Den som väntar på något gott...

Ja det heter ju så... men man kan även lägga till följande: "...väntar alltid för länge..." så känns det nu iallafall.
Har traskat med stora svullna steg in i vecka 39, allt är frid och fröjd förutom mitt tålamod. Jag är less, svullen och fortfarande gravid.

Visst, visst det är mysigt att vara gravid det är det verkligen och jag har inget att klaga på. Men nu vill jag ta nästa steg, nu vill jag pussa och mysa med den lille krabaten som ger mig stenhårda sparkar mot revbenen och mellangärdet. Så enkelt är det bara.

Vad har hänt då?
Jo det som hände var att jag i onsdags kväll förra veckan duschade som så många gånger förut. Efteråt "florerade" (läs barbapappawalk) runt i lägenheten och pysslade på. Så när jag skulle fixa till lite i städskrubben ramlade ett strykjärn ner rakt på min fot... jag blev asförbannad på något och efter mycket om och men låste jag in mig på toaletten för att inte ha ihjäl någon oskyldig. Där stod jag invirad i handdukarna (ja.. flera behövs nu för tiden...)och stirrade på min redan innan svullna fot och konstaterade att det är märkligt hur snabbt ett blåmärke ändå syns genom all vätska jag dragit på mig. Vänder mig sedan om och plötsligt så känns det lite skumt... det händer något som jag inte varit med om förut. Lite försynt och skamsen över mitt tidigare utbrott över strykjärnet kikar jag ut från toaletten och ser Jim... sen fick jag ur mig att "jag tror att vattnet gick nu..."

Vi tittade på varandra och skrattade lite... vad ska hända nu då? och hur vet man säkert?! Men efter ett tag började en molnande värk kännas och den kom och gick under natten i olika intervall. Klockan tre på natten ringde jag förlossningen och fick beskedet att vi skulle återkomma vid 8 och hålla utkik på om det kom mer vatten. Åh vad det var svårt att sova då! Det är så svårt när man inte har en aning om hur det ska vara. Men förvärkar det hade jag så det stod härliga till så vid 8 ringde vi tillbaka och fick tid för att kolla om det var vattnet som gått.

Pyssel pyssel sen bar det av... Efter en undersökning som av någon anledning gjorde sjuuuukt ont och var obehaglig på alla sätt och vis konstaterades det att det inte var något vatten som gått och att det inte skulle bli någon bebbe de närmsta timmarna iallafall. Men hon kände att det låg långt nere iallafall så hon trodde den närmsta tiden.
Men det är ju inte så konstigt att man i vecka 38 nästan in i vecka 39 får ett besked om att det kommer att komma en bebis inom den närmsta tiden heller...
Men ja så det var ju bara att plocka ihop sina saker och åka hem igen. Snopet och fundersam åkte vi tåget hem igen.

Så nu bara går jag runt runt runt och väntar på att vi ska få se skapelsen. Känns som om jag gått 4 veckor över tiden. Får inte på mig några skor heller så bra va det med det.

Men en sak är då säker, bebisen är mer än väl efterlängtad när den väljer att komma ut!