Ode till en mycket liten människa

Du lilla knyte med fjunigt hår.
Med sidenkinder och pärletår.

Du doftar hallon och apelsin.
Krusmynta, honung och smultronvin.

Så näpna händer med redan starka.
De korta benen vill gärna sparka.

Din kind mot min då är vi så nära.
Du väcker ömhet hos mig min kära.

Ett sinnrikt smycke ditt lilla öra.
Jag viskar tyst för att du ska höra.

Var fanns du förut, hur blev du klok?
Vem läste för dig ur livets bok?

Ditt ögas spegel, en hemlighet.
Jag undrar så vad det är du vet.

Du vill berätta, det ska du få.
Jag lyssnar gärna för att förstå.

Vem du är, du som kom till mig.
Ett vet jag redan, jag älskar dig!

Jag måste tåla mig, lyssna sakta.
Och under tiden ska jag vakta.

Så ingen knuffas, då kan du trilla.
Jag vill att inget ska gå dig illa.

Jag vill se allt som om det var nytt.
Med dig vid handen mitt lilla knytt.

Carin Wirsén