Musik och djur

Ja det är ju såhär att innan jag började min karriär som djursjukvårdare var det musik som var min stora grej. Min stora dröm var att få jobba som musiker på heltid.
Gick musikgymnasiet i Härnösand som är nog det roligaste jag gjort och en tid jag verkligen kan sakna och längta tillbaka till. Sjunga, spela, om vartannat med roliga människor. Övade 3-4 timmar varje kväll på min tvärflöjt och hade stora fina mål som jag verkligen ville uppnå.
Efter gymnasiet så blev det Bollnäs folkhögskola. Det var inte riktigt vad jag tänkt mig kanske och intresset började svalna rätt rejält. Jag mådde kanske inte så himla bra i själen heller, men hamnade i dilemmat att jag älskade musik och visste inte riktigt vad som kunde förgylla mitt liv på liknande sätt, men viljan var inte densamma längre.
Mina kompisar, min dåvarande pojkvän, jag, ALLT var musik och hade så varit i väldigt många år.
Så när mitt intresse började svalna kände jag panik helt enkelt.
Så en dag på skolgården låg där en liten anka, den bara låg där och foten var alldeles skadad på den. Jag gick fram till den och kolla så den inte låg där och led i onödan. Men den sa "kvack" till mig och tittade på mig, jag ringde viltjouren som sa till mig att ge den skorpor och vatten sen kolla till den några gånger om dagen så den inte blir sämre... jag tog mitt uppdrag helhjärtat och kände en märklig känsla, känslan av vilja(!) Så jag adopterade den lilla ankan och några dagar senare kommer jag till gården där den legat och ser att den vankar omkring!! Mitt första djur var räddat!

Jag flyttade efter läsåret hem till Sollefteå igen och började på komvux. Tid för att tänka... Jag kände fortfarande att musik var JAG så jag bestämde mig för att ta privatlektioner, plugga som tusan och söka musikhögskolor istället. Piteå var det som hägrade mest eftersom min pojkvän gick där.
När det var dax för alla högskolor att informera på gymnasieskolorna fastnade jag på djursjukvårdar montern. Vet att jag tänkte att det skulle jag kunna tänka mig...

Sökningarna till musikhögskolorna gick åt pipsvängen, jag var inte tillräckligt övertygad om min förmåga så jag hoppade helt enkelt av sökningarna.
Då bestämde jag mig för att musiken får bli min stora hobby och djur får bli min nya grej.

Sagt och gjort gick flytten till Piteå och sambolivet hägrade fylld med fest och musik! Jag fick praktikplats på Öjebyns Djurklinik där jag stötte på mitt första traumafall! Det var andra gången sen ankan som jag kände en stark och märklig känsla av lust och engagemang utan dess like. På djurkliniken fick jag slå mig fram lite, jag var ingen favorit förutom hos han som ägde det... jag fick föra in handskrivna journaler till datorn från flera år tillbaka, men jag tog det som en utmaning och gjorde nått av det och LORD vad jag lärde mig saker. Det har jag nytta av än idag kan jag säga. Det var inte det enda jag gjorde förstås men mestadels.

Åren har gått och jag har verkligen haft musik som min stora hobby. Spelat på mycket bröllop och dop. Spelat in många av mina egna skrivna låtar hos min numera ex. pojkvän. Det är också anledningen till detta inlägg att jag suttit och lyssnat på mina alster.

Nu när jag själv ska få en liten parvel så hoppas jag den kommer få gåvan att känna lyckan i att skapa och spela musik. Har spelat en del gitarr och sjungit massor för bebis, lägga grunden kanske. Men att få kontakt med känslor genom musik kan ju vara ångestfyllt men oftast är det ju faktiskt bara en lättnad och en frihet.