeskapsförgiftningen tidigare och det hade förmodligen inte kommit som en chock 2 dagar innan beräknat datum.
Jag började prata inom området men det var som om hon inte tog min kritik på allvar utan pratade bort den lite snyggt hela tiden och ville att jag skulle berätta mer om känslorna kring förlossningen.... herrejisses! Men som tur är så har jag fått framföra min kritik eftersom jag fick hem en enkät om just min MVC, så där kunde jag skriva mitt missnöje.

Tage ligger och sover fortfarande nu så jag ska passa på att göra mig iordning och sen kolla igenom vad vi behöver till vår kommande resa till Finland som går av stapeln på lördag...

Badankan och hans arme mor!

Det är ju så hiskeligt mysigt med små bebisar måste jag säga, och då ffa sin egna!
Tage och jag brukar på sena kvällskvisten ta oss en dusch. Det är så vansinnigt mysigt och man ser hur mysigt han tycker att det är med. Det är värmer en moders arma hjärta kan jag lova! Tänk om man hade haft ett badkar... men men vi får nöja oss med en vanlig dusch helt enkelt.
Efter det brukar han sitta invirad i en sttttooooorrr handduk och mysa med sin pappa.
Lite mat på det sen somnar han ovaggad. Det är mysigt med små rutiner som vi alla tre mår bra av.

Idag blev han 5 veckor med. Så inväntar med spänning hans medvetna leende, och visst ikväll när vi duschade kom ett litet smakprov.

Den där lilla Tage är 5 veckor och har vänt livet helt upp och ner! Tänk hur många år man levt ner och upp! Nu är allt som det ska vara tack vare vår lilla palt.

Tage - min nya kärlek

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men det är ju inte så konstigt kanske!

Den 23 April på det beräknade datumet faktiskt föddes vår lilla son Tage!
Herregud vilken lycka det är!
Blev lite turbulent när det visade sig vid ett sedvanligt MVC besök att jag hade många tecken på havandeskapsförgiftning, så fick åka direkt från MVC till specialist MVC och bli inskriven. Låg där tills det blev bestämt att sätta igång mig på torsdagen kl 19... många timmar senare stängdes helvetesdroppet med värkstimulerande dropp av (24 timmar senare närmare bestämt)och kejsarsnittet var ett faktum, å klockan 22:23 fredagen den 23 April kom vår älskade son till oss.

Många föräldrar säger det som sina barn och dom tror säkert att det är sant... men den verkliga sanningen är att Tage är det finaste som finns! En sån snäll liten krabat som man bara kan önska sig!

Något som är sant som alla säger är iallafall att vafan höll man på med innan man skaffade barn?? Det som förut fanns en massa värden har tappat det mesta av sitt värde och det ända som finns att leva för nu är alla upplevelser jag kan ge Tage och Tage kan ge mig.

Vi är äntligen en riktig familj som är fylld med kärlek!

Jim har fått sett och stå ut med mycket den senaste tiden, men den mannen har en egenskap som jag är så förbryllad över och det är att det kommer ALDRIG ett klagomål från hans mun. Han ställer upp och bara gör saker så det ska underlätta för mig och Tage. Bara det att han ser att man behöver en kram ibland gör ju en alldeles varm inombords :)

lite foton i graviditetens tecken

En av två trasiga händer...













Svullna fötter i vecka 39




















Vecka 38

Den som väntar på något gott...

Ja det heter ju så... men man kan även lägga till följande: "...väntar alltid för länge..." så känns det nu iallafall.
Har traskat med stora svullna steg in i vecka 39, allt är frid och fröjd förutom mitt tålamod. Jag är less, svullen och fortfarande gravid.

Visst, visst det är mysigt att vara gravid det är det verkligen och jag har inget att klaga på. Men nu vill jag ta nästa steg, nu vill jag pussa och mysa med den lille krabaten som ger mig stenhårda sparkar mot revbenen och mellangärdet. Så enkelt är det bara.

Vad har hänt då?
Jo det som hände var att jag i onsdags kväll förra veckan duschade som så många gånger förut. Efteråt "florerade" (läs barbapappawalk) runt i lägenheten och pysslade på. Så när jag skulle fixa till lite i städskrubben ramlade ett strykjärn ner rakt på min fot... jag blev asförbannad på något och efter mycket om och men låste jag in mig på toaletten för att inte ha ihjäl någon oskyldig. Där stod jag invirad i handdukarna (ja.. flera behövs nu för tiden...)och stirrade på min redan innan svullna fot och konstaterade att det är märkligt hur snabbt ett blåmärke ändå syns genom all vätska jag dragit på mig. Vänder mig sedan om och plötsligt så känns det lite skumt... det händer något som jag inte varit med om förut. Lite försynt och skamsen över mitt tidigare utbrott över strykjärnet kikar jag ut från toaletten och ser Jim... sen fick jag ur mig att "jag tror att vattnet gick nu..."

Vi tittade på varandra och skrattade lite... vad ska hända nu då? och hur vet man säkert?! Men efter ett tag började en molnande värk kännas och den kom och gick under natten i olika intervall. Klockan tre på natten ringde jag förlossningen och fick beskedet att vi skulle återkomma vid 8 och hålla utkik på om det kom mer vatten. Åh vad det var svårt att sova då! Det är så svårt när man inte har en aning om hur det ska vara. Men förvärkar det hade jag så det stod härliga till så vid 8 ringde vi tillbaka och fick tid för att kolla om det var vattnet som gått.

Pyssel pyssel sen bar det av... Efter en undersökning som av någon anledning gjorde sjuuuukt ont och var obehaglig på alla sätt och vis konstaterades det att det inte var något vatten som gått och att det inte skulle bli någon bebbe de närmsta timmarna iallafall. Men hon kände att det låg långt nere iallafall så hon trodde den närmsta tiden.
Men det är ju inte så konstigt att man i vecka 38 nästan in i vecka 39 får ett besked om att det kommer att komma en bebis inom den närmsta tiden heller...
Men ja så det var ju bara att plocka ihop sina saker och åka hem igen. Snopet och fundersam åkte vi tåget hem igen.

Så nu bara går jag runt runt runt och väntar på att vi ska få se skapelsen. Känns som om jag gått 4 veckor över tiden. Får inte på mig några skor heller så bra va det med det.

Men en sak är då säker, bebisen är mer än väl efterlängtad när den väljer att komma ut!

Sammanfattningsvis då...

Ja, idag var det dax för det hos barnmorskan! Hon som jag har gått hos visade sig vara sjuk så jag fick träffa en annan barnmorska idag, hon som konstaterade min graviditet i vecka 5 :) så det var lite roligt. Men samtidigt när det handlar om att sammanfatta något så är det såklart allt annat än optimalt att någon jag träffade i 10 min för 35 veckor sedan gör denna sammanfattning. Det var vi båda rörande överens om...
Men jag kände samtidigt att om jag kan få bebis närsomhelst så känns det ändå skönt om mina önskemål finns nedskrivna i en journal. Så vi sammanfattade i nästan en hel timma!

Bebisen låg fortfarande med huvudet neråt vilket jag känner mycket tydligt under bebisens dagliga och nattliga anmärkningar om platsbristen som råder i min mage.

Det som kom under obs fliken var dels mina händer så att de har det i bakhuvudet samt min märkliga fobi eller vad man ska kalla det för att någon tar tag i mina vrister. Dessa två saker ville jag ffa ha med under OBS! och det fick jag...

Under övriga frågor så påpekade jag min känsla av nedstämdhet så fick jag snabbt ett svar att jag var normal och inte psykfall!! yey!! Nu har jag inte bara läst det på internet utan även en legitimerad människa sagt att jag är normal, bättre betyg kan man väl inte få?

Så nu är det bara till att invänta ankomsten då...

Grym Påsk!

Nu börjar Påsken lida mot sitt slut, och en sak är då säker att den har varit helt fantastisk!
Vi hade planer på att åka upp till Sundsvall och fira min brorsdotters 1 års dag men då jag vaknat några nätter med sammandragningar/förvärkar vågade vi helt enkelt inte äventyra det hela med att föda längst E4.
Men påsken öppnade stort med att min fina kusin fick en liten pojke på långfredagen!! Hon ringde när jag och Jim var på ett shoppingcentra vilket resulterade att jag stod och bölade som en tok! :)

Sedan blev jag lite självupptagen och började känna att jag är den enda gravida kvar i hela världen! och banne mig är jag inte det! ;)
Ne, men går in i vecka 38 nu så allt kan hända när som helst men det kan ju även dröja till första veckan i maj! Så spannet känns olidligt stort! Å man blir ju inte smidigare allt tiden fortskrider heller vilket gör att jag vill få bebben NU!
Det som är nytt på magfronten är väl att den sjunkit ner så jag kan iallafall andas när jag sitter. Sen så har jag kännbara sammandragningar titt som tätt! Så work it uterus, WORK IT!!

Svullen

Ja sanna mina ord! Hur svullen kan man bli??
Mina annars näst intill obefintliga vrister har 3 dubblat sin size och jag har märken efter sockarna i TIMMAR efter jag tagit av mig dom! Kan inte ha några skor normalt utan att dom klämmer åt överallt. Fotknölarna syns inte överhuvudtaget.
Har jag bara gravidsvullnad eller är det så att jag har fått elefantsjukan???

Man kan tro att jag klagar, men det gör jag inte eftersom det kunde ha varit tryckande värme ute och högsommar. Med andra ord det kunde ha varit värre... :D

Nu börjar även alla bebisar som mina vänner väntat ploppa ut! Alla kommer tidigare utan min stackars kusin som gått över tiden. Igår födde en liten flicka till som egentligen var beräknad den 19:e april. Det är ju inte FÖR tidigt men det som hände var att jag fick en liten AHA upplevelse att det kan hända saker närsomhelst nu. :) sen kom jag och Jim på att vi inte hade packat den där j-a BB väskan som jag av någon anledning skjuter framför mig och tycker är sjukt jobbig att ta tag i. Vi kom även fram till att det är hög tid att hämta barnvagnen!

Vilken helg!

I helgen begav sig Jim och jag iväg på äventyr på Yasuragi, hasseludden. Jag hade bara hört om stället men ingen av oss upplevt det. Vi bakade ihop vår lilla vistelse med en profylaxkurs, vilket kändes bra.
Åh jag säger då det... vilken helg det varit!! Har njutit så det sjungit om det! Vi tog inga behandlingar eftersom kassan inte riktigt tillät det då "någon" kraschat bilen 2 ggr på 2 veckor *visslar*. Men det gjorde ingenting även om det kanske hade varit extra skönt.
Vi badade runt i deras pooler, åt gott, pratade massor och stuffade omkring till plingplong musik.
Profylaxkursen var över förväntan den med, jag hade nog rätt mycket fördomar innan, men som bekant är går fördomar oftast hand i hand med okunskap och så var det i mitt fall alla gånger. Kursledaren var helt fantastisk, hon var själv gravid och barnmorska, vilket gjorde att man fick inblickar från alla perspektiv. Jag är lite svag för mentalträning då jag tycker att det är en häftig känsla att inse hur mycket ens tankar påverkar ens välmående och beslut. Å denna kurs handlade överhängande att manipulera kroppens impulser och att vara mentalt förberedd inför förlossningen och dess smärta.
Jag är inte rädd för smärta men är rädd för att tappa kontrollen som de flesta ffa kvinnor är så det jag absolut fick med mig hem från kursen var mer självförtroende i att jag kan hantera smärtan mentalt och med hjälp av andning. Eftersom kontroll är viktigt i mitt liv så känns det skönt att under förlossningen så kan jag kontrollera min andning och min mentala styrka, givetvis med hjälp av Jim. Det känns riktigt tryggt och bra.

Ett annat oros moment som jag haft den sen mitt senaste mvc besök förra veckan var att barnmorskan var osäker på om bebis fortfarande låg med huvudet neråt... finns två saker som jag fortfarande har lite svårt att hantera med denna graviditet och förlossning så är det vändningsförsök av bebisen och sugklocka.
Så idag bar det av för domen av hur bebis låg... nervös som sjutton så kollades jag av 2 barnmorskor och de konstaterade att bebis låg med huvudet neråt men hade dock lyckats rotera lite trots det trånga utrymmet. För nu känner jag sparkar på båda sidor och inte bara på höger som tidigare.
JAG SLIPPER VÄNDNINGSFÖRSÖK!!! YEY!

Smaksensationer!

Under julen erbjuder Zeunerts, Sollefteås fina bryggeri, en gedigen och fantastisk julmust! Dock skall erkännas att 2009 års julmust inte var lika god som 2008... 2009 års julmust var lite för bränd i smaken för min skull, men det spelade inte så stor roll för var i särklass godast som vanligt.

Men nu så går vi snabbt mot påsken och då kommer deras påskmust! Den är lika hänförande god som julmusten! Å det bästa av allt att jag får uppleva båda dessa drycker under en och samma graviditet! Då det visat sig att det jag tyckt om innan, nu blivit HIMMELSKT gott! Det är en eoforisk, lite andaktstunds känsla att i dessa fall dricka dessa drycker.

Det jag nu gjort innan min vistelse i Sollefteå är slut att köpa med mig en back ner till Stockholm, drycken säljs säkert där, men förmodligen på några få affärer, så nu slipper jag leta! Kan bara direkt gå till mitt kylskåp och ta fram en kall, god påskmust när jag vill!

jag, hundar och de Qurevain intar Solle!

Jag tog mitt pick och pack och drog till norrland i fredags!
Men innan min avfärd var jag både till sjukgymnasten och till barnmorskan allt för att reka att min kropp var redo att fly fältet ett tag :)

Hos sjukgymnasten hade jag väl egentligen bara en sak jag skulle göra och det var att lämna tillbaka nattskenorna till händerna och säga till henne att det gör ondare än någonsin i ffa tummleden sen dra därifrån diagnoslös. Men icke sa nicke! Hon lyssnade med idelt öra och skakade på huvudet och menade att min smärta inte lät alls som Carpaltunnel syndrom utan något annat. Hon gjorde ett simpelt test som gjorde att jag både höll på ramla av stolen och fick se mig ett par stjärnor. Ny diagnos blev snabbt: Morbus de Quervain...
jasså sa jag, det lät ju som ett trevligt namn. Men vips så har jag bara 6 veckor på mig att reparera mig annars får jag gå till mannen/kvinnan som är legitimerad att använda kniven på folk.
Jag tror dock att det blir bättre när bebis anländer men hon var inte så säker på det. Men vi får se helt enkelt. Resultatet blev att jag kom därifrån med 2 nya skenor som är gjutna efter min hand som gör att jag inte kan röra tummarna och dessa ska jag ha dygnet runt i 3 veckor för att se om det ger resultat!
Och faktiskt så kan jag nu mera både hålla i en tidning och lyfta duntäcket utan att skrika rakt ut! Ingen är gladare än jag... sen att jag ser helt knäpp ut i dessa "hud"färgade kardborre saker är en annan sak.

Undrar varför man ens gör saker i hudfärg eller vad man ska kalla det... bättre om det hade varit i svart. Den misslyckade hudfärgen är inte bara hiskeligt ful den fyller inte sin funktion med att anses vara diskret. Jag röstar för svart i framtiden.

Sen var det dags för barnmorskan där allt va som det skulle, bebis följer kurvan. Mina värden är perfekta trots att jag inte intar några järntabletter fast det tror dock barnmorskan... Jag glömmer dom hela tiden så jag gjorde det enkelt för mig och skiter i att ta dom helt enkelt. Bebis har lagt sig med huvudet neråt men inte fixerat sig dock.

Med detta i bagaget packade jag in saker och hundar i bilen och begav mig på en ensam road trip till Norrland och Sollefteå!
Det är så vansinnigt skönt att komma hem!

Veckorna går!

Har börjat en ny liten rutin med våran lilla bebis som bor i min mage. Köpte nämligen en liten giraff som man drar i svansen och så spelar den en liten fin melodi.
När jag går och lägger mig på kvällarna så drar jag upp den lilla giraffen och lägger den på magen och vips så studsar magen omkring till den fina melodin. Spelar den 2 gånger sen så är magen still. Är så vansinnigt mysigt att känna sin fina bebis! Sen så kommer den förhoppningsvis känna igen melodin när den kommer ut till världen då giraffens tilltänka ändamål ska just vara att den ska ha en sövande och lugnande effekt på bebis.

Men sen är det en liten sång som jag ofta själv går och nynnar på med för den är så himla fin! så jag har nog redan sjungit den hundra gånger för bebis utan att tänka på det :)

"Nu i ro, slumra in, i bädden så fin
som blomman på äng, i en gungande säng
och guds änglar de små
breda vingarna ut
och kring barnet de stå tills dess natten är slut."

I min gravidbubbla så är det inte bara jag som är "välsignad" utan min kära kusin är 4 veckor för mig och beräknad till 27 mars och sen våran gemensamma kompis vars bebis förgyllde världen igår, ca 10 dagar för tidigt, en lite Selma!
Samt att jag även har en barndomskompis som bodde på samma gata som mig, som är i samma vecka som mig men dock beräknad 4 dagar före mig :)
Det är roligt att vi är några som man känner så man får prata av sig ordentligt om vad man ska köpa, försäkringskassan och allt vad man nu kan undra. :)

Men iochmed det att Selma kom till världen igår insåg jag och min kusin att det börjar bli verklighet av detta, våra bebisar kan komma när som helst egentligen!

Nu går jag mot nya tider

Ja sanna mina ord! i onsdags så jobbade jag min sista dag på jobbet på ett år eller liknande.
Hade grav ångest innan jag 4 timmar försent tog tag i mig själv och pallrade mig hemöver till mitt nya liv.
Det är ju givetvis inte så att jag ser detta med att vara gravid och att jag ska bli mamma som nått negativt, det är precis tvärtom. MEN det är ändå väldigt läskigt, jag ska om 8 veckor få mig en helt ny identitet! Jag har de senaste åren verkligen funnit mig själv och jag har valt ut de bitar av mig som måste jobbas på och vilka bitar av mig som faktiskt är min personlighet och bör därför få vara kvar som ett av mina många olika beteenden.
Men nu rockar jag loss dom stenarna igen och ställer mig frågan HUR BLIR JAG SOM MAMMA!?
Det vet jag ju inte och DET är läskigt såklart.
ooohh men kommer alla säga nu klart du kommer bli en toppen mamma! Vad skulle omgivningen annars svara på den frågan? Tror knappast att jag skulle få höra motsatsen faktiskt även om så personen skulle tycka det.
Men när man har kontrollen på något så är det alltid läskigt att rycka upp tryggheten för att skapa sig en ny.

Det ska iallafall bli läskigt spännande att bli mamma och äntligen få träffa den lilla filuren som jag har inom mig.

Sjukgymnasten from hell

Ja, jag har ju sedan 7 januari varit sjukskriven 50% för ryggont och bäckensmärtor. Det har blivit betydligt bättre men kommer och går såklart. Men när läkaren sjukskrev mig fanns det inget som fick en att tvivla på att jag inte skulle klara av mitt jobb hur mycket jag än ville. Hon menade att inte ens kunna böja sig ett uns framåt utan att skrika till eller bli tårögd inte skulle funka med mitt jobb... ja det har hon ju helt rätt i. Har ju ett jobb där jag är mer på golvet än stående... Så sagt och gjort sjukskriven. Hon poängterade även att hon ville att jag skulle uppsöka sjukgymnast om det inte blev bättre samt att börja med vattengympa.
Som den goda patient jag är anmälde jag mig till vattengympa med har sedan i jul dragit runt på halsont och snor så det har inte gått att gympat i vatten.

Många har sagt till mig att det är foglossningar och OJ vad det kommer bli värre. Det är säkert foglossningar men känner ändå inte riktigt igen mig när dom som verkligen har foglossningar berättar. Så någonstans inom mig har jag tänkt att det är nått annat men att jag har lite foglossning oxå.
Så för 2 veckor sedan vaknade jag upp en morgon med att det kändes som om jag stukat vänster hand, tänkte att jag sovit på den. Men det gick inte över och nattsömnen blev störd inte bara av alla dessa toalettbesök utan även av smärtattacker i vänster handen.

När jag var runt 14 eller nått sånt så konstaterade en sjukgymnast att jag led av karpaltunnel syndromet, och det konstaterade han efter många års av letande av reumatism. Som liten och ung hade jag ofta otroligt ont i hand- och fotleder. Jag är med andra ord van vid smärta och då ffa i leder.

Men det jag ju känner känns annorlunda än vad jag känt förut, och jag har gråtit många gånger över smärtan vill jag lova.
Sagt och gjort fullföljde jag råd nr 1 som läkaren gav mig. Jag ringde en sjukgymnast som jag fick numret av via MVC.
Jag fick en snabb tid då jag erkände att detta var ohållbart. Men jag var även på en föreläsning om vad man kan drabbas av som gravid som hölls av en sjukgymnast. En otroligt bra föreläsning faktiskt! Rekomenderar den varmt!

Den sjukgymnasten ville prata med mig efteråt och tog mig på mycket stort allvar, mycket allvarligare än vad jag själv gjort eller gör. Men det kändes hoppfullt och skönt. Hon skulle prata med den kollega som jag skulle träffa och hon trodde som jag att mitt ryggont inte var foglossningar utan något annat.

Så kom jag till den lovordade sjukgymnasten... Jag berätta om mina åkommor samt min bakgrund och hon funderade lite och började med att undra om jag kunde ta vilopauser i mitt jobb... eftersom jag förklarat mitt jobb strax innan för henne så blev jag lite paff och sa att det inte finns en möjlighet i världen att det skulle funka.

Hon varken kände på min rygg eller på min handled mer än att hon böjde på den. Hon pratade om karpaltunnel syndromet och jag berättade återigen min bakgrund... jag försökte få henne att förstå att det dessutom inte är på insidan jag har ont utan på utsidan av handen. Men hon hade ingen hörsel då...
Sedan började hon räkna på vilken vecka jag var i samt hur länge jag hade kvar att jobba och hur långt tid det var kvar till förlossningen...
Sedan får jag frågan: "Vad är det egentligen du vill ha hjälp med?"
Jag svarar då att jag vill bli smärtlindrad såklart utan att blanda in tabletter utan genom TENS, akupunktur samt massage.

Så efter ytterligare en stunds tänkande från sjukgymnasten får jag följande dom:

"Du kan få en nattskena till händerna det tror jag kommer hjälpa, det är för stor risk att du kommer använda dagskenorna för mycket. Sedan vad gäller smärtlindring så är det bara något som tar bort symptomen inte behandlar orsaken, vilket gör att orsaken återstår. Sen är det ju inte så himla länge kvar så du kanske kan bita ihop lite till."

Jag blev så chockad av hennes dom så jag betalade och gick därifrån med 2 nattskenor.

Sen har detta grubblat mig, kan jag säga.
Varför fick jag 2 skenor, har ju bara ont i vänsterhanden. Varför kände hon inte igenom på de ställen jag hade ont på? Sen så dessa problem har ju dykt upp för att jag är gravid... så det är orsaken, så smärtlindra mig då! Sen det sista... varför ska jag bita ihop för? Jag ska snart genomgå en förlossning varför kan jag inte få vara utvilad och smärtlindrad fram tills dess för?? Är ju inte morfin jag bad, bad om sånt som stimulerar min egna kropps smärtlindring.

Så nu ska jag ringa tillbaka till donnan i veckan och ge henne en chans till annars vänder jag mig någon annanstans.

Att vara gravid ska vill inte vara något heroiskt utan något underbart.

inte långt kvar nu

Nu är jag inne i vecka 31, herrejösses! Har endast 3 dagar kvar att jobba innan jag går på havandeskapspenning! Hade det inte varit att jag sedan 7 januari varit sjukskriven 50% så hade jag jobbat två veckor in i mars med men nu ska jag vara hemma och slappa istället och bara boa sägs det.
Tänkte börja med att åka hem till norrland nästa vecka med mina fina hundar och bara vara för att komma bort från stockholmslivet och mina måsten här.

Jag har redan påbörjat min lilla lista på vad jag vill göra innan vi får vår lilla bebbe.
Så i måndags var det dags för hund nr 1 av 3 att reparera sig lite. Hugo skulle fixa sina, kanske lite starkt att säga fina tänder... men ja, sina tänder. Det gick förvisso galant även om mitt hjärta brister lite när mina älskade djur somnar in i narkos.
Våran egna lilla men superduktiga tandveterinär gjorde mig en liten tandjournal över Hugos tandsingar... det visade sig att han redan hade avsaknad av 15 tänder och vi var tvungen att dra 2 incisiver i underkäken... han hade f.ö 8 st istället för 6st... hihi.
Men det är ju inte så konstigt att han saknar en del tänder han är dock en nakenhund. Men de som sett Hugo vet att han är betrodd med ett väl utvecklat underbett och när han nu förlorade 2 st tänder i underkäken innebär det att han har glugg!! haha han är så söt!!! (bilden är dock något år och illustrerar bara hans underbett)
Sen passade jag på att raka honom noggrant och klippte klorna tokkorta! SKÖNT! nu är det gjort!!

Hund nr. 2 av 3 som skulle åtgärdas var Sally. Det gjorde jag igår em! Hon skulle kastreras! Min lilla ögonsten skulle buköppnas helt enkelt. Ingen större procedur men nu är det så att hon är min lilla tjej och precis som med Hugo så känner jag mig som jordens bov när det är så lyckligt ovetande och jag bara planerar över deras huvuden.

Men vad gör man inte för att hålla sina hundars hälsa i trim :)

Dunder ska jag bara raka och klippa klorna på så han behöver inte sövas. Tänderna skulle behövas fixas lite egentligen men det krisar inte som på den andra nakna mannen.

Sen var det jag då, en klippning och en slingning var vad jag kände jag skulle behöva. Och ja... igår var jag iväg och putsade upp barret! Blev supernöjd och känner att NU är även det gjort för ett bra tag framöver.

Planen var sedan att bege oss ut i barnaffärs världen för att införskaffa allt till lilla bebis.
Men när jag går ut till bilen för att påbörja äventyret så går allt i spillo... Någon som uppenbarligen har svårt med ögonmottet har mer eller mindre rammat våran bil!!
Backspegeln på vänster sidan är helt knäckt och hänger bara. Det är många många repor längst hela ytterdörren som fortsätter fram mot framvagnen. Ingen lapp INGENTING! Jag vände om och bäddade ner kontokortet och gav det lite spa behandling i hopp om att höra ett litet KATSCHING! Har inte hört det än men vi blir 3000kr fattigare 1:a mars då bilen ska till plastikkirurgen.
Det värsta är att det inte blir någon resa till norrland som planerat, är så ledsen för det, behövde verkligen det...

Men det kan ju bara bli bättre :)

Superhjälten...

Så där ja, vecka 30!
10 veckor kvar(förhoppningsvis), jag har fortfarande inte fått foglossningssmärta som en superkraft i mitt superhjälteliv, men jag väntar tålmodigt. Hade slängt iväg lite av just den superkraften i helgen annars när jag jobbade.
En stel och kraftfull blick mot motståndare och denne faller ihop med brännande smärta i bäckenet! MOHAHAHA!
Nu när jag är lite inne på mitt andra ego, superhjälteegot, så kan jag inte bli annat än lite avis på Dolpan som är född med superhjälte röst, å han är ju från mina hemtrakter så det borde ligga nära till hands kan man ju tycka. Men jag får inte riktigt till det... måste nog träna mer helt enkelt.

Måste jobba på ett superhjälte namn med, kanske därför jag inte får mina krafter att funka. Men svårt där med, har inga mäktiga förslag. "Määrias" funkar ju inte runt om i världen och "Pregnanto" kommer inte funka i längden heller och låter förövrigt inte så farligt. Får helt enkelt jobba på den biten oxå.

Foglossnings hysteri

Ja sedan några veckor sedan har jag fått äran (enligt många andra) att jobba endast 50%... dock pga dessa foglossningar som jag då blivit betrodd med.
Behöver inga kryckor eller så, så det är ingen fara på taket så.
Men man kommer inte att ta fel på mig och en gymnast heller...

Det är många som verkar drabbas av denna jävulska smärta från ryggslutet, och det är nog faktiskt nått jag skulle önska min värsta fiende så det är på så sätt ändå en effektfull smärta. Skulle vara schysst att ha den som en effekt om man vore en superhjälte, skjuta iväg foglossningssmärta på fienden!

Men, smärta har jag aldrig dött (sant!) av och jag är inte rädd för smärta eftersom jag är van vid det efter ett liv med ledvärk sen barnsben, så mig skrämmer den inte. Men sen så kommer man till punkter emellanåt där det inte går att hålla skenet uppe så att ingen ser, och då är det inte så mycket mer att göra än att sätta sig ner en stund och ta igen sig mentalt för att sedan fortsätta som vanligt. Bryta ihop och komma igen som det så fint heter.
Men något som får mig att bli helt förtvivlad av inombords, det kliar i hela kroppen på mig och ja i nuläget så blir jag så förtvivlad att jag egentligen vill gråta med. Det är när folk som är gravida i min närhet pratar som om dom önskar att dom var i min situation! önskar sig foglossning och ständig jävla värk i rygg och bäcken!

Hur kan man vilja ha det? Förstår man inte att jag jobbar 50% MOT MIN VILJA för jag får för ont sedan så min sambo måste hjälpa mig med så gott som allt.
Jag kan inte ta en promenad med mina hundar, kan definivt inte ta en skogspromenad med dom. En ledig dag kan jag gå max 30 min med dom om det är bra terräng dvs plant och inga backar.
Jag kan inte gå på stan och shoppa.
Jag kan inte sitta på en stol och äta en middag utan att i slutet av middagen ha så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Så när jag jobbat mina 50% på jobbet så går jag inte hem och känner guuud vad skönt nu ska jag ta en långpromenad med hundarna, lägga ett spår i skogen, sen åka och shoppa!
Jag går hem, lagar mig lunch stödjandes mot diskbänken, lägger mig i soffan en stund och försöker vila innan jag måste byta ställning. När sambon kommer hem får han ibland hjälpa mig upp från liggande eller sittande och stödja mig tills jag kan stå på båda benen.


Jag vill bara att de ska veta att man ska passa sig för vad man önskar sig...

Musik och djur

Ja det är ju såhär att innan jag började min karriär som djursjukvårdare var det musik som var min stora grej. Min stora dröm var att få jobba som musiker på heltid.
Gick musikgymnasiet i Härnösand som är nog det roligaste jag gjort och en tid jag verkligen kan sakna och längta tillbaka till. Sjunga, spela, om vartannat med roliga människor. Övade 3-4 timmar varje kväll på min tvärflöjt och hade stora fina mål som jag verkligen ville uppnå.
Efter gymnasiet så blev det Bollnäs folkhögskola. Det var inte riktigt vad jag tänkt mig kanske och intresset började svalna rätt rejält. Jag mådde kanske inte så himla bra i själen heller, men hamnade i dilemmat att jag älskade musik och visste inte riktigt vad som kunde förgylla mitt liv på liknande sätt, men viljan var inte densamma längre.
Mina kompisar, min dåvarande pojkvän, jag, ALLT var musik och hade så varit i väldigt många år.
Så när mitt intresse började svalna kände jag panik helt enkelt.
Så en dag på skolgården låg där en liten anka, den bara låg där och foten var alldeles skadad på den. Jag gick fram till den och kolla så den inte låg där och led i onödan. Men den sa "kvack" till mig och tittade på mig, jag ringde viltjouren som sa till mig att ge den skorpor och vatten sen kolla till den några gånger om dagen så den inte blir sämre... jag tog mitt uppdrag helhjärtat och kände en märklig känsla, känslan av vilja(!) Så jag adopterade den lilla ankan och några dagar senare kommer jag till gården där den legat och ser att den vankar omkring!! Mitt första djur var räddat!

Jag flyttade efter läsåret hem till Sollefteå igen och började på komvux. Tid för att tänka... Jag kände fortfarande att musik var JAG så jag bestämde mig för att ta privatlektioner, plugga som tusan och söka musikhögskolor istället. Piteå var det som hägrade mest eftersom min pojkvän gick där.
När det var dax för alla högskolor att informera på gymnasieskolorna fastnade jag på djursjukvårdar montern. Vet att jag tänkte att det skulle jag kunna tänka mig...

Sökningarna till musikhögskolorna gick åt pipsvängen, jag var inte tillräckligt övertygad om min förmåga så jag hoppade helt enkelt av sökningarna.
Då bestämde jag mig för att musiken får bli min stora hobby och djur får bli min nya grej.

Sagt och gjort gick flytten till Piteå och sambolivet hägrade fylld med fest och musik! Jag fick praktikplats på Öjebyns Djurklinik där jag stötte på mitt första traumafall! Det var andra gången sen ankan som jag kände en stark och märklig känsla av lust och engagemang utan dess like. På djurkliniken fick jag slå mig fram lite, jag var ingen favorit förutom hos han som ägde det... jag fick föra in handskrivna journaler till datorn från flera år tillbaka, men jag tog det som en utmaning och gjorde nått av det och LORD vad jag lärde mig saker. Det har jag nytta av än idag kan jag säga. Det var inte det enda jag gjorde förstås men mestadels.

Åren har gått och jag har verkligen haft musik som min stora hobby. Spelat på mycket bröllop och dop. Spelat in många av mina egna skrivna låtar hos min numera ex. pojkvän. Det är också anledningen till detta inlägg att jag suttit och lyssnat på mina alster.

Nu när jag själv ska få en liten parvel så hoppas jag den kommer få gåvan att känna lyckan i att skapa och spela musik. Har spelat en del gitarr och sjungit massor för bebis, lägga grunden kanske. Men att få kontakt med känslor genom musik kan ju vara ångestfyllt men oftast är det ju faktiskt bara en lättnad och en frihet.

Närmare än jag tror!

Men det är bra märkligt men nu kan jag säga att jag har jobbat min näst sista helg på länge! Helt sjukt!!!
Det är inte kul att jobba helg på nått sätt, skulle ju hellre vara hemma givetvis, men det är kul att jobba när man har roliga arbetskamrater. Kommer sakna vissa av mina helger när man har kliat sig i huvet över vissa saker tillsammans med veterinären, eller när man skrattat sig blå åt något. Att stå med kollegor som man jobbar bra ihop med när det väl gäller är en fröjd! När man verkligen kompletterar sin kunskap med varandra. Då stormtrivs jag!

Men det är snart dax att börja inse på allvar vad som stundar mig. Om 15 veckor kan jag vara en god mor.
Att bli sjukskriven 50% har ju varit både på gott och ont... men i slutändan så kommer det att göra mig bara gott tror jag.
Jag kommer kunna börja gå på promenader igen! och jag kommer att kunna simma och kanske tom gå på vattengympa som jag vill göra.
Jag har lätt för mig att prioritera det som egentligen inte är så viktigt, men sån är jag :)

Men nu så har jag börjat räkna ner på vissa saker och det känns ju helt sjukt!

Startskottet för år 2010...

7 dagar har gått på det nya året och jag hoppas att jag numera har gått ifrån min egna filosofi om att nästa år kommer bli som ditt gamla år slutar. För att utveckla det ytterligare så har mitt nyårs firande speglat av sig i mitt nästa nya år, flera år irad. Ta bara föra nyåret firades i stillhet med ett annat par och deras barn samt David sprang och lekte.... halvår senare är man själv gravid. Ja, det kan uppfattas som kanske en liten mager filosofi och inte något att bygga upp en religion runt, men för mig har det stämt i flera flera flera år.
Men iår satt jag och Jim och hans son i stugan bara... mysigt som attans så inget fel idet på något sätt.
Men såhär 7 dagar inpå nya året har jag införskaffat mig i min livs första och förhoppningsvis enda sjukskrivning!!

Min rygg har lagt av mer och mer under graviditetens gång, i måndags var första dagen på jobbet efter min lilla semester och det gick väl att bita ihop, men sen när jag kom hem var det kört. Benen bar knappt.
I tisdags var det dags för ett akutpass... det gick åt pipsvängen! Efter ett par timmar fick jag stödja mig mot väggarna för att avlasta mig och det fanns inte en sportslig att jobba på golvnivå. Jag var allt annat än en bra sköterska i tisdags och det var för att mitt fokus låg på att hålla mig själv upprätt och att en fot skulle framför den andra för att jag skulle kunna komma framåt.

Så onsdag kompade jag ut och idag har jag varit ledig enligt schema. Hade även ett läkarbesök idag som barnmorskan bokade upp åt mig innan jul just för ryggen.
Jag hade någon romantiserad bild om att jag skulle gå därifrån med en remiss till sjukgymnast men istället gick jag därifrån men en lapp till försäkringskassan om att jag ska vara 50% sjukskriven!

Dom som känner mig vet att jag lider av förkärlek till mitt jobb och till följd av det även prestationsångest. Låter sjukt kanske men så illa är det inte. Men jag känner mej helt ärligt som en mycket dålig människa om jag inte kan jobba och prestera. Men det är bara att hantera det. Har gråtit några skvättar i Jims famn under dagen och offerkoftan åkte på en liten timme. Ringt runt till några vänner och fått höra lite olika sätt att tänka på.
Ja, för det är inte lätt att inte kunna jobba men vilja.

Men nu är det som det är och vårt lilla barn är ju i slutändan det viktigaste det tvivlar jag inte en sekund på. Det är för Bebis skull som jag går ner i tid nu, och jag lär mig nog massor av det. Har ju en del att lära för att bli världens bästa mamma med, inget man lär sig på en pisskvart kan jag tänka mig :)

Barnvagnen införskaffades idag med! Har kollat runt och kollat runt och hört mig för och jämfört ännu mer... Vi fastnade ganska snabbt för Crescent Classic men vi har varit kluvna eftersom den har fått en del kritik om man läser familjeliv och så. Sen ska babyland sluta vara återförsäljare åt den fick vi reda på igår, vilket gjorde oss ännu mer osäkra.
MEN idag har jag läst på mer och vi tog oss en sväng in till söder och babycenter. Där bestämde vi oss för att slå till på vår crescent iallafall! Dom har en egen verkstad med och de hade inte några fler reklamationer på den vagnen än på någon annan. Så vi köpte vagnskrället! Å nedrans vad det känns bra! :)