Lilla bebisen!

Nu hankar jag snart in mig i vecka 23.

Häromnatten vaknade jag kl 02:00 av att det kändes konstigt att ligga på magen, efter att ha vänt och vridit på mig ett tag vände jag mig på rygg för att försöka sova på det viset... har inte funkat de senaste 29 åren, men väl värt ett försök.

När jag låg där på rygg och försökte somna om hände det något märkligt!
Rätt var det var så kändes det som om någon bodde i min mage! En liten person som levde om helt enkelt! Tills det slog mig, herregud! Det är ju lilla bebisen som sparkar! Det var en sån otroligt konstig men häftig känsla. Har ju känt lite fladder och sånt men detta var klockrena sparkar.
Sen kom jag på att de kan behålla sin dygnsrytm i magen ett tag efter de kommit ut... då blev jag inte så impad längre.
Kvällen efter så började det härja i magen igen så Jim fick känna sparkar för första gången. Vilket känns roligt att vi äntligen kan dela på känslan.

VÅRAN BEBIS!! Längtar efter att få träffa den lilla krabaten samtidigt som jag älskar att ha den lille i magen. Är ett själsligt lugn som jag aldrig känt förut.