Den viskade åt mig!

Japp det är sant!
I fredags när det var läs nu långsamt: LUGNT PÅ AKUTEN(!) eller kanske man ska säga normalt på akuten, en patient här och en patient där perfekt en fredag med andra ord när det brukar vara 10 patienter i stöten.
Det var liksom lugnt på hela jobbet, jag vet EN FREDAG! men men plötsligt så händer det som man säger såhär 2009.
Så allt började när jag gick förbi ultraljudsrummet påväg till operation så såg jag hur ul-maskinen stod där ensam, övergiven... tänkte mest stackars maskinen och snavade vidare.
På väg tillbaka från op sedan så tyckte jag mig höra ett viskade ljud från rummet, tänkte att jag inte bara drabbats av gravid afasi utan även galenskap och gick några steg till... men nepp precis som i skräckfilm så var jag bara tvungen att gå tillbaka och kolla!
Jamenvisst stod i ul-maskinen där och viskade: ååååhh määärriiassss skaa duuu inteee taaa en titt på ditt lilllaaaaa baaaaaaarnnnnn maaageeeeen??!

så tjjaaaa man ska ju inte säga emot robotliknande saker har man ju sett och hört i alltfrån kalle anka till terminator.

Så vips meddelande jag Shanna om mina planer. Hon var inte sen att haka på!

Så tillslut stod det 3 pers och jag låg på bordet och tittade på underbarnet! Den lille saken gjorde två skutt för att sedan låta sig tillsut mätas till 6 cm i strumplästena!
2 kort fick jag med mig hem oxå som snarast ska scannas in. Nu har vi 3 kort på den lille vännen som bor i mig :) första gången var v.8 och då endast 15mm lång nu v.12 och hela 6 cm!

Hur ska man kunna hålla sig till April innan man får träffa lilla krypet på riktigt!

Undra hur ofta den där ul-maskinen kommer snacka med mig nu då?? ojojoj

Min bebis!!