Foglossnings hysteri

Ja sedan några veckor sedan har jag fått äran (enligt många andra) att jobba endast 50%... dock pga dessa foglossningar som jag då blivit betrodd med.
Behöver inga kryckor eller så, så det är ingen fara på taket så.
Men man kommer inte att ta fel på mig och en gymnast heller...

Det är många som verkar drabbas av denna jävulska smärta från ryggslutet, och det är nog faktiskt nått jag skulle önska min värsta fiende så det är på så sätt ändå en effektfull smärta. Skulle vara schysst att ha den som en effekt om man vore en superhjälte, skjuta iväg foglossningssmärta på fienden!

Men, smärta har jag aldrig dött (sant!) av och jag är inte rädd för smärta eftersom jag är van vid det efter ett liv med ledvärk sen barnsben, så mig skrämmer den inte. Men sen så kommer man till punkter emellanåt där det inte går att hålla skenet uppe så att ingen ser, och då är det inte så mycket mer att göra än att sätta sig ner en stund och ta igen sig mentalt för att sedan fortsätta som vanligt. Bryta ihop och komma igen som det så fint heter.
Men något som får mig att bli helt förtvivlad av inombords, det kliar i hela kroppen på mig och ja i nuläget så blir jag så förtvivlad att jag egentligen vill gråta med. Det är när folk som är gravida i min närhet pratar som om dom önskar att dom var i min situation! önskar sig foglossning och ständig jävla värk i rygg och bäcken!

Hur kan man vilja ha det? Förstår man inte att jag jobbar 50% MOT MIN VILJA för jag får för ont sedan så min sambo måste hjälpa mig med så gott som allt.
Jag kan inte ta en promenad med mina hundar, kan definivt inte ta en skogspromenad med dom. En ledig dag kan jag gå max 30 min med dom om det är bra terräng dvs plant och inga backar.
Jag kan inte gå på stan och shoppa.
Jag kan inte sitta på en stol och äta en middag utan att i slutet av middagen ha så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Så när jag jobbat mina 50% på jobbet så går jag inte hem och känner guuud vad skönt nu ska jag ta en långpromenad med hundarna, lägga ett spår i skogen, sen åka och shoppa!
Jag går hem, lagar mig lunch stödjandes mot diskbänken, lägger mig i soffan en stund och försöker vila innan jag måste byta ställning. När sambon kommer hem får han ibland hjälpa mig upp från liggande eller sittande och stödja mig tills jag kan stå på båda benen.


Jag vill bara att de ska veta att man ska passa sig för vad man önskar sig...