Krämpor krämpor

Jahapp nu har det börjat det jag befarat skall komma... gravidkrämporna. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse!

Igår när jag kom hem från en lugn kväll på jobbet, jag hade medvetet inte lyft nått tungt på hela dagen, hade även ätit bra(!). Kommer hem, jag och Jim fikar och ligger i soffan busar med hundarna och tittar på tv. Ingen konstigt alls bara vanlig vardag.
Rätt var det är känns det som om någon sätter en kniv i sidan på mig. Sen så sprider det sig som ett bälte över "bebismagen" och sätter eskalerar det nått sjukt!
Kan inte röra benen, kan inte ställa mig upp, kan inte sträcka upp mig, svårt att andas pga smärtan. Den var konstant och enorm!
Efter en stund så vill jag försöka gå å lägga mig men av någon anledning var det viktigt att borsta tänderna först så halvspringer i andnöd och ihopvikt till toan och börjar kvällbestyren. Får hålla i mig i handfatet för att inte ramla ihop och försöker få mig själv att andas lugnt... går sådär.
Springer till sängen där jag tårarna kommer och hyperventileringen är ett faktum.
Efter en stund lugnar allt ner sig. Men i minst 5 min höll smärtan i sig, sen var den gone...
Sen ringde jag mamma strax efter 23 och längtade hem! (jag är inte 30 än så jag får bli sådär mammig!)

Idag har jag haft sjukt ont i bäckenet... är detta början nu så vet jag inte vad jag gör! Får panik!

Jag är van att känna smärta pga åratal av ledvärk så jag är inte känslig eller rädd för smärta alls. Men jag har nog aldrig i hela mitt liv gråtit av enbart smärta. Jag har nog aldrig heller haft så ont att jag gått in i mig själv för att klara av smärtan som igår.

Ringde barnmorskan idag som trodde att det var ligamenten som livmodern sitter sig som fick sig ett krampanfall. Det stämmer ju rätt bra överens med att jag har haft ont i bäckenet idag och så... Men jag vill aldrig aldrig aldrig ha den där smärtan igen under denna graviditet! Nästan gång det händer måste jag till akuten enligt barnmorskan eftersom hon inte kunde svara till 100% va det var...

Jag vet att förlossningen kommer överskrida denna smärta i hästvägar men kommer förhoppningsvis vara mer förberedd på den, så det skrämmer mig inte.

Detta var mig ett allvarligt inlägg men så är det ibland! På tisdag är det iallafall dags för vårat RUL!!! :)