Jag känner att jag lever...

Jag har så ont, ont, ont, OOONNNNTTT!!!
Mina axlar, nacke, huvud, käke bara knakar. När jag rör mig låter det som en kvist går av. Rör sig gör man ju väldigt ofta skulle jag vilja påstå så jag låter som en jäkla avkvistar maskin, vet inte vad den maskinen heter på skogshuggar språk.

Jag känner att jag behöver en naprapat som bara knäcker till mig, masserar upp mig! Men på kontot står det 150kr... å jag vill inte bli behandlad av en naprapat som bara tar 150kr.

Jag har krävt av Jim att jag måste få en massage ikväll, tyvärr är han ingen stjärna på det och tycker dessutom att det är tråkigt. Men bättre än ingenting. Han vet om att jag känner så över hans masserande så jag baktalar honom inte just nu... Älskar honom ändå, massor faktiskt :)

Gud vad jag klagar!! så jag fortsätter...

Det som är lite läskigt i hela kråksången här är ju att mina händer som blev betrodd med diverse syndrom under graviditeten som gjorde att jag fick ha på mig sådana där vidriga skydd så jag inte kunde flexa ut tummen eller handleden... alla minns!??!?!?!! om inte så bläddra tillbaka i bloggen... I slutet av smärtan som var för ca 2 månader sedan kanske så konstaterade min sjukgymnast att jag hade låsningar i hela ryggen, axlar, nacke... så nerverna ut till mina händer klämdes ihop och framkallade den smärtan jag kände i händerna då.
Nu känner jag att vänsterarmen börjar fallera och jag är svag i handen... NNNEEEEEJJJJ!!!!

Nä nu ska jag gå å lägga mig i sängen och få min massage sen ska jag läsa en bok!!! gud vad skönt det ska bli :)