Dagisdax

Jag har så mixade känslor så herreeeeeeguuuuuud!!
Idag när vi kom in på "myran" visste alla vem han var redan, barnen skrek HEEEEJ TAGE!! Han hade redan fått en egen hylla med en egen myra på! Om jag blev gråtfärdig? japp!

Det är inte jobbigt att Tage ska börja på dagis för att jag tror att upplägget "dagis" kommer falla honom i smaken alldeles perfekt. Massa kompisar och massa bus hela dagarna. Det är inte jobbigt att gå dit med honom varje dag.
Det som är jobbigt att inte få vara delaktig i allt han gör, få vara med i hans utveckling och i viss mån påverka den. Han ska få ett privatliv nu kan man säga. Jag kommer inte vara där när han är ledsen, trött, nyvaken, hungrig,skrattar... dom där situationerna som man som mamma är oslagbar för sitt barn.
Dagisfröknarna frågar inte speciellt mycket om Tage heller. Vill bara rycka dom i armen hela tiden och säga "Tage är speciell!"
Det som kommer kännas ännu mer märkligt är att under kanske framförallt nästa vecka kommer inte Tage ens lägga märke till att jag är med honom på dagis! Han har fått nya vänner som leker som han, kanske en favorit fröken t.om.

Men det är ju givetvis bra! Är glad att han idag inte var speciellt blyg, att han tog kontakt med fröknarna självmant och sprang iväg från mig med dom andra barnen. Det gör ju givetvis gott i modershjärtat.

Jag är så stolt över min son och älskar honom till döds av den enkla anledningen att han är min son och att han är just Tage.

Tråkiga mamman

Idag är jag en sån där dålig mamma!
Regnet piskar utanför eller iallafall droppar... men ändå allt är grått, grått, grått.
Har knappt någon bensin i bilen och få kronor på kontot så även där är allt grått.
Hundarna sover som stockar för att allt är så grått.
Jag är supertrött för allt grått.Vill bara sitta med en kopp kaffe och surfa saker till Tage.

Vad gör Tage då? Jo han har kutat runt som en skållad råtta såklart hela förmiddagen söt som socker med en cykelpump i ena handen och en tom vinflaska i den andra. Jag har skrattat åt synen och pussat på honom.
När han blivit less på det började han peka på tv´n och säga kakaka vilket betyder klockrent "Maka Pakka".
Så som den moder jag är så blev det genast "I Drömmarna Trädgård" på tv´n.
Sen har vi myst. Jag, Tage, vinflaskan och cykelpumpen framför det ena spännande avsnittet efter det andra...

Men är det så fel då? Vi bara tokmyser och ingen av oss eller, kanske bara ska skylla på mig själv, orkar inte göra nått.

Fast ute i skogen finns nått vi vill ha... kantarellerna!!! Kanske men bara kanske åker stövlar på och vi beger oss ut, fast sen... efter Tages eftermiddagslur.
Kanske.

Kan inte bestämma mig!

Det är så att jag har beslutsångest!
Ska jag blogga eller inte!?
Gör taffliga försök emellanåt men känns bara hoppigt med tråkiga texter.
Är verkligen någon intresserad av vad jag gör? Lever ju mer Svensson än Svensson själv!
Försöker komma på ett tema att ha, men känns som slöseri eftersom jag ändrar mig hela tiden.
Försöker skriva roligt! Hur tråkigt är inte det då!!! Försöka skriva roligt... ja det fattar ju vem som helst att det är skitnödigt och texten blir om än, ännu tråkigare att läsa.
Fast det är ju kul att skriva med... när jag har tid vill säga. Men ja...verkar ha tid just nu så skriver väl då vad som hänt sen 2 månader tillbaka! Sätt er skönt alla eventuella läsare :)

Jag har börjat jobba! Vikarerar för stunden som avdelningschef på IVA. Det är svårt och roligt och med det utmanade! Vilket jag älskar! Jag måste alltid utveckla mig och skaffa mig nya mål att nå. Och att komma tillbaka efter över 1 år som mammaledig och inte att förglömma graviditeten (då hjärnan spelade en ett spratt) så känns just detta vik. som en rejäl(!!!!!!!) utmaning! Men jag gillar ju tydligen sånt :)
Efter 2 månader på jobbet där jag satte målet att uppdatera mig på ALLT kändes det helt okej att försätta mig i mammaledighetens roll igen.

Så nu har jag haft semester i 3 veckor och nu börjar jag min mammaledighet. Jag har hunnit med att vara hemma i Sollefteå i nästan 2 veckor.
Jag älskar att vara hemma i solle! det är så fint där och det är såååå hemma! Man vet varenda liten sten där och då trivs jag.
Inget blev sämre av att båda min bröder och deras familjer kom upp samtidigt!

En av mina närmsta vänner gifte sig och onsdagen innan hade vi möhippa! Det var sjukt kul. ffa va det så roligt att träffa hela gänget igen. Vi var 5 st umgicks jämt fram till jag flyttade efter 9:an då fortsatte dom såklart umgås och jag när jag kunde :)
Men vi fick en heldag tillsamman i strålande sol! Jag brände sönder mig totalt efter att fått en släng av att försöka vara cool... eller nått och tacka nej till solfaktor 20... satt ju tyyyyp i skuggan. jo jo!
Vi gjorde en massa roliga saker men ffa tog vi igen för alla år vi inte setts. Men nu har vi spikat en helg, alltid samma helg, som vi ska ses. Känns sjukt roligt.
Inför bröllopsdagen hade bruden frågat mig om jag skulle vilja sjunga på den stora dagen! Jag tackade ja!
Va i tusan det är dags att testa på att göra det jag älskar att göra ju! tänkte jag då...
Dagarna innan bröllopet tänkte jag inte så...
Då tänkte jag mer "andas iiiin.... ååååå.... andas uuuuuuuut osv

Men rätt va det va så var det min tur att sjunga i kyrkan! Jag gick satte mig med gitarren i knät och slog an de första ackorden till "utan dina andetag" och då kom den där härliga skräckblandade förtjustningen! Det gick som en dans hela låten, inga fel, kissade inte på mig eller fick en kråka och fingrarna spelade det jag ville spela. När jag satte mig bredvid Jim efter låten skakade jag som ett asplöv! hej på dig adrenalin påslag!
Andades en stund sen var det dags igen!! Jag flög upp, greppade gitarren igen och rockade fram "Big Me" av Foo Fighters!
När jag satte mig efter den låten ville jag bara upp igen!!
GUUUUD VAD ROLIGT DET ÄR ATT SPELA OCH SJUNGA!!!!
Jag var mäkta stolt över mig själv kan jag säga över att jag vågade göra det jag så länge velat göra!

Hur det lät för dom som lyssnade? ja dom sa att det va bra... men vad ska dom säga då??

Väl hemma i stockholm igen har vår flytt blivit ett faktum! Det är ett kaos här hemma i Älvsjö! vi flyttar och har oss, eller Jim gör för vår lille son går i nuläget inte att lämna utan tillsyn han hittar på något hyss hela tiden! På kvällarna brukar jag och Jim sätta oss ner i varsin obekväm trädgårdsstol och är helt slut! inte så mycket för flytten, utan för att man har skådat sonens framfart, är han still en sekund när han sover så är det bra.
När han sover då? icke sa nicke han är en virvelvind
När han sitter i sin stil och äter då? neheeeedu! hela världen pågår ju samtidigt!
Men han är så fantastisk vårt barn, oväntat va?
Han är då alltid glad och hans framfart är bara sund och det är så spännande att se hans uppfinnerikedom.

En ytterst liten opassande parantes som drabbat våran familj är att vår bil blev stulen i lördags efter att jag kommit ner till stockholm igen!
mycket irriterande och vi är mitt upp i allt. Men det löser sig så smått allt eftersom. Bilen återfanns hel iallafall på söndag kväll! jihu!

Ja lite så har det varit i mitt liv nu.
Inte en enda tråkig dag helt enkelt :)

Dags för nya tag...

På måndag börjar jag jobba igen... har ont i magen över det och vill inte tänka på det samtidigt som ideér, tankar och en viss längtan finns.
Jag ska vikariera ett år som avd chef, det känns spännande och det gör det hela roligare att komma tillbaka, tillbaka till något nytt.
Jag är jättenervös över den nya tjänsten, mest för att jag innerst inne är så väl medveten om vad den innebär. Men jag känner att jag måste, för mig själv, testa detta.
Som med allt annat finns det alltid alternativ så är det ju.

Jag lovar att jag ska göra mitt bästa och jag lovar dig Tage, att all min lediga tid ska jag ägna åt dig och Jim!

Sitter och funderar mycket på olika saker nu. Men ju närmare måndagen kommer så kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite snuvad på min mammaledighet. Blev friskförklarad i december från de sista sviterna från graviditeten... det är ca 5 månader sedan. Jag skulle ju så mycket! Men så är det, har haft det underbart ändå :)

Vi packar ihop vår lägenhet nu med, vi ska ha visning på den på söndag och måndag... Vi har inget annat på gång så får vi lägenheten såld till en bra penning så flyttar vi ut till stugan och sitter på hemnet dygnet runt. Det är spännande, jobbigt och väldigt roligt såklart!
Längtar mig blå att få släppa ut vildningen på en gräsmatta!!!!

Vad gäller Tage så pladdrar han på så öronen blöder ibland! Det är så gulligt! Ingen fattar vad han säger men han säger och berättar massor med saker! Han har inte börjat gå än! Folk har en tendens att haka upp sig på barns utveckling! Ju tidigare ett barn är på saker ju bättre verkar föräldrar må ffa inför andra föräldrar!
Men ja jag kan tycka det är lite tråkigt att Tage inte går av den enkla anledning att han själv är så begränsad i sin framfart! Men annars så rör det mig inte i ryggen faktiskt.
Han går runt saker, släpper och står och härjar runt! Att han inte går... ja han kommer att hinna gå många många många år trots att han är 1 år och inte går... som om det vore sent!?

Annars blåser vi såpbubblor, är i lekparken, badar mm! Har haft turen att vara mammaledig samtidigt som min kusin! Vi har gjort så mycket roligt, kunnat stött och blött saker i oändligheten!

Men på måndag då blir det nya rutiner och pappa Jim ska vara hemma i 2 månader med Tage sedan är jag ledig igen 2 månader för att sedan förhoppningsvis skola in Tage på ett dagis! :)

Vi vill flytta, vår lägenhet känns mindre och mindre för varje framsteg Tage gör.
Vi har hittat ett ställe vi vill ha, verkligen VILL HA!! Så jag har gått i spinn såklart... idag vaknade jag kl 04:30 och började snurra och fundera på hur vi ska göra för att vinna budgivningen.
Jag har både tillåtna och otillåtna medel i mitt huvud.

När Tage vaknade vid kl 6 så vaknade även Jim till. Jag sa att jag legat vaken och funderat en m a s s a. och att jag längtade till typ tisdag då detta kanske är över och huset är förhoppningsvis vårt. Jim skrattade och sa bara att han betvivlade det.

Han har rätt, helt rätt.

Idag är det F1 söndag, det innebär att just denna söndag har det varit ett vinande ljud från tv från kl 7 imorse till runt 12... det är kvalrepriser, loppet, eftersnack mm mm
Men jag klagar inte sådär super mycket, kunde varit en värre sport... typ fotboll som är dygnet runt, året runt.

Jag hejjar iallafall på Jenson Button som kör för McLaren. Han är bra och snygg!

Våren, tittut!

Man längtar alltid efter våren och sommaren! även om jag älskar vintern så känner jag mig lite mättad faktiskt.
Men hur som helst så längtar man alltid till nästa årstid. Men varje år när man börjar längta till våren så kommer ju ångesten! man är inte i den form man vill vara, man har inte haft tiden man ville, man har ätit för mycket och bla bla bla!

Ja, och nu är den här!! våren och ångesten!!

Som bekant fick jag barn för 1 år sedan... det blev en tufft slut på graviditeten och en tuff start rent kroppsligt efter graviditeten! Jag har fått lägga all mina energi på att läka känns det som...
Tack vare min nätta viktuppgång sista månaden av graviditeten på 8kg på 3 veckor så brast magen ut i de berömda tigerränderna.
Efter att bebisen var ute tappade jag som alla andra rumpan, den föll neråt med en duns! Amningen gjorde utfodringspumparna slappare än någonsin...
och sådär höll det på... kroppen föll bort ur skulle man kunna uttrycka sig på norrländska.

Men nu är jag ju läkt... kroppen är dock ett vrak fortfarande. Jag har hela tiden tänkt... MEN TILL VÅÅÅÅÅÅRREEEENNNN! DÅÅÅÅÅ... bla bla bla!
Ja men nu är den ju här! Våren. och som varje år den kommer slår det mig att, Just ja! det är ju till våren jag redan vill vara nöjd över hur jag ser ut!
V A R J E år kommer jag på det! men varför så sent!

Jag har köpt ett träningskort, det har jag faktiskt! och fick hjälp med barnvakt en gång... sen åkte jag iväg en helg oxå och tränade sen rider jag vissa onsdagar.
Men nu är jag på ruta ett igen... ingen barnvakt!
men kvällstid då? jo jo... den finns. Men efter att varit vaken sen tidiga morgonen, sambon kommer hem 18-19 tiden då är motivationen om möjligt ännu lägre...

Men jag är motiverad, jag vill ut och springa, jag vill träna... men ja vill inte vara dålig på det. det är jag! Jag har ju inget flås heller... hur kul är det att springa då när man nästan dör på kuppen.
Jag vet att det blir bättre och bättre för varje gång men det är ju svårmotiverat fram tills det går vinande bra :)
Men jag ska göra det, absolut!

Min kost då? Ja jag önskar att jag hade diciplin nog att avstå kolhydrater för ett tag... tills jag kommit iform. Men jag tänker igenom min kost många gånger och det är sällan jag hittar dödliga saker i den... Vi äter mycket grönsaker, knappt godis och varierad kost, mycket fisk. Så jag tror faktiskt att träning är min stora bov! Att den inte existerar! nästan så iallafall.

Sen kommer vi till kläder... vårkläder!!! Jag har 4 klädesplagg att alternera med för tillfället... det är inte många plagg det inte och det genererar i mycket tvättande... men hatar att köpa kläder! mycket är ju för att jag inte trivs över hur jag ser ut såklart.
Men har beställt en vårjacka iallafall från Nelly... får se om den passar, de flesta jackor passar fram tills dragkedjan ska över bysten... där blir det allt som oftast tvär stopp! och då måste jag gå upp 1-2 storlekar och ja då ser det ju inte klokt ut ner till!

Men jag ska lura min underliggande förkylning sen ska jag faktiskt så ofta jag får chansen ut och springa, 30 min, det räcker... tills jag fått upp flåset...sen är all annan träning ett plus. Ridningen är inget plus det är en lyx! :)

Om man känner att man vill ge mig en present helt appropå så är här en önskelista:

* Personlig tränare
* bröstförminsknings operation
* pulsklocka
* Pengar till kläder
* nätt summa till en kontantinsats
* Städerska
* Barnvakt

Listan är utan inbördes ordning (för barnvakt ligger absolut INTE på botten av önskningarna) ;)

April den STORA månaden!

Det är så svårt att förstå men snart om 20 dagar blir Tage 1 år! Jag kan inte fatta det!
Kan inte förstå att för ett år sedan var han helt ny! Vi hade ingen aning om någonting, vi kände inte vårt busfrö. Men nu ett år sedan är det som tiden innan Tage inte funnits!
Jag kommer snart att börja jobba med... vill inte... alltså vill jobba med mitt jobb men det känns så otroligt tråkigt att inte få vara med Tage varje dag! Tänk om jag missar nått stort!?

Han föddes som en solstråle och så har det fortsatt! Han har nära till ett skratt och ett leende.

Om 20 dagar!!!

För ett år sedan kan jag se på gamla kort att jag satt på balkongen och läste böcker i vårsolen! Det går inte att göra iår... det regnar, blåser och ruskar.

Ibland undrar jag över hur mycket man egentligen har förändrats sen man fick sitt lilla knyte?
Jag vet att jag kan bli lite stressad inombords att vissa väljer bort att skaffa barn, tänker att jisses om ni bara visste vad ni går miste om! Men det är väl så att likaväl som jag inte förstår dessa förstår dom inte mig hur i hela friden jag har kunnat skaffat denna lilla människa :)

Men ja... om 20 dagar då blir min lilla kille 1 år...

så gott som allt stämmer!

Läste detta om stjärntecknet oxen som barn... Tage är då oxe..

Oxen är tillgiven och kramgod redan som barn. Dessutom är de ofta starka och gladlynta.

Unga oxar trivs i naturen, så börja gärna med utomhusaktiviteter tidigt. Lite längre fram kanske din lilla oxe skulle må bra av att ha en egen plätt i trädgården eller ett husdjur att ta hand om. Sådant ansvar tars på allvar av oxar.

Barn födda i oxens tecken tar in världen genom sina sinnen. De uppskattar hur saker smakar, känns, låter och luktar. Vanligtvis har de god aptit redan från början. Bli inte orolig om din lilla oxe bestämmer sig för en meny som bara består av några få saker och envist vägrar pröva nya sorters mat. Fortsätt lugnt att erbjuda andra saker, så kommer han eller hon i sinom tid att bredda sin kost. Undvik för mycket socker i kosten, eftersom det kan ha inverkan på den annars naturligt goda aptiten.

Redan när de är små brukar oxar vara praktiskt och ekonomiskt lagda. Trygghet är ett primärt behov för oxar och de tycker ofta om att lindas i en filt och bli burna mycket när de är riktigt små. En del oxbarn kan bli väldigt mammiga/pappiga, eller fästa sig starkt vid ett visst kramdjur som påminner dem om hemmet.

Det är ingen idé att försöka skynda på oxbarn. Du som förälder kommer att behöva ha med detta i beräkningen. Om sanningen ska fram, är de tämligen senfärdiga. Försök undvika ett alltför packat schema, eftersom det ökar risken att mycket inte hinns med.

Det där med kosten stämmer kanske inte helt eftersom Tage slukar än så länge det mesta som kommer i hans väg :) Sen är han inte direkt senfärdig heller, utan snarare fullt ös medvetslös! Men det gillar jag! :)

...lördagen!

I 30 års present fick jag av Jim att vi skulle åka iväg på en weekend till Garpenbergs Herrgård.
Den lilla trippen gick av i lördags!

Min storebror och hans familj hade axlat ansvaret över Tage. Mamma hade kommit ner oxå.

Jag hade varit lite nojjig eftersom Tage är väldigt mammig, att de skulle bli kris när vi gick. Men jag pussade på honom en massa, sen for han iväg till Svantes spis och började leka, då passade vi på att smita iväg.
Mamma rapporterade senare att han inte fällt en tår! Så skönt det kändes i hjärtat!

Väl framme på Garpenberg checkade vi in i slottsflygeln, skuttade iväg tillbaka till herrgården och tog oss lite vin!

Det var en sån otroligt fantastisk helg! God mat, perfekt väder, underbara Jim och en massa prat! Vi bestämde att vi skulle försöka komma iväg på något liknande 1 gång per år... försöka iallafall :)

Efter en perfekt veckan avslutade vi den på det mest perfekta sättet!

På söndag eftermiddagen kom vi tillbaka till Täby för att hämta upp vår älskade son! Han blev så glad! Han satt i mitt knä å bara skrattade! Efter ett tag så for han iväg igen och busade. Det är väl ett tecken om nått att han har haft det hur bra som helst!

bästa veckan på länge!

Äntligen har våren iallafall börjat att smått infinna sig... det är skönt! Man längtar ut... och GÅR ut! jihaaa!
I veckan som gick blev det en riktig familjen Söderholms vecka! Först träffade jag pappa! Tage är helt betagen av sin underbara morfar! Skrattar och busar hela tiden! och det ska jag säga värmer i hjärtat med tanke på att de inte ses så ofta eftersom pappa/morfar bor en 50 mil norröver.
Vi började på söndagen med att åka till min storebror och hans fina familj och möta pappa där över en middag. För att sedan på tisdagen få en heldag med pappa själv! Vi åkte till Bromma Blocks och strosade omkring.
På onsdagen kom mamma ner! Hämtade henne efter att jag hade fått möjlighet att åka och rida då farfar T satt lite barnvakt! UNDERBART!
På onsdag kväll kom min storebror och familj hit till oss på middag. Bjöd på en härlig Gulasch :)
Mamma stannade ända tills på söndagen!

På torsdagen smet jag iväg till en läkare som jag blivit remitterad till av min husläkare för att kolla lite extra på några av mina leverfläckar... Inga va farliga men en hade dock lite orolig cellbild, och eftersom den satt nära bröstet så kändes det inte så skoj!
Så tog bort den!! jag tog bort den!! Läkaren och hennes sköterska va nog bland det trevligaste jag träffat! Fy vad dom var bra! 3 sek senare typ och absolut ingen smärta var det klart! 3 stygn blev det. jag for upp från britsen i ett stort leende och utbrast:
- Ursäkta! Men jag är så sjukt stolt över mig själv!

ehum... ja, jag är 30...

Men det var sanningens ord iallafall :)

På fredag åkte jag och mamma till min storebror! Mamma skulle bo där över helgen eftersom jag och Jim skulle resa bort SJÄLVA!
På fredagkväll blev det tacos och A A A A A AMIGO!

sen kom lördagen...

examination dax!

Japp idag var det dax för Tage att delta för sista gången i sin babysim steg 3.
Vi har gått via vattehuset, och varit sjukt nöjda. Dock har denna steg 3 inneburit för oss att vi haft en ny vikarie varje gång... vilket blivit till följd att vi inte fått gjort utlovade moment som att tex dyka tillsammans med vår bebi. Det har varit sjukt irriterande och jag påbörjade ett klagomail med kompensationskrav. Men hann inte!! Vattenhuset mailade ut att vi skulle få kompensation och det har vidtagit en skarp åtgärd skrev dom! Förmodligen har simläraren som vi skulle haft fått sparken och japp vi fick rabatt på nästa kurs, Miniplask, om man ville gå den!
Jag tyckte det var tokbra! Så nu fortsätter vi på miniplask och den börjar reda på måndag! :) Längtar redan!
Enda är att Tage kanske är för lite, men han gillar att bada så det känns inte som ett superproblem. Han är ju bara 10½ månad och miniplask är från 1 år...

Idag var lilla T på strålande humör under hela badet, vi dök, plaskade och simmade tillsammans. Han i badring och jag bredvid simmade vi ikapp en massa bollar. Sedan kastade jag upp honom på min rygg så simmade vi supersnabbt (i hans värld).
Det är nog den häftigaste momentet som jag och Tage lärt oss, simma ryggsäck, och det är nog den sak som jag känner att man har riktigt mycket nytta av.

Han har klarat steg 3 och fått ett till fint klistermärke till sitt diplom!

Man är dåligt stolt ;)

Nostalgi & co

På tisdag ska jag träffa min pappa! jag längtar så jag dör till det!
Sen på onsdag kommer mamma! En riktig lyxvecka kommer det att bli!
Jag är en riktig mammapappagris! Jag vill alltid hem till Norrland och då menar jag ALLTID!
Jag önskar att Tage skulle få vara sin mormor och morfar nära varje dag!
Jag saknar huset dock, och det kommer aldrig tillbaka... det är sålt. Men tänker ofta på det huset. Saknar mitt rum, saknar mitt rum med alla mina tankar i.
Hade jag jobbmöjligheter hemmöver så skulle jag flytta direkt! Men finns inget motsvarande jobb som jag har just nu i Norrland.Det är synd.

Men tillbaka till verkligheten...
Det är så skönt att våren iallafall börjar närma sig! Börjar längta ut! Nu när lilla T är snart 1 år så kan man ju göra små uppskattade utflykter :)
Vi var på skansen för några helger sedan, och det var spå roligt! Tage var hel på och fick klappa en häst för första gången! Han gillade det skarpt!

I helgen är vi ensamma igen, Jim åker ut till stugan med några kompisar som ska hjälpa honom att fixa i stugan! Igår va vi och köpte en massa saker! Så roligt att köpa så det blir klart någongång! Det är så vemodigt men det måste säljas.

På lördag ska iallafall jag och Tage på sista simningen i babysim 3! Sen på måndag börjar vi miniplasket! Sen hoppas jag att det blir lite finare väder ute än vad det är nu, så vi kan göra nått skoj.

"ALLT SOM FÖDS UR HJÄRTAT, SKA EN DAG BLOMMA PÅ JORDEN"

- DiLeva

Lördag

Ja, Tage sov som en stock trots att han igår endast åt några majskrokar och drack lite vatten. Men jag kände att det inte var nått att stressa upp sig över. 18 timmar utan mat är ju inte hela världen om man mår pyton och ändå dricker vatten. Lite proviva fick han i sig oxå. Men sen när det vankades kvällsvälling så dissade han den med bestämdhet!!!! Mitt barn dissade välling!! Då kände jag lite panik... men men... han sov till 6 imorse och drack sin välling då, somnade om och vaknade halv 8 :) jag är mycket nöjd över detta :)
Dagen har skridit fram sakta men säkert. lite tvätt där, lite plocka ihop efter lilla T där. Han mår prima idag! ingen feber! Han struttar runt och hittar på en massa otyg jäkla sötnöten!
Har tänkt hela dagen att vi ska ta och gå ut, men det har framflyttats hela tiden och nu är solen i moln och eftermiddagen är snart slut.
En sak... vi gick inte på babysimmet idag heller!! Jag vågade inte chansa... Men det gör att vi endast varit med på två tillfällen! inte bra! Men vi har simmat igen dom på andra tider, vilket är tur att det finns. Men nästa gång ska vi gå, då får ingen i denna familj vara sjuk!! okej?

Ikväll ska jag återigen ta mig ett glas vin, sitta ner i soffan och bara glo på tv, kanske någon film och försöka glömma alla saker som stressar upp mig. Som tex att jag endast fick ut 500kr i lön efter att ha jobbat 6 dagar + övertid i januari... nått som inte stämmer kanske!?!?!??!?!?!

ÅME!!

Igår kom det... Tage fick diarré a la grande! Nöjd, glad och full i bus gjorde han sina behov gladeligen överallt i och utanför blöjan! Jag kände mig ändå glad över att han fortfarande har blöjor... då kan man ju liksom bara låta honom vara dålig i magen utan några direkta skador.

Men vår helg!! Allt jag ville passa på att göra medans jag kommer vara hundfri eftersom Jim tar djur och David ut till stugan. Men nu vet jag precis vad jag sa göra...
Jag ska byta blöja dygnet runt med små små mellanrum, jag ska försöka få en ytterst liten herre att äta, jag ska fundera dygnet runt på om han har fått feber mellan gångerna som jag tar tempen på honom, jag ska givetvis passa på att gosa med honom medans han sitter still i min famn! mm mm
Men en sak kommer jag att slippa fundera över och det är hur jag ska lyckas rasta hundarna... YEY!!

Länge Leve Livet!

Jag skrev till en nära vän om alla tråkigheter som drabbat kollegor och lite andra tråkigheter jag hade även påpekat min oro över Tages blåsljud man upptäckte på hans vackra hjärta på 6 månaders kontrollen nu när det stundade en 10 månaders kontroll...
Det hon skrev var att tråkiga saker kommer tre och tre oftast. Så att det rent statistiskt borde komma nått bra nu...

I fredags dock kom nog kulmen på tråkigheter! Jag fick tyvärr vara med i en bilolycka! Min skräck, min fasa, min stora rädsla! Jag har alltid haft en rädsla för att bli skadad eller dö i en bilolycka. Det är så smärtsamma skador! Så jag hade såklart aldrig velat uppleva denna fredags morgon i Knivsta... Jag körde inte, inte våran bil, alla klarade sig utom bilarna.. men fy vad illa det kunde ha gått... HURV!!

Idag var det då dax för BVC och 10 månaders kontrollen... hjärtat skulle lyssnas på och motorik skulle kollas på lilla T. Äntligen Äntligen ÄNTLIGEN lät hjärtat bra!! vet ni hur det känns i ett modershjärta när en doktor säger att man hör något avvikande på ens barns hjärta!?!??! Då vet ni hur det känns i modershjärtat när en doktor säger att allt är normalt igen!!!!! Vilken jäkla lättnad! OJ OJ OJ!
I övrigt klarade han alla testerna med bravur, innan jag hade hunnit tagit av mig jackan hade Tage redan kastat iväg alla klossarna och plockat upp dom, tassat runt bordet mm mm Han klarade med andra ord besiktningen ua!

Sedan kom Tages tremänning och bästa vän Astor hit och busade! Vi ser med skräckblandad förtjusning fram emot när dessa två gossar ska komma överens om leksaker... jisses! Men söta är dom :)

Ett enda dilemma kvarstår och det är att jag måste till en naprapat ASAP! ska bara få pengar först, för nu har jag haft ont i huvet i 2 veckor dygnet runt. Krocken gjorde det INTE bättre kan jag säga! Nacken och axlar värker... blä!

Men hörrni!! LÄNGE LEVE LIVET!!!

Nu ska jag kolla på "familjen Annorlunda" och glädja mig åt mitt, än så länge, ett enda barn och att det ska mycket till innan jag skulle överväga 10...

läsa bok!? mohaha

Såg att jag skrivit i torsdags att jag skulle lägga mig och läsa en bok...

Jag fick min massage och jisses vad det behövdes, sedan såg jag framför mig hur jag skullee fluffa upp mina kuddar och lägga mig till rätta och läsa min bok i lugn och ro... HAHAHAHAHAHAHA!
Tage har en osynlig radar, han känner tom i sömnen att jag är i närheten och vaknar. Han blev klarvaken och kände inte alls för att somna om. Jahapp det var bara att släcka lampan och se till att den lille mannen somnade. Vi båda somnade.
Natten han slå kl 01 när han rätt vad det är står han upp i sängen och babblar på. Jag lägger honom ner och han vänder upp på en 5 öring... sen så kräks han... massor!!
Upp å skura golvet och byta pysen.
Vi tar över honom till våran säng för att försöka gosa honom sömnig... funkar inte. Han är strålande glad och babblar på som bara den. Sen spyr han. I vår säng. Bar upp igen och byta sängkläder, sedan somnar han.

På fredags morgonen äter han välling på vint och förlust, vi somnar om och vaknar 9:30!!! galet skönt. Men då vaknar jag till känslan att jag inte mår helt bra. Det tar en timme sen ligger jag i magsjuka! Tage är hur pigg och frisk som helst men jag är totalt magsjuk. Jim rings hem från jobbet... under tiden genomgår jag diverse perser tillsammans med min sin:

Byter bajsblöja på min son
Kräks på toaletten med min son klängandes i min arm
Byter blöja igen
Kräks igen med en son på armen
Ger honom lunch i form av burkmat, som luktar s-n
kräks som en gris

När Jim kommer hem tillslut, eftersom det var snökaos och hela sthlm stod still tog det sjuk lång tid, va jag i det svagaste läget...

Jisses vad jag sov och kräkningarna avtog och jag blev betrodd med en huvudvärk som fortfarande inte har släppt...

Så ska aldrig mer säga att jag ska krypa ner i sängen och läsa en bok... det betydde tydligen otur och jag blev straffad omedelbart!

Jag känner att jag lever...

Jag har så ont, ont, ont, OOONNNNTTT!!!
Mina axlar, nacke, huvud, käke bara knakar. När jag rör mig låter det som en kvist går av. Rör sig gör man ju väldigt ofta skulle jag vilja påstå så jag låter som en jäkla avkvistar maskin, vet inte vad den maskinen heter på skogshuggar språk.

Jag känner att jag behöver en naprapat som bara knäcker till mig, masserar upp mig! Men på kontot står det 150kr... å jag vill inte bli behandlad av en naprapat som bara tar 150kr.

Jag har krävt av Jim att jag måste få en massage ikväll, tyvärr är han ingen stjärna på det och tycker dessutom att det är tråkigt. Men bättre än ingenting. Han vet om att jag känner så över hans masserande så jag baktalar honom inte just nu... Älskar honom ändå, massor faktiskt :)

Gud vad jag klagar!! så jag fortsätter...

Det som är lite läskigt i hela kråksången här är ju att mina händer som blev betrodd med diverse syndrom under graviditeten som gjorde att jag fick ha på mig sådana där vidriga skydd så jag inte kunde flexa ut tummen eller handleden... alla minns!??!?!?!! om inte så bläddra tillbaka i bloggen... I slutet av smärtan som var för ca 2 månader sedan kanske så konstaterade min sjukgymnast att jag hade låsningar i hela ryggen, axlar, nacke... så nerverna ut till mina händer klämdes ihop och framkallade den smärtan jag kände i händerna då.
Nu känner jag att vänsterarmen börjar fallera och jag är svag i handen... NNNEEEEEJJJJ!!!!

Nä nu ska jag gå å lägga mig i sängen och få min massage sen ska jag läsa en bok!!! gud vad skönt det ska bli :)

Som om det skulle räcka...

Först får man ett chockerande besked att en föredetta kollega fått en stor hjärntumör, han är opererad, men de har hittat mer... op på fredag igen...
Igår så går jag in på em och ska läsa jobbmailen, öppnar ett och läser ett hemskt mail!
Ytterligare en kollega har drabbats av hjärntumör, op om 14 dgr!

Detta är så otroligt fina människor! snälla, omtänksamma och duktiga.
Man hoppas så innerligt att det ska gå vägen för dom båda...

Har man inte gjort det förut så han man garanterat gjort det nu... gett pengar till cancerfonden.

Pingu - det nya svarta

Tycker det är sjukt fascinerande detta med flickor och pojkar!
När man handlar kläder är det ju näst intill omöjligt att få tag på en tex lila tröja till Tage i den ålder han är i nu. Hittar man en lila tröja så är den på tjejavdelningen vilket inte är hela världen MEN för att förtydliga tröjan att den färgen inte hör hemma på killavdelningen så lägger dom till lite rosetter, hjärtan och puffärm... på en body. Visst skulle jag kunna köpa den ändå... men det gör man inte.

Förra veckan när jag var på Öppna Förskolan ålade Tage snabbt som ögat fram till 2 bilar som han genast ansåg vara sina, i varsin hand fick bilarna bo under vår vistelse där, sedan ålade han vidare med bilarna till en stol med skruvar på som han sedan mekade med. Vi har inte en enda bil hemma så han tog dessa bilar av eget intresse och utan påverkan. Medans Tage lekte med sina bilar och mekade med stolen, kom det inspringandes en liten flicka i 1 års åldern med sin pappa. Hon sprang direkt fram till alla halsbanden och väskorna för att börja klä på sig dessa atteraljer. Man såg på hela henne att hon var i himmelriket! Pappan reagerade som jag tidigare gjort på Tage. Med förundrand och kärlek.

Man kan påverka sina barn till mycket men vissa saker bara ÄR.

Annars i detta hem är det Pingu som är inne just nu. 9:55 innan hans sovstund är det 5 min Pingu. När kanalen är på är han som klistrad nästan alla 5 minutrarna. Dansar och skrattar. Pingu är det nya svarta helt klart!

Måndagen kom med Semla i mun

Idag kom min kusin och hennes lille pojk tillbaka till Stockholm efter en vistelse hemma i Norrland. Har varit så avis och uttråkad under tiden hon varit hemma. Dom hann nog nästan komma innanför dörren innan jag och Tage var dit bjudna eller...vi bjöd lite halvt in oss själva. Men jag köpte med mig semlor...
Tage och hans tremänning skiljer det 3 veckor på... dom har verkligen känt varandra hela sitt liv. När dom blir lite äldre så kommer man anse dom vara lika gamla. :)
Just för tillfället finns dom bara i rummet med varandra, dom leker inte direkt. Men dom gillar varandras sällskap helt klart.
Tage har fortfarande inte utvecklat sin dans mer, det är huvudet som är själva dansen. Men han är fin när han dans sin Steve Wonder dans.

Imorgon ska jag jobba, ska ta och fixa upp min del på blodbanken! Ska bli så skoj!! jihuu!!!

babysim 3 och norsk schlagerdänga

Nu har vi återupptagit babysimmandet, 30 min, 6 lördagar framåt. Egentligen så började det förra lördagen men då var vi hemma i norrland, så idag fick bli den första...
Vi har haft ett litet uppehåll över julen så vi var lite spända över hur vår fisk skulle vara i vattnet idag. Han var inte road... han ansåg att det var på tok för många andra i hans "badbalja" och hängde som en blöt lite apa runt våra halsar. Han dök förvisso utan problem men han var inte överförtjust. Men men nästa lördag går nog bättre :)

Jag har väntat med spänd förväntan på att Tage ska börja dansa... längtat nästan ihjäl mig faktiskt för det är bland det sötaste som finns tycker jag. Förra veckan så började Tage skaka på sitt huvud lite titt som tätt, men jag har bara trott att han tokar sig... tills vi igår kom på att ungen tar sina första dans moves. Han börjar med huvudet och arbetar sig kanske och förhoppningsvis neråt.
Som ett litet test på vår observation så nynnade jag på lite sånger men ingen av dom fick någon direkt respons från våran Irving, tills jag på någon outgrundlig anledning började nynna på den norska schlagerdängan: "HE LÅ I LÅA LÅ I LÅ, LÅ I LÅAAAA" och jäklar vad han kom igång! Huvudet skakades som aldrig förr, han dansade som aldrig förr på sitt sätt. Vet inte rent barnpsykologiskt vad hans låtval innebär dock...

Overkliga dagar

Man sitter bara här, i sitt liv, och det jag funderat på ett tag är ju att det är upp till mig att fylla det, eller det är ju mer ett faktum, men funderingen har ju legat i vad och hur jag ska fylla mitt liv nu. Jag har känt mig ensam fast jag har människor runt omkring mig, jag har känt rädslor över att förlora mina medmänniskor. En rädsla som är så stark ibland att jag väljer att stanna hemma för att minimera riskerna. Även fast jag vet att döden finns överallt.
Jag fick en fixidé för någon vecka sedan som handlade om mina leverfläckar, cancer cancer, cancer stod det skrivet på hela mig. Rädslan bara växte och växte.
Tillslut så blev jag less på mig själv, jag gick in på internet och bokade upp en tid till VC för en kolla av leverfläckarna och för att få hjälp med min ångest.

I förrgår går jag in på facebook och där är ett inlägg från en kollega som jag jobbat med förut. Det jag får läsa är så overkligt. Hans sambo som jag också jobbat med har haft migrän under en tid och åkte in akut den här dagen, hjärntumör va diagnosen. Detta är ett par som man för några veckor sedan grattade sig tårögd till för deras netta trissvinst. Jublade åt livet... pengar har absolut inget värde så är det bara. Idag opererades han och den verkar ha lyckats! Det är så underbart! Men det man känner är mycket nog, och då är man ändå inte min älskling som är sjuk, tänk vad dom känner! Jag vill bara ge dom all styrka och hopp som jag bara kan!

Själv gick jag in på VC nervös, läkare är läskiga saker, deras ord kan förändra ens liv på nolltid... När jag kom ut var mina leverfläckar felfria, skulle dock kolla upp 2. Sen hade jag en remiss till en kurator, jag hade utvecklat en fin dödsångest som hon sa...

Livet är så konstigt, orättvist. Här går jag och rädd som en liten barnunge så finns det dom som drabbas på riktigt...

efter helg kommer måndag

I onsdags åkte jag, Jim och lilla Tage upp till Sollefteå med min fina pappa!
Är ju alltid lite nervös när den här minsta mannen i familjen ska åka en längre sträcka då han tycker det är sjukt tråkigt, och hatar att sitta fast! Så det kändes så skönt att min pappa skulle köra så jag slapp göra det och känna den där stressen i hjärtat att inte kunna trösta sitt barn. Givetvis så sov Tage hela vägen som en stock och resan blev perfekt om än sen :)
Vistelsen i Sollefteå gick som vanligt allt för fort, men vi hann med att mysa massor och vara på en trevlig bröllopsfest på lördagkvällen. Känns konstigt att göra något tillsammans bara jag och Jim. Roligt! :)
Vi kom hem runt halv 1 på natten och helt plötsligt kände Tage att han ville vara vaken mellan 01-04, hääärligt! Enda som fick honom nöjd va när han låg i min famn och vyssjades... har han ALDRIG gillat förut men just denna natt var det det enda han begärde.
Men tillslut så, så somnade han och vaknade 9:30 på morgonen till min stora glädje! Jim hade tagit bussen till sthlm kl 8 på morgonen. Sen kom pappa och hämtade mig och vi for till honom och hans sambo i ytterligare metropolen Ullånger.
Måndag morgon var det dax igen för nerresa till sthlm... Ner med lilla T i bilbarnsstolen och iväg det bar! Nervös som alltid visade det sig att Tage skulle mer eller mindre sova hela vägen ner oxå!!! Jihu!!

Men nu är man tillbaka i storstan och jag känner mig en anings rastlös.

long time!

Ja det var längesen, men det var ett medvetet beslut.
Kändes som om jag bara hade elände att berätta och det är ju inte så skoj att läsa om...

Mycket har hänt sedan sist. Tage har hunnit bli 9 månader gammal, han går runt bord och släpper taget emellanåt, han har 4 tänder och fler är på gång. Han äter uteslutande bara våran mat, vilket är skönt. Han sover fortfarande på nätterna och han är så gott som jämt glad! Det är så fruktansvärt roligt att vara hans mamma!

Vi hade ett mycket vackert dop där jag med omsorg valde all musik och dopet gick i min favoritfärg; grönt! Allt gick toppenbra! Tage var så himla glad hela dagen!
Han hade på sig dopklänningen som min farmor virkat på tidigt 70 tal när hennes barnbarn började födas :) Den är så vacker!

Jag är helt ihopläkt i snittet och händerna är friska igen!! När operationen knackade på dörren och ortoped tiderna hopade sig, gick jag vilset till min sjukgymnast och hon sträckte ut mig och sa... gör dom här övningarna i 2 veckor så ska du se vad som händer. Jag gjorde dom slaviskt och jag blev helt frisk i mina händer!! Jag hade låsningar i nacke, rygg och axlar! När de släppte så släppte smärtan! Så det var alltså inte carpal tunneln som legat och grott under mitt de qurvain! Det var låsningar!! Jag var och är i himmelriket för jag slipper smärtan!!

Det enda som jag inte tagit tag i ordentligt är min vikt! Jag gick ner fint, men allt som varit har gjort att jag faktiskt prioriterat bort det... men nu så är det bara att ta tag i det! Jag ska köpa gymkort... Jag och Jim har kommit fram till att vi måste skaffa sånt även om vi rent ekonomiskt måste spara på allt om vi ska kunna köpa hus. Men om man inte tränar och håller igång då kanske man dör tidigare och då är ju inte huset värt nått! :) Så imorgon när "lönen" kommer ska vi knalla iväg och köpa gym kort! Så nu ska tjockis bli smalis hade jag tänkt :)

Jag har börjat ströjobba lite oxå. Det är så roligt!! Jag älskar verkligen mitt jobb! Känner mig inspirerad och har en massa ideér. Men på riktigt börjar jag den 9 maj då är det 100% som gäller och jag tar på mig sheriff brickan och börjar mitt vikariat som avdelningschef för IVA. En utmaning jag ser framemot!

Nu kör vi!