Så otroligt konstig känsla...
Det är ju inte det att jobbet är värt mer än familjen på något sätt, men jag gillar verkligen mitt jobb och brinner väldigt väldigt väääääldigt mycket för det.
När jag fick äran och förtroendet att ansvara för vårdavdelningen för någon månad sedan gav jag mig den på att jag skulle bevisa för mig själv och för de som behövde se att allt är möjligt under kort tid bara man vill!
Eftersom min tid var räknad pga växande mage så blev min deadline ca 3 månader. Jag stolpade upp vad jag ansåg vara viktigt att jag snabbt tog tag i och pratade med gruppen såklart! Vi var rörande överens.
Sen väntade många långa arbetspass, 12-13 timmar nästan varje dag den första månaden va nödvändigt och jag är glad att jag tog mig den tiden utan att det kändes på något sätt jobbigt eller tråkigt. Det kändes bara viktigt. Då är det värt det med.
Igår när vård överraskade mig med tårta och blommor till mig blev jag alldeles rörd i hela mitt hjärta.
Jag hade såklart velat hinna med mer eftersom jag inte funnits till hands fysiskt på avdelningen och såklart finns det massor annat kvar. Men det kändes så ärligt med denna blomma och tårta så jag tar iallafall med mig känslan att alla tyckte att vår gemensamma prioritering varit rätt och att vi kommit en bit på vägen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar