Dagisdax

Jag har så mixade känslor så herreeeeeeguuuuuud!!
Idag när vi kom in på "myran" visste alla vem han var redan, barnen skrek HEEEEJ TAGE!! Han hade redan fått en egen hylla med en egen myra på! Om jag blev gråtfärdig? japp!

Det är inte jobbigt att Tage ska börja på dagis för att jag tror att upplägget "dagis" kommer falla honom i smaken alldeles perfekt. Massa kompisar och massa bus hela dagarna. Det är inte jobbigt att gå dit med honom varje dag.
Det som är jobbigt att inte få vara delaktig i allt han gör, få vara med i hans utveckling och i viss mån påverka den. Han ska få ett privatliv nu kan man säga. Jag kommer inte vara där när han är ledsen, trött, nyvaken, hungrig,skrattar... dom där situationerna som man som mamma är oslagbar för sitt barn.
Dagisfröknarna frågar inte speciellt mycket om Tage heller. Vill bara rycka dom i armen hela tiden och säga "Tage är speciell!"
Det som kommer kännas ännu mer märkligt är att under kanske framförallt nästa vecka kommer inte Tage ens lägga märke till att jag är med honom på dagis! Han har fått nya vänner som leker som han, kanske en favorit fröken t.om.

Men det är ju givetvis bra! Är glad att han idag inte var speciellt blyg, att han tog kontakt med fröknarna självmant och sprang iväg från mig med dom andra barnen. Det gör ju givetvis gott i modershjärtat.

Jag är så stolt över min son och älskar honom till döds av den enkla anledningen att han är min son och att han är just Tage.