Magkatarr, Agility och lycka

Kan inte sumera dagarna sen jag sist skrev på ett bättre sätt.
Ja, magkatarren kom tillbaka till mig häromdagen av någon anledning, tror den utlösande faktorn var när vi fick hem en "liten" advokaträkning. Min kris hantering lyder oftast enligt samma schema varje gång... första 2 timmarna är allt svart eller vitt, det är under dessa timmar jag tror vid ska dö... sen kommer jag på att hm... om man inte lägger sig ner och dör så kan man jag lösa problemet istället, vilket vi gjorde... som vanligt :)Vill påpeka att när jag jobbar så är inte min kris hantering så... hade inte gått så bra då, så är det 100% problemlösning från sekund 1... men det är som bekant lite annorlunda att vara i en yrkesroll än att vara sig själv. Just den frågan kan ställa mig många gånger, hur jag hanterar saker på jobbet och hur jag hanterar liknande situationer hemma, går ej att jämföra. När min egna djur blir sjuka blir jag lamslagen och fattar ingenting, mycket märkligt.

Men igår var jag och Sally på agility! gud vad roligt det var! Hon är ju lite rädd för saker och ting tex människor.. men när hon upptäckte att ledarna hade köttbullar så var rädslan som bortblåst, märkligt :)
Vi hoppade däcket, vilket hon tyckte var läskigt men hon hoppade det tillslut iallafall, duktig kicka.
Sen körde vi vanligt hinder som gick galant. Tunneln var lite läskig till en början men när hon väl hade sprungit igenom det en gång så tyckte hon det var asroligt så hon sprang in i den hela tiden. När jag skulle kalla in henne så sprang hon in och satt sig i tunnel!! så farlig va den...
Sen körde vi lite slalom.
Hon är så duktig min lilla tjej!

Det var ju väldans kallt under träningen trots att man hade vintermunderingen på... så jag längtade efter den VARMA duschen jag skulle ta när jag kom hem. Så så fort bilen var parkerad så kastade jag mig in i duschen och stod där och tinade upp, så efter 5 min så sa det VIPS så var varmvattnet borta och jag förvandlades åter till ursprungsstadiet, isbit. Varmvattnet har fortfarande inte kommit tillbaka...

Lyckan står givetvis Jimson för. Är han inte en underbar pojkvän som följer med mig de ex antal milen det är till klubben, sitter där i klubbstugan medans jag och Sally tränar (2 timmar) endast för att jag inte hittar så bra dit ut?
Den mannen ser inga problem i någonting och klagar tametusan aldrig! Det är stort och väldigt skönt!
Och tro inte att jag har stått och tvingat honom att följa med, no no no. Jag frågade om han skulle ha lust och han sa självklart!
Jimpa är grym! :)

Men nu får man gå å kamma sig!

Jag har suttit och funderat lite ikväll.
Jag har känt mig lite halvdeppig ett par dagar nu, slut liksom. Men jag tycker det är så jäkla dåligt av mig! Vad har jag för rätt att vara det? Och varför är jag det?
ja ja klart att man har rätt att ha sina dagar, det är inget fel med det.
Men det känns dåligt att vara deppig när man har allt man önskat sig. Det jag kämpat för i så sjukt många år! Lugn, harmoni, Lycka och ffa DRAMAFRITT!
Jag har ju allt det där jag får allt det där genom min älskade Jim, min underbara familj och mina fantastiska vänner, genom att ha ett jobb jag trivs och dessa asroliga jobbarkompisar,mina söta friska djur. men ne ne mycket vill ha mer eller vad?

Jag har ju kommit på hur jag ska klara livet och för mig handlar det om att ifrågasätta mig själv med jämna mellanrum. Frågor som: Varför gör jag detta? Är det för att jag verkligen vill? Är jag ledsen eller har jag bara en stund med offerkoftan? Mår jag bra? Hur har jag gjort för att må bra (mest för att påminna mig själv tills nästa gång) Har jag ont eller vill jag bara ha ont?

Ett litet axplock av mina dagliga frågor till mig själv. Men jag tycker det är viktigt att lära känna sig själv. Genom detta har jag fått ett drama fritt liv, En pojkvän som är grym och det viktigaste: jag har blivit vän med mig själv!

Men att jag nu är halvdeppig tycker jag faktiskt inte att jag har rätt till. Tycker att det är girigt av mig. Det värsta är att jag inte får svar på min fråga till mig själv: Vad är det som gör att jag mår som jag mår?
Antagligen är det bara det att jag behöver lite semester och se något annat än sthlm för en stund, men jag tycker det änd är girigt av mig.

SÅ NU FÅR JAG TAMITUSAN GÅ Å KAMMA MIG!!!!

Maraton

Ja, så vill jag gärna kalla det, M A R A T O N! Det var så min kropp kände det iallafall när jag tog min kroppshydda på årets första joggingtur.
Jag älskar att jogga, det känns renande och stärkande. MEN... jag hatar att börja jogga. Man är seg och det är sjukt irriterande att inte orka så långt som man är van.
Jag har inte tränat på väldans länge, det är dåligt.
Det har satt sina spår mina vänner, jag har ökat min kroppsvolym rätt fint.
Det är ohälsosamt, och man kan dö. Jag är rädd för döden så därför är det bra korkat av mig att bli ohälsosam.
Men ja, enda anledningen till att jag inte tränat på länge är att jag absolut inte velat. Varför göra nått man inte vill? Inte ens när jag tagit mig till gymmet har jag tyckt det varit skoj. Jag skulle vilja säga att jag gick in i träningsväggen utan att innan ha tränat överdrivet. Men jag har alltid tyckt det varit roligt och ffa skönt.
Sen blev jag ju kär med... Det har sällan gagnat en, man ska mysa och äta gott hela tiden :) Tur att vi båda tycker om lax som är nyttigt... fast vi gillar ju chipsen oxå som medföljer enligt lag en mysig hemmakväll.
Men nu är jag kär, det är vår, jag är tjock och jag har varit ute och sprungit jag och mannen och hela hund truppen å vet ni?!?!?!
DET VAR UNDERBART OCH JAG SER FRAMEMOT NÄSTA TRÄNINGSPASS!!!
Men jag får inte planera eller skriva ner mina träningspass för jag blir så besviken på mig själv om jag inte följer min planering. Gäller samma med mat, kan inte kontrollera det för mycket får då säger det "knäpp" i huvudet på mig å så blir edt jobbigt... igen. Kanske kommer in mer i detalj någon annan gång varför det är så, men inte nu.
Så det känns helt enkelt bättre att vara "spontan" och bara ta sig en joggingtur och titta tillbaka på veckan som gått och inse att Hoppsan Kerstin jag har tränat 5 av 7 dagar :)
Man kan tro att jag inte har ett mål då eftersom jag tränar "spontant", men självklart har jag det!! Det är ju mig vi pratar om! Jag har klara sträckor så jag vet hur långt jag springer så jag kan hålla koll mm mm
Jag har mål men jag är noga med att inte sätta för höga mål. Man måste få äta sina morötter emellanåt så man vill till nästa mål där moroten är godare och större :)

ny dag... IGEN!

Igår fortsatte vår softa vistelse i stugan, tyvärr tog den slut runt 17 tiden då vi var TVUGNA att åka hem bara för att jag ska jobba idag... :(

Men det var 20 grader varmt igår med, jag krattade gräsmattan medans Jimson klippte ner sly och små träd, han använde stolt en av sina motorsågar för att på ett coolt sätt fälla ner tunga träd som syrénbusken och liknanade :)

Men sen bar det av hem. Hem till duschen och det andra livet som innebär jobb och sånt.
Vi käkade Tacos och halvsov båda jag, David och Jim, man blir trött av att jobba i solen, men på ett väldigt skönt sätt.

Så idag är det dax för att jobba då, kl 07:00 börjar man. Det enda som väger upp med att börja den tiden är att det är min IVA-vecka. Wohoo! Men annars är det för tidigt.

Påskafton

Igår var det påskafton och Jims pappa, jims söta farmor och lillasyster Therese med pojkvän skulle komma ut till oss i stugan för lite påskfirande!

Jag hade bestämt mig för att göra den så traditionell som möjligt. Så jag rullade köttbullar, gjorde mammas omelett bakade eget bröd, bakade kola kakor och hallongrottor, färgade ägg mm mm...

Jag blir lite lätt överengegerad och ALLT måste vara perfekt... tur jag har jimson ibland... fick en liten depression när gästerna kom för tidigt. hihi

Men dagen blev helt underbar!! 20 grader varmt och underbara gäster som åt min mat!!! YEY!
När de hade åkt hem och vi hade diskat allt, tog vi varsin solstol satte oss på baksidan med varsin öl och bara njöt.. och läste Jotex.... haha

Sen på kvällen grillade vi oxfile´och drack vin och spelade kort! Hur skoj som helst! Vi spelade gamla godingar som "vänd tia" och "Stress". Under stress skrattade jag så jag låg dubbelvikt, varför vet jag egentligen inte haha! Men det var sjukt roligt!

skärtorsdag och långfredag

Igår (torsdag) tog vi och packade in alla djuren, sjukt mycket mat samt David in i vår nybesiktade bil och for ut till stugan!
Har min långlediga helg enligt schema vilket jag tackar gudarna för!
Så igår kväll gjorde vi inte så mycket mer än att väntade in att stugan skulle bli varm och gosig. David såg på Wall-E för miljarde gången och jag gick och la mig innan David med... precis som det ska vara... eller? :)

Så långfredag då... visst visst förr i tiden så fick man knappt dricka vatten på långfredag eller max äta nyponsoppa. Inga barn fick leka och man fick inte göra NÅTT!!
Först tänkte jimson och jag att ja... det låter inte helt fel... Men istället för att inte göra nått så påbörjade Jim att städa sitt förråd han har här i stugan. Och mitt folk DET BEHÖVS!! Min pappa sa alltid: "som det ser ut på ditt skrivbord, ser det ut i ditt huvud"
och ja... det stämmer. Pappa hade rätt IGEN! (skolan var visst viktig också...)
I jimsons förråd ser det ut som kriget. Efter 4-5 timmar kan man iallafall stå alldeles innanför dörren, så lite på tå utan att stå på någon pryl. YEY! det går åt rätt håll!
Under tiden har jag:
* Rullat alldeles egna köttbullar och stekt dom. (smakar inte som mammas tyvärr)
* Gjort omeletten klar tills imorgon, bara att göra stuvningen.
* Bakat Kolakakor.
* Bakat Hallongrottor
* Städat hela köket två gånger
* Diskat allt för hand för att diskmaskinen tog påsklov.
* Rensat bland hyllorna och torkat av dem.

Köttbullarna blev helt okej, men de smakar inte som mammas... det irriterar mig! Men har aldrig gjort egna köttbullar förut så jag får väl vara nöjd antar jag.
Men mammas omelett brukar jag lyckas med! Och det ser så ut även denna gång.
Kolakakorna blev bra men hallongrottorna får gräddas im... hallonsylten mådde inte så bra *harkel*

Men men det har varit galet bra väder så det har varit så mysigt! Hundarna har kutat livet ur sig och bara busat runt hela dagen. Epsilon strövar omkring och bara njuter.

Ikväll ska jag laga tre rätters till Jim bara för att han är helt underbar!
Blir ricotta cakes med jordgubbar, sen lax sedan tar vi chips till efterrätt och monopol! Så är det!

vad har hänt sen sist?

Förutom att jag blev faster till en gullunge i fredags så foderföråt sig Dunder på Frolic... Frolic är inte den bästa hundgodiset att föräta sig på om man har haft pankreatit! tro mig!! Fett och salt... suck!
Han var som en tunna! men efter att ha bajsat 12 ggr på 12 timmar så var han pigg och glad igen... men han fick svälta och äta pepcid ytterligare 18 timmar! :)
Men hittills har han inte drabbats av någon pankreatit anfall...*hoppasinte!*

Sedan på kvällen så åkte jag till Claire där vi hade party med folk från jobbet. Pizza, öl och jobbasnack! sweet! Sedan åkte vi till söder och drack drinkar. Jimson kom dit med, mycket trevligt av honom! :)
Shannas flickis från Italien kom dit med så man äntligen fick träffa henne och hennes bästis! Dom var hur goa som helst! Så jag och jimson följde med dom till "Paradise" och dansade så ölskummet yrde!

På lördagen var jag en aningens trött... är iofs alltid det men men. Det var härligt varmt ute så vi tog och åkte och köpte balkongmöbler! YYEYY! Men när vi packade upp dom och läste på lappen som hängde på stolarna stog det att dom inte klarade regn!?!?!?! haha vilken jäkla kvaliteé! Man blir rörd! haha. Men vi skrattade, poppade ppopcorn och satte oss i varsin stol och sprättade en öl! LIVET!
Sedan åkte vi till kusin-Linda och drack skumpa och åt en utsökt middag! Sen drack vi en massa mer å vips var kl 04!

På söndagen hade vi hoppats på sol! men det regnade visst! så det blev den stora städardagen... i omgångar... :)

Igår storhandlade inför påsken! Det ni!!! På torsdag beger vi oss av mot roslagen och påsken! Älskar högtider!
Videkissar är så fina och söta!

Faster igen!

Åh, är så glad!!!!
Vaknar man upp kl 06:15 till världens underbaraste SMS!
Jag har blivit faster igen! Min älskade bror och hans fina sambo fick en liten flicka inatt!
Deras tredje lilla tjej! Om jag haft hemlängtan innan så är den helt sjukt stor nu! Vill hem och pussa på den lilla damen!

Nu har jag blivit faster för 4:e gången och det är lika underbart varje gång! Älskar alla mina syskonbarn över allt annat! Dom förgyller allt!

Älskar er: Agnes, Elsa, lilla nya pyret och Svante!

Vekan so far...

I måndags var jag ledig, det var så sjukt skönt! Sov till halv 10 sen kom nissen som skulle byta ut vår ytterdörr till en säkerhetsdörr, jag hade tänkt mig kanske att han skulle vara här max 2 timmar, men nope! Kom hit vid 10 och for väl strax efter 14... Med 3 hundar och en katt var det bara att stanna hemma eftersom ytterdörren och portdörren stod på vid gavel hela dagen! Tog dock en lång promenad med hundarna i det fantastiska vårvädret! Helt underbart! Hundarna var som galna! Sally jagade fåglar, Hugo hoppade runt på gräset som en kalv och Dunder var lycklig för alla lyktstolparna som bara skrek "kissa på mig" till honom....

På kvällen for jag och Jimson ut till Skärholmen för att kolla läget lite och äta. Det var mysigt, vi kom hem med varsina nya träningsskor! Kanske hittar inspiration nu då!? PLEASE!!!!! Men det viktigaste var nog att jag äntligen kunde bestämma mig om vilken nyans jag ville ha på sovrumsväggen!!!! ja! Så vi köpte en provburk av "Champinjon" samt att jag tog med ett tapetprov med hem oxå! Känns otroligt bra! Kommer kanske inte bli så mycket som händer på väggarna, men jag gillar ju att jobba med detaljer, så då känns det bättre att ha en varm grund att matcha dom mot.

Igår var det tisdag och då var det jobbdax igen, sprang runt som en liten tetting och försökte strukturera mina tankar.
På kvällen var tanken att vi skulle ut och testa våra nya dojjor, men regnet hade kommit till byn, och med mina hundar är det ingen ide´att försöka sig på en långpromenad då...
Så istället målade vi en fläck på sovrumsväggen istället, å färgen är såååååå fin! YEY! Det är en euforisk känsla som infinner sig hos mig när jag bestämt mig för nått, eftersom vägen dit är lång och guppig!

Vad som hände sen på kvällen är jag så jävla trött på så att det saknar ord! Kan inte ens prata klarspråk om vad det handlar om! Men uppenbarligen händer detta gång på gång på gång! Började förra sommaren, sen har det poppat upp med jämna mellanrum... Första gången var besvikelsen så stor så att det inte fanns ord. Trodde då att det var en engångs händelse, men icke! För varje gång som går gror samma tankefrågor i mig, kan jag leva upp till detta? och vad är jag beredd på att det ska vara såhär?
Sen att jag har kommit fram till i mitt liv att kommunikation är fan lösningen på allt, orkade jag inte heller leva upp till.