lördag, augusti 21, 2010

Bakslag nr 1000

Känner att nu får det räcka...

Har känt att nu jäklar börjar jag så smått komma tillbaka här efter allt ståhej med infektion och handledssmärta. Men så blev det fredagen den 20/8 2010 helt plötsligt!

Igår tog jag lille Tage under ena armen, BabyBjörnen under den andra och skötväskan runt axeln så gjorde vi ett "ryck"! Vi avverkade panduro, babyland och Ikea tillsammans. Tage hatar att åka bil inte ens från Babyland till Ikea pallar han... och ja det är en rondell som skiljer affärerna ifrån.
Jag kånkade och bar och funderade så hjärnhalvorna glödde, Tage var exemplarisk såklart :)
Åh hans lycka blev total när han fick prassla med påsen där hans nya fina badbrallor låg i.
Men kände att ju längre dagen fortskred ju mer obehagligt kändes det i byxlinningen men VÄGRADE kolla hur ärret såg ut för såhär 4 månader senare kände jag att det kunde ju inte vara det som strulade.
När jag kom hem så blev det olidligt... MEN VA F** då är det var, IGEN!
Luften gick ur mig totalt... orkar inte mer nu.
Handlederna värker. Jag kommer inte ut och gå för dra jag barnvagnen för länge gör det ont, en hund är halt, den andre lös i magen och den tredje dock frisk. Tage skriker i vagnen och somnar han så är det i kvartar. Alla gravid kilon är borta sedan länge men sen är det ju resten att få allt fast på kroppen igen. Pga ärret så går jag i dessa mammabyxor som jag är så sjukt less på. Fötterna har blivit bredare och höfterna verkar inte gå tillbaka heller! Tack vare en fin havandeskapsförgiftning är min mage betrodd med bristningar eller "tigerränder" som Mia Törnblom skulle sagt, Eftersom jag gick upp så sjukt mycket i slutet.

Jag vet att man inte ska kolla på andra men det hjälps ju inte när jag har många nära vänner som fått barn mars/april. Åh ne ni dom har inga synliga spår efter någon graviditet! Dom rasar i vikt! Men inte jag... ne jag ser fortfarande gravid ut... iofs mer som i vecka 16 än 40, alltså gravid svullen.

Man får ha sånna här dagar, det får man. Det är jobbigt ibland med allt.

Men som tur är får jag vara med Tage VARJE dag och det älskar jag. För jag älskar den lille pojken! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar